Det vill säga i teorin. I praktiken har de flesta beslut redan fattats av partiets toppmän – kvinnorna i partitoppen är fortfarande försvinnande få – i  en process som inleds flera månader före kongressen och som utomstående i princip har noll insyn i.

Därmed inte sagt att ­kongressen inte är viktig att hålla koll på. Enligt Björn Jerdén, chef över Nationellt ­kunskapscentrum om Kina (NKK) vid Utrikes­politiska institutet, finns tvärtom två mycket goda anledningar att följa den.

– Den ena är att det som tas upp på kongressen säger något om vilken politisk inriktning Kina kommer att gå närmaste fem åren. Det som sägs på kongressen ligger till grund för den politik som sedan ­utformas och frågor som inte tas upp blir svåra att driva, säger han.

Den andra är att kongress­besluten om vilka poster som ska besättas med vem också ger en bild av maktförhållandena i partiet och därmed också av maktförhållandena i Kina. ­Något som i år är extra intressant.

Tredje period i sikte

Kommunistpartiets generalsekreterare tillika Kinas president Xi Jinping väntas nämligen försöka bli omvald som general­sekreterare för en tredje mandatperiod – trots att praxis sedan Maos död 1976 varit att generalsekreterare sitter i två perioder för att sedan passa facklan vidare till nästa, noggrant utvalda ledare. Samma begränsning har funnits vad gäller möjligheten att sitta som president i fler än två perioder, men den togs bort 2018.

– Det mesta tyder på att Xi kommer att bli omvald. Om det sker kommer det att bli ännu tydligare att Kina utvecklas från att ha haft ett kollektivt ledarskap till att en person svävar över alla andra och blir viktigast i systemet.

I Ryssland ändrades konstitutionen just för att Putin skulle kunna hålla fast vid makten längre än de två mandatperioder som var tak också där. Finns det någon oro kring vad Xi Jinpings ledarskap kommer att utvecklas till?

– Det finns paralleller, men det är svårt att säga något om framtiden. Det är tydligt att Kina blivit mer repressivt sedan Xi kom till makten. Vi har sett det i Xianjiangregionen där hundratusentals muslimer satts i koncentrationsläger, och vi har sett det i hållningen till Hong Kong. Staten har också slagit ned på feminister, människorättsadvokater, fri media och universitet.

Men även om det skulle visa sig att Xi Jinpings makthunger inte är lika stor som Putins finns det anledning att oroas över den kinesiska utvecklingen.

– När en person styr allt blir personer i dess närhet försiktiga med att framföra information som inte ligger i linje med ledarens tankar. Jag säger inte att Kina kommer att gå i de fotspåren men man ska vara medveten om de risker som finns med att koncentrera för mycket makt hos en person. Det kan leda till nyckfullhet i beslutsfattandet och att man går vidare med mindre genomtänkta beslut.

Vad kommer du att hålla utkik efter under kongressen?

– För det första om man ändrar i partistadgar, det vill säga om man skriver in saker som befäster Xis makt. För det andra vilka som väljs till topposter. Är de allierade med Xi eller kommer de från andra grupperingar? Frågan är hur mycket makt som koncentreras runt honom.

– Och för det tredje vad som händer med Kinas nolltolerans avseende covid. I princip alla länder har övergett nolltoleransen. Medan Kina fortsätter stänga ned städer och att ha hårda karantänsregler. De har investerat mycket i att framhålla sin politik som överlägsen resten av världen och lyft pandemibekämpningen som exempel på det. Det är svårt att backa då.