En tidskapsel från kalla kriget som i många år har spökat i utkanten av Warszawas ambassadstråk kan bli ett flyktingboende för ukrainare. Kvarteret som i polsk folkmun kallas för ”Szpiegowo”, ungefär ”Spionköping”, var i många år hem åt sovjetiska diplomater, tjänstemän och företagare. Här fanns sviter för sovjetiska diplomatfamiljer och viktiga personer, men även ungkarlslägenheter för personal av lägre rang. Det var en egen stad i staden, med mataffär, frisörsalong, bastu samt egen nattklubb och sporthall.
Kallades hem
År 1989 kallades diplomaterna hem och sedan dess har ingen människa bott i området. I många år har myndigheterna krävt att Ryssland lämnar över de övergivna byggnaderna till staden. 2016 dömde en polsk domstol att Ryssland är skyldigt att göra så, eftersom det inte nyttjades enligt överenskommelse – alltså för diplomatiska funktioner. Men Ryssland har aldrig bemödat sig om att följa polska domslut.
I veckorna fick borgmästarkontoret i Warszawa nog.
– I samband med den ryska aggressionen mot Ukraina har jag beslutat att på lång sikt ordna lägenheter för ukrainska mödrar och barn (i Szpiegowo, reds. anm.). Vi ska försöka göra det så snabbt som möjligt, sa Rafal Trzaskowski, borgmästare i Warszawa, i mars.
Hundraprocentig förstörelse
Den 11 april tågade en kronofogde, borgmästarkontoret och ett stort antal journalister in på området.
Efter att ha sågat av en metallkedja och brutit upp några dörrar kunde de konstatera att läget var mycket värre än befarat. Ryssarna hade tagit med sig det mesta, till och med vatten- och avloppsrör, elkablar som de sprättat bort från väggarna, kranar och badkar och räcken till trapporna. Kvar fanns bara krossat glas och smulad gips.
– Nivån av förstörelse är nästan hundraprocentig, sa Tomasz Bratek, vice borgmästare i Warszawa, till nyhetssajten Onet, efter att ha inspekterat byggnaderna i några dagar.
Staden ska undersöka om byggnaderna ens går att renovera eller om skadorna på fasader och bärande väggar är för stora. Men det är komplicerat, för området uppfördes utan bygglov i slutet av 1970-talet. Knappt hade kronofogden sågat av låsen innan platsen fick spärras av igen, eftersom det anses farligt att vara där.
Hoppas på kulturhus
Aga, som bor i området, kikar in genom gallren. Hon säger att hon går förbi platsen varje dag med sin hund Roman.
– Jag tycker att det är väldigt bra, det som har hänt. Inte just det att byggnaderna har hamnat i polska händer, men att det kan bli bostäder eller ett kulturhus här, skolor eller förskolor. Det finns ju olika idéer för vad som kan uppstå här. Att vi kan hjälpa de ukrainska medborgare som bor hos oss och erbjuda dem ett eget hem. Jag blir väldigt glad om byggnaden, paradoxalt nog, kan komma ukrainare till pass, säger hon och fortsätter:
– Däremot antar jag att det kommer att behövas en hel del händer och inte så lite pengar.
