Fem år senare sitter Soraya Post i Strasbourg. Fi kravlar runt på så låga siffror i opinionsundersökningarna att de knappt redovisas. I riksdagsvalet i höstas fick de katastrofala 0,46 procent.

– Det har svalnat. Det har det absolut gjort. Det har svalnat rejält. Det är väldigt synd, för just nu skulle det verkligen behövas en civilrättsrörelse i det formatet som vi hade då, säger Soraya Post.

Hon sitter inne i parlamentsledamöternas egna bar bredvid plenum, dricker apelsinjuice och berättar hur hon ser på vårens val. Soraya Post ser fram emot att stanna kvar här i fem år till.

– Jag tror att vi har bra chanser faktiskt. När vi börjar komma ut och kampanja, och får sprida vad vi har gjort här med bara ett mandat, då tror jag att vi får ett bra stöd. Att folk ser att vi är den naturliga motkraften, att vi värnar demokratin och jobbar emot de nationalistiska krafterna. Jag tänker på vår slogan från 2014 ”ut med rasisterna, in med feministerna”. Nu är den ju verkligen aktuell.

Just nu är det väldigt långt upp till fyra­procentsspärren. Varför är det större chans att ni lyckas bättre i EU-valet?

– Jag tror att det är annorlunda, för att nu gäller det inte vår regering. Jag tror inte att man har samma rädsla som i det nationella valet.

Vid sidan av att få upp den feministiska politiken på agendan är det frågorna om romernas rättigheter hon själv lyfter som den viktigaste framgången under åren i Europaparlamentet. Hon har bland annat varit initiativtagare till två resolutioner om antiziganism.

– Jag har drivit Roma-politiken mycket och har fått igenom en förändring inom EU-institutionerna i hur de hanterar frågan och uttrycker sig. Att de ser antiziganismen som en erkänd form av rasism och att det ska in i alla policy-dokument. Det har jag jobbat väldigt aktivt med och jag har lyckats bra. Jag har 30 års internationell erfarenhet av att jobba med de här frågorna, men det har ju varit dött lopp förut. Så det var ett mirakel när det gick igenom. Det gick förvånansvärt lätt.

Ändrat åsikt

Soraya Post har lång vana av att röra sig i maktens korridorer. Redan innan hon blev ledamot tillbringade hon mycket tid i EU-vimlet, som lobbyist för en romsk kvinnoorganisation. Synen på EU som institution har förändrats i grunden sedan hon blev invald i parlamentet.

– Jag var väl inte någon EU-vän, men sedan jag kom in har jag ändrat åsikt om EU. Jag tror väldigt starkt att EU behövs. Det finns säkert en hel del som man skulle kunna reformera, men som den globala situationen ser ut, med alla utmaningar som migration och klimat, så tror jag på ett samarbete. Jag definierar mig som världsmedborgare och är en stark motståndare till nationalismen. Jag ser fortfarande EU som ett fredsprojekt och kommer fortsätta jobba för det. Jag tror att det är nödvändigt att vi har en gemensam politik i många sakområden. Annars kan det gå riktigt illa, både för demokrati och rättsstat.

Hur ser du på att vågen av högerextremism växer i Europa och vilket avtryck det kan komma att göra här i parlamentet?

– Jag är absolut oroad och jag är ganska övertygad om att de kommer vinna fler mandat i parlamentet, vilket kommer påverka alla omröstningar. Men det kommer kanske också leda till att man får ödmjuka sig ännu mer, för att minska skadorna.

Hur menar du?

– Man får vara en bra förhandlare, dra i rätt trådar och försöka vara övertygande på ett väldigt ödmjukt sätt. Man kanske måste lära sig att kunna argumentera mer för sin sak, för att på så sätt vinna över. Det blir en väldigt svår utmaning, säger Soraya Post och konkretiserar med ett exempel från parlamentet nyligen.

– När Marine Le Pen gick här i korridoren med sina stora bodyguards, och alla journalister kom efter. Hon gick här som drottning. Då hade jag nog inte kunnat samla mig och föra en debatt med henne utan att det skulle bli argt, så att säga.

Hur ska man agera i stället?

– Om det blir så att de kommer få mycket mer inflytande här, så tror jag inte att det hjälper att vara arg. Då får man nog vara mera smart och strategisk. Det är någonting jag lärt mig mer och mer här. För det är så viktigt att vinna. Vi har redan förlorat så mycket vad det gäller positioner och språket som smyger sig in hos alla. Vi har inte råd att förlora mer.

Du har personligen varit utsatt för en hel del hat och olika drev. Hur har det påverkat dig som människa?

– Jag är ganska van. Jag har växt upp med det, men det betyder inte att jag är immun.

Hon tar av sig glasögonen och hämtar andan.

– Jag blir ledsen och bedrövad. Men jag känner inget hat. Jag känner att det jag står för är genuint. Jag förstår att det oroar många människor, eller driver en del till vansinne kanske. För jag pratar ju väldigt mycket om kärlek, omtanke, empati, gemensamt ansvar. Att vi behövs tillsammans. Och det finns ju många som inte tycker så.

– Och nu det senaste drevet…

Soraya Post suckar djupt. Ögonen blir glansiga. Under vintern har det skrivits mycket om hennes dotters brottsliga handlingar.

– Jag är bedrövad. Det är inte lätt att vara förälder i det läget. Men jag har fått vansinnigt mycket kärlek också, av folk som har en lite mer normal tanke. Det hjälper ju.

– Sedan tänker jag att mitt uppdrag här, min vision och min politiska aktivism är mycket viktigare, än att gå ner sig för att några människor gottar sig i min misär. Men jag är människa också, det är klart att det känns. Men det påverkar inte mitt jobb. Jag är glad att jag är tillbaka här. Det sätter mina tankar på annat håll. Det är min medicin.

Soraya Post om …

… saknaden efter ­Gudrun Schyman som lämnade partiledarposten i Fi nyligen.

– Hon saknas enormt. Hon är ju stommen i partiet. Men hon kommer ju att fortsätta vara aktiv i kulisserna, trots att hon inte är partiledare. Hon kommer ju inte att lägga av. Hon är ju en mentor för oss allihop och personligen, även innan jag blev fia så har ju Gudrun varit en av mina favoriter. Hon är en av mina idoler och jag anser fortfarande att hon är Sveriges bästa politiker.

… varför hon inte satte sig i jämställdhets­utskottet i EU-parlamentet.

– Många blev besvikna för det, men jag är av åsikten att det ska vara ett feministiskt perspektiv i alla de olika utskotten, i alla politiska sakfrågor, för att få ett riktigt jämställt samhälle. På riktigt alltså! Jag är väldigt trött på att bli särbehandlad på grund av kön. Det får vara slut på det här andraklass-tänket.

… varför hon inte tagit upp klimatfrågorna mer.

– Det är inte mitt specifika område. Men nu är läget kritiskt, nu måste vi ta det på allvar. Det är lika viktigt som att prata om mänskliga rättigheter eller demokrati. Människor har rätt till en bra miljö. Och det kommer betyda att vi får göra inskränkningar på vårt slöseri. Jag kommer bli en eldsjäl och försöka få in klimatperspektivet i allt. Jag flyger ju, mellan Bryssel och Göteborg, eller när jag åker på olika delegationsresor och så. Även när jag åkte på semester nu. Men jag tror det är väldigt viktigt att vi börjar prata om det.