Premiärminister Hassan Diab vädjade om världens hjälp i ett tal några timmar efter explosionen. Han sade också att de ansvariga för explosionen kommer att straffas.
– De ansvariga kommer att få betala, sa han.
Yara, en ung kvinna som bor i Beirut, berättar för Dagens ETC om en stor förstörelse på gatorna. Även på platsen där hon bor, som ligger relativt långt bort från hamnområdet där explosionen skedde.
– Huset som jag bor i har fått stora skador. Fönsterrutorna har krossats och dörrarna har sprängts loss från karmarna. Men jag klarade mig lyckligtvis från att bli skadad, säger hon.
Andra libaneser som Dagens ETC talar med är fortfarande starkt oroliga.
– Min familj mår bra, gudskelov, men flera av mina kusiner har skadats. Flera av mina vänner är också fortfarande anmälda som saknad, säger Nayla Cherfane, som bor i Beirut.
Hon väntar likt många andra på att motta nyheter, om hur många som egentligen omkommit i explosionen, och vilka som egentligen blivit inlagda som skadade vid sjukhus och väntar på att bli identifierade.
– Det var 2700 ton ammoniumnitrat som exploderade. Det sägs att det är den näst största explosionen i en stad efter Hiroshima, ironiskt eftersom årsdagen för det är på torsdag, säger Nayla Cherfane.
Sjukhusets fönster krossades
Journalisten Nuri Kino driver volontärorganisationen A Demand For Action (ADFA), som jobbar med att hjälpa syriska flyktingar i Libanon, Han hade just pratat med Gebran Kelly, en av representanterna på plats, när han fick höra nyheten om explosionen.
– Jag ringde för att höra hur det går med att få tag på blod till hans dotter, som ligger på sjukhus i Beirut. Det råder stor blodbrist i landet. Sedan kom explosionen. ”Vad i helvete”, tänkte jag.
Mamman som råkade befinna sig på sjukhuset just då för att besöka dottern ska ha rusat in i sjukhussalen där hon låg, och kastat henne från en säng nära fönstret till en annan. Fönstren hade krossats av explosionen nere i hamnen flera kilometer därifrån, och det låg glasskärvor över hela sängen.
Kino började ringa runt till sina bekanta i Beirut för att skapa sig en bild av skadorna.
– Många människor ligger fortfarande under ruinerna, så man vet inte ännu hur många som är döda. En biskop jag talade med berättade om en präst som fick delar av kyrktaket över sig.
På tisdagskvällen var det stora slagsmål utanför sjukhuset, för att alla inte kom in, berättar Kino.
Landet går samman under hashtag
Även Sofie Andersson, Röda Korsets landrepresentant i Libanon beskriver läget det första dygnet efter explosionen som oroligt.
– Det är en stor oro för vad som kommer att hända. Man vet inte riktigt hur många som är skadade och döda och hur stor förödelsen i staden är. Ovetskapen är stor. Sjukhusen är överfulla och har haft svårt att ta emot alla skadade, säger hon.
Samtidigt går Libanon samman. På Instagram erbjuder människor husrum till personer som har förlorat någon under hashtagen #vårahemäröppna, Röda korset har postat inlägg om på vilka platser i landet man kan ge blod och en sida som lägger upp bilder på försvunna personer har skapats.
Sofie Andersson säger att det finns en stor vilja att hjälpa.
– Folk är måna om att bidra. Jag tror till exempel inte att det finns någon i Libanon som inte känner någon som är volontär. Det är en del av samhället, säger hon.
Hela Beirut klassades på onsdagen som en "katastrofzon" av Libanons säkerhetsråd och många frågar sig nu hur det redan hårt prövade landet ska klara situationen.
De enorma skadorna som uppstått i Beirut kommer utgöra en kostsam börda för den libanesiska staten. Särskilt som Libanon redan innan explosionen i huvudstaden befunnit sig i en mycket djup och nära tio år lång ekonomisk kris, till följd av makthavares vanstyre, korruption, klientelism och ett förfall av grundläggande samhällsservice, som är dyrt att åtgärda. Libanon är världens tredje mest skuldsatta land. Klassklyftorna är gigantiska och allt detta utgjorde grunden till de stora folkliga – och bitvis, våldsamma – protester med hundratusentals deltagare, som utbröt i oktober i fjol.
Redan hårt drabbade
– Man såg redan förra sommaren att den finansiella krisen har påverkat alla delar av landet. De senaste månaderna har det förvärrats på grund av pandemin. Folk har mindre motståndskraft att hantera nya kriser, säger Sofie Andersson.
Många människor är beroende av daglönearbete inom exempelvis jordbruket och drabbades hårt av den flera månader långa nedstängningen i landet på grund av coronaviruset.
Sofie Andersson berättar att landet de senaste veckorna har haft en bränslekris som gjort att många bara har elektricitet några timmar om dagen.
– Människor har lidit otroligt av coronakrisen. Det blir en stor svårighet att bygga upp ett samhälle som redan går på knäna. Den här situationen kommer att pågå länge. Det är viktigt att inte tro att det är över när den första fasen som handlar om att ge de skadade sjukvård är slut, säger hon.
När Dagens ETC var på plats i Beirut innan årsskiftet och bevakade protesterna, satt det en kvinna på en trottoarkant med en till salu-skylt i händerna. Hon var desperat och erbjöd sig att sälja sin ena njure, för att få lite pengar.
Tisdagens förödelse i den ekonomiska motorn Beirut riskerar att förvärra den ekonomiska krisen och libanesernas desperation ytterligare. Nu är frågan om omvärlden kommer erbjuda någon utökad assistans åt Libanon, eller om landet måste hantera krisen själv, till följd av att coronapandemin har orsakat så mycket annat världen måste tänka på.
Behöver omvärlden
På onsdagen meddelade landets ledning på Twitter att 66,3 miljoner dollar skjuts till för att hantera effekterna av förödelsen i staden. Men Libanon kommer också att behöva omvärldens hjälp för att klara sig ur den svåra krisen, det menar Nuri Kino.
A Demand For Action jobbar främst med flyktingar från Syrien, i Libanon.
– Vi har kontaktat dem vi har kunnat få tag i och frågat hur de har det. De har flytt från IS terrorvälde och nu drabbas de av det här. Det är verkligen det sista någon i det här fattiga landet behöver. Det är bara förödande. Detta är en så enorm tragedi att jag inte finner ord för att beskriva känslorna. Jag hoppas verkligen att Sverige, som är ett väldigt generöst land, hjälper Libanon nu.
