– Det här är ohållbart. Jag menar visst, det kanske bara gäller några veckor men sedan då? Det kanske kommer en ny variant. Vad ska vi göra då? Fortsätta stänga in oss? Det här är mitt enda liv, säger han.

Han har inget munskydd trots att det numera är obligatoriskt även utomhus.

– Snälla, det är absurt. Vi är utomhus med gott om plats och avstånd, säger han.

Utegångsförbud nattetid

Spanien har i långa perioder stängt ned samhället nästan helt, då folk inte fått gå ut och barn inte gått i skolan många månader i sträck. Den 24 december infördes än en gång utegångsförbud i Katalonien mellan klockan 01 och 06. Det gäller kommuner med mer än 10 000 invånare med en smittfrekvens på mer än 250 fall per 100 000 invånare vilket innebär en majoritet av storkommunerna i Katalonien. Antalet personer som får samlas begränsas dessutom till max tio.

”Folk dog runtomkring oss”

– Jag förstår att ungdomarna är trötta men vi är tacksamma att det görs sådana här uppoffringar och att politikerna ser till att vi i riskgrupp skyddas. Vi är inga ungdomar längre, vi har hållit oss undan hela pandemin och inte smittats. Hade det hänt hade det kunna gå illa, vi var så rädda. Folk dog runtomkring oss, säger Jordi Bertran.

Hans fru, Inma Soria, nickar med emfas.

– Nu har vi tagit tre vaccinsprutor och kan gå ut. Men hade de inte tagit i med hårdhandskarna är det sådana som vi som utsätts, säger Inma.

Ingen av dem skulle däremot orka ett år till.

– Nej, allt hänger på att det här är tillfälliga lösningar. Vi är hoppfulla nu när så många har vaccinerat sig och omikronvarianten inte verkar vara så allvarlig. Om det kommer nya mutationer och varianter som vaccinet inte biter på…

– Nej, men vi kan inte hålla på hur länge som helst om det så dödar oss, säger Jordi.

”Vi samlades på taket”

Marina Martí är på besök i hemstaden Barcelona men bor numera i Italien.

– Folk är mycket mer försiktiga här än i Italien. Där säger alla samma sak: att det här är inget liv, ska det här vara livet så kan det lika gärna vara. Och jag håller med, vi människor är gjorda för att umgås, att vara varandra nära. Särskilt i våra kulturer – i Spanien och Italien är det ett straff värre än döden att inte få umgås, säger Marina Martí.

– Vet du vad vi gjorde när vi inte fick gå ut i mitt hyreshus? Vi samlades uppe på taket och hade en tyst fest. Vi var nästan 50 personer, bästa festen i mitt liv, säger hon.

”Livet är för skört”

– Jag har en son som bor utomlands och jag vägrar att låta bli att ses, säger 53-åriga Ana Moreno som har en son i Portugal.

Hon berättar att det blev en existentiell fråga för henne när hennes mor blev allvarligt sjuk 2020.

– Hon låg för döden. Inte av covid-19 men ändå, det ställer saker och ting på sin spets. Vad innebär det att leva? Borde jag verkligen inte träffa min mamma – den enda jag har? Till slut gjorde jag det men först när det inte fanns något hopp kvar. Jag önskar att jag hade gjort det när hon fortfarande var kontaktbar, säger Ana Moreno.

Nu har hon kommit till en punkt där hon bestämt sig för att besöka nära och kära vad lagarna än säger.

– Jag är alltid försiktig men låter aldrig mer bli, livet är för kort och skört för det, säger hon.

Bryter mot restriktioner

– Min åsikt är att vi måste göra motstånd. Vi kan inte bara accept­era att de stänger ned gång på gång. Personligen tycker jag att vi borde resa oss i revolution.

Det säger Igor Ramírez, 35, från Venezuela och får medhåll från sin franska vän Raphaël Bardieu, 38, båda boendes i Spanien.

– Alltså vaccinen är väl bra men när de säger ”gå inte ut” då borde vi göra revolution genom att bara göra det ändå. Gå ut. Jag gör det, det är min frihet, säger Igor Ramírez.

– Att inte få röra sig fritt mitt i natten är helt galet. Det är bara jag och fyra katter ute då. Det räcker väl att stänga nattklubbarna? säger Raphaël Bardieu.

Vill ha vaccinkrav

– Vet du, jag tycker att myndigheterna har gjort rätt. Det var en fråga om liv och död. Det enda de gjorde fel var kanske att de satte in restriktionerna för sent. Nu tycker jag att de ska göra vaccinet obligatoriskt. Min man dog av coronaviruset. Flera vänner också. Vaccin är en folkhälso­fråga och det kan inte varit ett individuellt val att riskera andras liv, säger 81-åriga Maria Rosa Dalmau som själv blev sjuk i februari 2020 och sedan förlorade sin man i Spaniens första våg.

Vad gäller restriktioner som utegångsförbud och att inte kunna ses är även hon motståndare.

– Jag respekterar andras ­önskan men om någon vill ha en kram så kramas jag. Jag skyddar mig så gott jag kan med vaccin och munskydd men skulle jag behöva sitter inne ensam hela dagarna, då är det ingen vits med någonting. Så tycker jag. Låt folk umgås men kräv att alla vaccinerar sig, säger Maria Rosa Dalmau.