Största attacken mot Västbanken på 20 år

Kolsvart rök bolmar upp bland bleka husfasader. Den israeliska attacken mot flyktinglägret Jenin på Västbanken i Palestina beskrivs som den största militära invasionen på 20 år. Flygangreppet tidigt på måndagen har dödat minst åtta människor varav två barn. 3 000 människor har tvingats fly. 

Borgmästaren i Jenin, Nidal Obeidi, beskrev attacken för tidningen Al Jazeera som en "massaker". Palestinas president Mahmoud Abbas meddelade på måndagskvällen att han efter attacken avbryter alla kontakter och säkerhetssamarbeten med Israel. 

– Den israeliska regeringen har bestämt sig för att krossa allt motstånd mot den olagliga ockupation som de bedriver sen över 50 år tillbaka. Flyktingläget har ju regelbundet och intensivt varit utsatt under alla år, säger Johanna Wallin från solidaritetsorganisationen Palestinagrupperna i Sverige.

– För inte ens två veckor sedan mördades två 14-åriga barn av armén. Och nu går man alltså in från luften och marken i ett tätbefolkat flyktingläger där det bor uppåt 20 000 människor på en kvadratkilometer, lägger hon till.

Omvärlden tyst inför våldet

Hon är förtvivlad över det som sker men också över hur världen reagerar. 

– Det är massor med videor och bilder som kablas ut och ändå är det fullkomligt tyst från omvärlden. Trots att det är grova krigsbrott som dokumenteras. Israel har tydligen fullkomlig strafffrihet och det kommer som mest fördömanden i ord. Men den här gången ser vi inte ens det, utan EU uttrycker till exempel bara någon slags oro. Och man pratar om båda parter. Men det här är ett ockuperat, statslöst folk som blir angripet av en av världens starkaste arméer. Ändå händer det absolut ingenting, säger Johanna Wallin.

Vad som ska hända med de tusentals människor som återigen är tvingade på flykt är i nuläget svårt att veta. Johanna Wallin har själv bott i Jenin i många år och är också orolig för vänner och bekanta som är på plats. 

– Jag har sett bilder av total förstörelse i lägrets centrala delar där vägarna är helt massakrerade av militärbulldozrar och det brinner överallt. Just nu är min prioritet att försöka få tag på dem jag känner och förstå vad som händer. Jag har vänner som sitter fast i sina hus och hålls som gisslan av armén och inte får lämna. Jag har andra vänner som har tagit sig ut från lägret och inte fått tag på sina släktingar. Ytterligare andra har förts bort av armén. Så det är verkligen kaos.