– 2016 var migration något helt okänt för oss här. Det var något man såg på teve bara. Men så fattades politiska beslut över våra huvuden, migrationsrutterna ritades om och helt plötsligt kom de i hundratal. Vi blev helt överrumplade. Jag menar, de är ju människor och det är ju vi också, anständiga människor, så vi hade inget val än att hjälpa, säger Pauline Rey.
Det enda lagliga härberget
Hon är en av tre anställda på Le refuge solidaire, ett härbärge i Briançon dit migranter kan komma för att äta, sova och få torra kläder efter vandringen över bergen och innan de fortsätter. Den enda lagliga migranthjälpen i gränstrakten
– Ta ingen bild på mig snälla. Jag har vandrat i Alperna i timmar och inte borstat håret. Tänk om mamma får se mig på bild så här. Jag har rest i tre år. Åkt lastbil, tåg och buss och gått i flera mil. Jag började hemma i Afghanistan och sedan har det blivit många länder på vägen; Pakistan, Iran, Turkiet, Bulgarien, Italien och så idag Frankrike. Äntligen, säger Esmail som kommit till härbärget samma morgon och har Paris som slutmål där han ska söka asyl.
– Vi hjälper dem med information om var de kan köpa biljetter, om hur och var man söker asyl i Frankrike … och så får de mat och vila. Det är allt. Vi finansierar ingenting och har ingenting att göra med vad som sker i bergen eller vad som händer efter vistelsen här. Vårt uppdrag är att erbjuda återhämtning, säger Pauline Rey.
Hon upprepar det flera gånger: Att de inte har något att göra med andra etapper på vägen – särskilt inte uppe i bergen vid gränsen. Det är viktigt eftersom staden nyligen bytt borgmästare och de är beroende av kommunalt stöd.
– Den nya borgmästaren är lite mer till höger och ja, du förstår, invandringsskeptisk så att säga. Det är viktigt att allt vi gör blir rätt, säger Pauline Rey.
Det är också viktigt att understryka eftersom flera personer de senaste två åren har dömts till böter och till och med fängelsestraff för att ha hjälpt människor vid gränsen. Pauline Rey väger sina ord.
– Det är inte en farlig vandringsled i sig, den görs på några timmar om den görs rätt men bergen är oberäkneliga. Vädret förändras fort och många går vilse. Det är de här personerna som hamnar i nöd och behöver … en annan slags hjälp än den vi erbjuder här, säger hon.
Erbjöd torra kläder och te
Det var två vilsegångna människor som bergsguiden Pierre Mumber tog emot i sin övernattningsstuga i bergen – avsedd för vandrare och turister. Han gav dem torra kläder och varmt te. För denna handling anklagades han för “medhjälp till utländska personers illegala inträde i landet” och dömdes i första instans till sex månaders fängelse. Domen överklagades och han friades till slut – men flera andra har dömts till villkorlig dom och höga böter. Dessa personer anordnade vandringar till fots eller på skidor – beroende på årstid avsedda att hjälpa migranterna. Vintertid är det som värst, flera migrerande människor har dött av köld i bergen och hjälpinsatserna fortsätter – men till lägre grad i och med hotet om straff och stigmatisering. Detta enligt en rapport från franska Amnesty International som kräver att Frankrike ska sluta kriminalisera solidaritet i strid med internationell rätt.
En äldre man som också kallar sig Pierre har rollen som vaktmästare i härbärget. Han var i sin ungdom bergsguide och är född och uppvuxen i trakterna.
– Jag arbetar som volontär på härbärget och här det är lagligt att hjälpa människor som kommit över gränsen men inte där uppe, säger han med en gest mot bergen.
Hederssak att hjälpa
Han säger att han kan bergen och att de kan vara lika farliga som de är vackra.
– Det är en hederssak och fullständigt självklart för oss här uppe att inte låta människor dö eller plågas i bergen, säger Pierre.
Han menar att han inte längre kan prata helt öppet med pressen om solidariet.
– Låt mig säga såhär: Det anordnas fortfarande hjälpvandringar. Folk får fortfarande varmt te och filtar uppe i bergen men numera måste det skötas på ett annat sätt som påminner om krigstider. I det dolda. Gränsen har militariserats, det var så redan tidigare men nu är det värre. De passade på under nedstängningen, säger Pierre.
Pauline Rey, Pierre och volontärerna har haft fullt upp i augusti. Under coronakarantänen i våras stängdes gränsen mellan Frankrike och Italien och migrationen stryptes men efter att den öppnades igen har det kommit fler än någonsin.
– Vi har knappt tid att äta, vi har tagit emot fler än 400 personer bara i augusti och vi är bara tre anställda och några volontärer. Nu stålsätter vi oss inför vintern, säger Pauline Rey.