Enligt Anti-Slavery International beräknas 100 000-tals personer hållas i olika former av slavsystem baserade på härkomst i Mauritanien, Niger, Mali, Tchad och Sudan i det nordafrikanska Sahel-området.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I Mauritanien förslavas ättlingar till haratinerna än i dag. Även historiskt har de ägts av landets elit, bidhanerna – eller ”vita morer” som de också kallas. Slavsystemet i det nordvästafrikanska landet anses vara regionens mest extrema. Människor tvingas arbeta ute på fälten och i hushållen utan betalning och står helt utan rättigheter. Kvinnor och flickor utsätts dessutom för ett sexuellt våld och måste ofta bära slavägarnas barn. Dessa barn blir i sin tur slavar och separeras ofta från modern vid födseln. En medveten feltolkning av Islam användas ofta som argument för att slavsystemet ska bevaras
Den tydligaste formen av slaveri
Sarah Mathewson, programchef på Anti-Slavery Internationals Afrika-sektion, berättar att man inte känner till att några slavauktioner liknande den i Libyen hållits i Sahel-länderna som har slavsystem baserade på härkomst. Personer som hålls som slavar kan både säljas, hyras ut och ges bort som gåvor, men det sker i det dolda. Det vanligaste är att dock att de ärvs när slavägaren dör.
– Det är den tydligaste formen av slaveri, där människor verkligen är under husbondens kontroll dag och natt. Livet är otroligt brutalt i den här sortens slaveri. De arbetar från att de kan gå. Människor behandlas ovärdigt för att de ska veta sin plats som slavar och för att påminna dem om deras låga status. Det är en livstid av missförhållanden och nedbrytning, säger hon.
Siffrorna för hur många som hålls som slavar i Mauritanien varierar, men enligt Global Slavery Index rör det sig om cirka 43 000 människor. En av dem som föddes in i slaveriet är Moulkheir Mint Yarba, vars mor och barn ägdes av samma familj. För några år sedan lyckades Moulkheir fly med sina barn och i en intervju med Anti-Slavery International berättade hon att att hon tog hand om slavägarnas getter på dagen och utförde hushållsarbetet på kvällen. Misshandel och att få otillräckligt med mat var en del av vardagen.
– När jag fick mitt fjärde barn, en flicka, tillät inte familjen att jag tog med henne när jag arbetade ute på fältet. Jag kom hem en dag och upptäckte att bebisen hade lämnats ute i solen hela dagen. Hon var död och myror åt av hennes kropp. Jag fick begrava henne själv med mina egna händer, det kändes som att jag begravde ett djur och inte mitt barn.
”Bara ett sätt att utnyttja henne”
En dag gavs Moulkheir Mint Yarban och hennes barn till en överste i landet. Efter ett tag ville den nya slavägaren gifta sig med henne, men när han upptäckte att Moulkheir redan var gravid tvingade han hennes ena dotter att ingå ett ”äktenskap”.
– Hon var väldigt ung. Hon grät och grät. Ja, han kallade det ett giftemål, men det var ingen hemgift, ingen ceremoni – ingenting. Det var bara ett sätt att utnyttja henne. Han brukade tvinga mig att titta på när han våldtog henne under pistolhot. Han våldtog mig med framför mina två döttrar och hotade oss med sin pistol. Han gjorde det vid flera tillfällen, berättar Moulkheir Mint Yarba för Anti-Slavery International.
Sarah Mathewson, som träffade Moulkheir Mint Yarba kort efter att hon lyckades fly, vittnar om att hon var svårt traumatiserad. Anti-Slavery International, som både arbetar med att befria människor och integrera dem i samhället, hjälpte bland annat Moulkheir med en yrkesutbildning, ekonomiskt stöd och en bit land att bruka. Där i utkanten av Mauritaniens huvudstad Nouakchott bor hon nu med sina barn.
