Som väntat tillfaller majoriteten i representanthuset demokrater, medan republikanerna fortsätter att dominera senaten. Detta kan i bästa fall innebära status quo och i sämsta fall ytterligare glidning i brunkonservativ riktning när utnämningar av nyckelpersoner till viktiga poster fortsätter att skötas av en republikansk majoritet.

Dit hör utnämningen av domarna i högsta domstolen, som sitter på livstid och bland annat avgör om den federala rätten till abort fortfarande ska gälla. Här har Donald Trump beredvilligt lagt sig platt för kraven från den kristna högern och utnämnt domare som sannolikt kommer att vara beredda att ompröva aborträtten om ett nytt fall når domstolen – och det under en lång tid framöver. Sådana utnämningar kommer han även fortsatt att kunna få igenom.

Några nya lagändringar kan det däremot sannolikt inte bli, vare sig från presidenten eller representanthuset. Många förändringar i konservativ riktning stoppas, men de beslut som är fattade kommer inte att rullas tillbaka. Det har Donald Trump förstås förutsett – att ha majoritet från det egna partiet i två av kongressens kammare är en ovanlig lyx för en president – och därför är många av de viktigaste besluten redan fattade före mellanårsvalet.

Därmed blir inte så mycket nytt under solen för klimatarbetet, löntagare, immigranter, kvinnor, minoriteter och fattiga.

Bland förslagen som redan ligger fast finns den mycket stora skattesänkning för höginkomsttagare och företag som genomfördes 2017 och som nu kan följas av ytterligare en. Bara veckor före valet röstade representanthuset nämligen igenom motsvarande ytterligare tre miljarder dollars skattesänkningar trots att den förra sänkningen redan har grävt ett stort hål i den amerikanska federala budgeten och fått republikanerna att vilja skära ned på Medicaid och Medicare, de amerikanska sjukvårdsprogrammen för låginkomsttagare.

De snäva lagarna för migranter från sex muslimska länder kommer att ligga fast, liksom de beslut om deportationer som redan har drabbat många migranter i USA.

Kongressen har inte heller möjlighet att helt reparera den hälsovårdsreform som Obama införde och som till viss del har nedmonterats av Trump. (Att den så kallade Affordable Health Care Act inte är helt borta kan demokraterna tacka ett fåtal styvnackade republikanska politikerkollegor för – de röstade emot sin egen president).

De antifackliga besluten kommer också att bestå, där Trumpadministrationen har tagit bort flera viktiga förhandlings- och organiseringsmöjligheter som facken tidigare hade, och tillåtit flera tidigare förbjudna och hälsofarliga ämnen att användas inom industrin, däribland asbest. Donald Trump har dessutom bytt ut nyckelpersoner i federalt styrda National Labor Relations Board, NLRB, vars uppgift är just att skydda löntagare, vilket har minskat fackföreningars och arbetares förhandlingsutrymmen avsevärt.

Att representanthuset nu ligger i demokratiska händer är viktigt, att senaten inte gör det handlar främst om att inte alla senatorstolarna var uppe för omröstning. Att demokraterna inte förlorade fler än två av de 26 platser som de hade uppe för omröstning är snarare ett styrkebesked än det motsatta. Presidenten kommer att bli hårdare granskad än tidigare och det blir stillestånd i den reaktionära politiken.

Med det sagt kommer USA fortsatt att lida av stora hål i sin välfärdsstruktur – och en gravt polariserad väljarskara ska om två år välja president på nytt.