“Den femte republiken” kallas den nuvarande politiska strukturen med bland annat två valomgångar, designad för att stärka presidentens makt och ge honom majoritet i parlamentet. Traditionellt, om än inte alltid, brukar franska väljare rösta fram presidentens parti i den andra valomgången eftersom politisk stabilitet anses vara viktig. Men valutgången i det här årets parlamentsval gav ingen tydlig vinnare. Istället har tre stora block formats: Le Pens och Bardellas extremhöger, Macrons center-höger och så vänsterkoalitionen NFP som blev allra störst, men inte tillräckligt stor för att få majoritet.

Emmanuel Macron sägs se en tydlig väg framåt för en fortsatt mittenpolitik. Han menar, inte helt utan täckning, att hans parlamentariska koalition Tillsammans ihop med den traditionella högern från det splittrade Republikanerna – den delen som inte allierat sig med Marine Le Pens Nationell samling – samt de högerlutande socialdemokraterna inom PS och de Gröna skulle kunna forma en tydlig majoritet. 

Skulle ses som svek

Det är bara det att det är en hypotetisk koalition som väljarna inte informerats om på förhand. Den bygger på att utesluta vänsterpartiet LFI (Det okuvade Frankrike). Den Nya Folkfronten (NFP) som de rödgröna gick till val på bestod av just det partiet, tillsammans med PS, de Gröna och kommunistpartiet. Det är till och med det största partiet i koalitionen. Många av dess väljare skulle se det som ett enormt svek om de uteslöts.

– I både första och andra omgången röstade jag på NFP för att de står för vad Frankrike behöver. De kommer att skrota pensionsreformen som Macron tvingade igenom till exempel. Det är otroligt viktigt för mig och de allra flesta franska väljare tror jag. Valet var en stark markering mot Macrons parti, inte en önskan om en koalition med honom, säger sjuksköterskan Liliane Bertrand.

Thibault Legrand, som röstade på Macrons Tillsammans i den första valomgången men på NFP i den andra, håller inte med.

– Vänster måste skärpa sig och se nyktert på valresultatet. De har inte heller vunnit en klar seger. De har ingen majoritet i nationalförsamlingen och president Macrons koalition, tillsammans med högern och några rimliga center-orienterade socialdemokrater skulle, i enlighet med vad väljarna vill, kunna bilda en majoritet. Det skulle ge Frankrike majoritet vilket vi behöver.

– NFP måste inse att flera av deras väljare också är sådana som jag. Jag röstade på NFP-kandidaten för att blockera extremhögern. Inte för att jag vill se Jean-Luc Mélenchon eller någon av hans likar som premiärminister, säger han.

Stora spänningar

Att de olika rödgröna partierna ens kunde gå ihop inför valet var historiskt. Spänningarna dem emellan har varit nästan oöverstigliga, bland annat med anledning av hållningen till Ryssland, till EU och till konflikten Israel-Palestina. Före det fullskaliga kriget i Ukraina 2022 uttalade sig till exempel Mélenchon positivt om Rysslands annektering av Krim-halvön. När det senaste kriget bröt ut efter Hamas terrorattentat i södra Israel den sjunde oktober förra året, vägrade flera högst uppsatta LFI-politiker att kalla det “terrorattentat” utan kallade det istället krigsbrott, till exempel. En av de PS-allierade EU-kandidaterna, Raphael Glucksmann utsattes för att hatbrott under en demonstration i Lyon av LFI-supportrar som “påminde” om hans judiska bakgrund genom att kalla honom “sionist”. Dessa var dock inte folkvalda politiker. Ofta handlar anklagelserna om antisemitism mot LFI enbart om deras stöd till Palestina och kritik mot Israel. Men de här frågorna är, bland annat, vad som får det att “ta emot” för bland andra Glucksmann att samarbeta med LFI.

En annan sak är kompromissvilligheten. LFI anklagar framförallt PS för att viljan till kompromiss handlar om att vilja gå Macron till mötes, något de enligt dem valts för att inte göra.

– Sedan en vecka tillbaka ser vi hur PS vid flera tillfällen hintat att de tänker överge flera punkter på NFP:s program för att hitta en majoritet med macronisterna. Vi har sagt samma sak sedan den här kampanjen inleddes: vi har valts på ett tydligt program och det kommer inte på fråga att skrota det nu, säger LFI:s talesperson Manuel Bompard till France Inter.

Macron kan välja annan

Som största grupp i parlamentet är det meningen att vänstern ska komma med förslag till premiärminister den här veckan. Två namn har redan varit på tapeten: kommunisternas Huguette Bello, som ratades av PS, och ekonomen Laurence Tubiana, drivande bakom Parisavtalet, som i sin tur ratades av LFI.

Men även om vänstern lyckas komma överens om en kandidat är det inte säkert att denne faktiskt blir utnämnd av Macron. Det står honom fritt att utnämna vem han vill. Skulle denna någon inte vara en vänsterkandidat lovar de fyra största fackförbunden i landet protester och strejker.

Sophie Binet, det mest stridbara fackförbundet CGT:s generalsekreterare, uppmanade Macron “att lyssna på väljarna” och tillsätta en vänsterkandidat på posten som premiärminister.

– Annars riskerar han att ännu en gång försätta landet i kaos, varnade hon.