Socialdemokrater över hela Europa chockades förra veckan då Labour fick storstryk i brittiska valet. Partiets resultat var det sämsta på nästan 30 år. Ledaren Ed Milliband hade inget annat val än att avgå på stående fot.
– Jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag inte lyckades, jag gjorde mitt bästa i fem år. Vi har kommit tillbaka tidigare och det här partiet kommer att komma tillbaka igen, sa han i sitt avskedstal.
Frågan är bara hur Labour och resten av Europas socialdemokrati ska komma tillbaka.
I land efter land backar partierna. Presidenten François Hollandes socialistparti gjorde ett bedrövligt lokalval i Frankrike i våras och partiet är långt från François Mitterrands glansdagar på 80-talet. Tyska SPD ingår visserligen i koalitionsregering med konservativa CDU men har inte haft förbundskanslerposten sedan 2005 då Angela Merkel tillträdde. Valet i Finland i april resulterade i ny regering utan Socialdemokraterna, och under senaste decenniet har S-hegemonin i Norge och Sverige definitivt brutits.
– Man har anslutit sig till den åtstramningspolitik som varit förhärskande ganska länge. Socialdemokratiska partier har inte någon lösning på arbetslöshet och välfärdsproblem, säger Göran Greider.
Famlar efter syndabockar
Han anser att den utvecklingen leder till att alienerade socialdemokratiska väljare famlar efter nya syndabockar. Istället för att rikta sin ilska mot kapitalismen och direktörerna vänder sig en del högerut, till bruna partier.
Den utvecklingen är tydligt i Frankrike och Storbritannien där Nationella fronten och Ukip skördat stora framgångar i lokal- och EU-val.
Före detta Europaparlamentarikern Maj-Britt Theorin pekar på att EU-motstånd kombinerat med främlingsfientlighet visat sig vara ett framgångsrecept i Storbritannien.
– I England har man tyvärr fått en väldigt främlingsfientlig attityd och det är delvis EU:s fel. Cameron har ju utlovat folkomröstning om EU-medlemskapet och jag tror de kommer att rösta för att lämna, säger Maj-Britt Theorin.
Labour hade sin senaste storhetstid under sent 90-tal och tidigt 00-tal då partiet vann tre val i rad under Tony Blair. Han förde Labour mot mitten, pratade om marknadens frihet och strök gamla formuleringar om förstatligande i principprogrammet.
Trots att högergiren resulterade i stora framgångar var det en dålig strategi långsiktigt, menar Göran Greider.
– Tony Blair lyckades kapa åt sig en del av medelklassen men förlorade arbetarklassväljare. Nu klarar de inte att vinna tillbaka arbetarväljare och har förlorat medelklassen igen. Ska det vara något liv i arbetarrörelsen måste det finnas retorik om fattigdom och jämlikhet. Både i Tyskland och England försvann ett helt språk för den progressiva, radikala socialdemokratin.
Pekar på ljuspunkter
Andrine Winther är svenska Socialdemokraternas internationella sekreterare. Hon vill gärna peka på att det finns ljuspunkter i det europeiska S-mörkret. Ett exempel är Norge, där en högerregering styrt sedan 2013.
– Man kan inte veta hur det går i nästa val men om man tittar på opinionssiffrorna är socialdemokraterna väldigt starka just nu. Norrmännen skiljer ut sig, säger Andrine Winther.
Samtidigt medger hon att situationen för socialdemokraterna är allt annat än bra i en rad europeiska länder.
– Vi klarar inte att formulera en politik som är trovärdig för de breda folklagren. Det har vi erfarit i Sverige också. I Finland så var vi med i regering och tog ansvar i en storkoalition, men i Storbritannien borde det varit ett annat läge eftersom vi var i opposition och kunde formulera politiken.
Göran Greider tycker att europeiska socialdemokrater borde snegla på vänsterpartier som Syriza i Grekland och Die Linke i Tyskland. Han tror de kan växa ganska mycket på lång sikt. Att socialdemokraterna skulle klara att locka upp emot hälften av väljarna som i fornstora dagar ser han som uteslutet.
– Den tiden är för evigt förbi.