– När jag träffat henne under mina senaste besök så ser hon mycket gladare och självsäkrare ut. Hon tittade mig i ögonen.
Utsätts för systematisk diskriminering
Den sociala statusen som slav kan bestå flera generationer efter att en person befriats eller lyckats rymma. De före detta slavarna utsätts för en systematisk diskriminering och avsaknaden av födelsebevis försvårar deras möjligheter att exempelvis rösta, gå i skolan och öppna ett bankkonto. Haratinerna, som utgör cirka 40 procent av befolkningen, är också gravt underrepresenterade i parlamentet och flera andra samhällsinstanser. De få som fått tillgång till den politiska sfären lyfts fram av regimen, berättar Sarah Mathewson.
– De pekas ofta ut av regeringen för att visa att det inte finns någon diskriminering.
1981 blev Mauritanien det sista landet i världen att officiellt avskaffa slaveriet. Två händelser ska ha föranlett detta: En offentlig försäljning av en kvinna som ledde till protester bland utbildade haratiner och att personer, som lyckats rymma från sina slavägare, bildade antislaveri-rörelsen El Hor (De Fria).
Därefter dröjde det ända fram till 2007 tills slaveri kriminaliserades i Mauritanien. 2015 skärptes maxstraffet från tio till 20 års fängelse och specialdomstolar inrättades. Hittills har bara två ärenden avhandlats av rättsväsendet.
”Lagen har knappt implementerats alls”
Den första fällande domen kom 2011. Målsmän var bröderna Said och Yarg Ould Salem, nu 16 och 13 år, som liksom sin mor hade förslavats av en välbärgad mauretansk familj. Slavägaren dömdes till två års fängelse, men i väntan på att hans överklagan skulle gå igenom släpptes han mot borgen mellan april 2013 och oktober 2016. Det året lämnade organisationerna SOS-Esclaves and Minority Rights Group in ett klagomål till en domstol inom den Afrikanska Unionen. Ett beslut väntas komma i dagarna.
2016 fick två andra slavägare en villkorlig dom på fem års fängelse, varav fyra redan var avtjänade, enligt Anti-Slavery Internatiol.
– I Mauritanien har lagen knappt implementerats alls, konstaterar Sarah Mathewson.
40 miljoner fast i det moderna slaveriet
Paradoxalt nog är Mauritaniens president Muhammad Ould Abdel Aziz ovillig att erkänna att slaveri existerar i landet, och flertalet regeringstjänstemän följer hans linje. Sarah Mathewson förklarar att de fall som uppmärksammas tenderar att beskrivas som ”rester” från ett dåtida slavsystem och att slavägarna felaktigt anges ha andra nationaliteter. Antislaveri-organisationer har nekats att registrera sig och har bland annat anklagats för uppvigling till uppror. Dessutom har flera aktivister frihetsberövats. Däribland den internationellt prisade aktivisten tillika oppositionella presidentkandidaten Biram Dah Abed, som tidigare fängslats vid tre tillfällen.
– Det är ett mycket motstridigt budskap, säger Sarah Mathewson och fortsätter:
– Vi menar att slaveriet hotar den nationella sammanhållningen.
Med situationen i Sahel-regionen som bakgrund menar Sarah Mathewson att de uppmärksammade slavauktionerna i närliggande Libyen måste sättas i en kontext.
– Förslavandet och diskrimineringen av svarta afrikaner i norra Afrika går tillbaka i århundraden.
Men slaveri återfinns även på andra håll i världen. Enligt Anti-Slavery International är över 40 miljoner människor fast i det så kallade moderna slaveriet, som även bland annat inkluderar trafficking och skuldslavar.
– En stor del av slaveriet är inte bara rotat i systemfel, utan också i kulturella normer, rasism och sexism. Som individer kan vi utmana dessa normer och erkänna att de är pådrivande faktorer för exploatering och på sikt även slaveri, säger Sarah Mathewson.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
