Det sitter ett litet klistermärke på dörren. Symbolen är ikonisk. En glad röd sol mot en gul bakgrund bjuder gästerna välkomna. Grönländska beskrivs ofta som ett svårt språk, men det här budskapet är lätt att förstå: ”Urani? Naamik”.
Det gröna huset ligger mitt i Narsaq, en litet samhälle med 1 500 invånare i södra Grönlands vildmarker. I viken nedanför byn guppar några mindre isberg bland fiskebåtarna och i bakgrunden reser sig det mäktiga Kvanefjeld mot himlen.
Allt är tyst och lugnt. Det är svårt att föreställa sig att detta är epicentrum för den konflikt som har präglat den grönländska valrörelsen och som splittrat befolkningen i två läger.
Undersköterskan Mette Abelsen öppnar dörren och bjuder in oss i vardagsrummet. På väggarna hänger grönländskt konsthantverk och bilder på barnbarnen som hon själv har hjälpt till världen.
– Jag vill gärna prata med er. Jag tillhör nej-sägarna, förstår ni, säger Mette Abelsen och slår sig ner vid bordet med en stickning för att sysselsätta händerna.
Mette Abelsen har bott i Narsaq sedan hon var liten. Till skillnad från många andra bybor tar hon öppet ställning mot planerna på gruvdrift i byn. Förutom klistermärket på dörren har hon även en t-shirt mot kärnkraft. Den fick hon när hon demonstrerade mot uranexploatering på Rådhusplatsen i Köpenhamn.
– Jag var ganska besviken över att vi var så få där. Strålning är hälso-farligt. På sjukhuset går vi alltid ut när någon röntgas, säger hon.
Att just Narsaqborna har tvingats ta ställning i kärnkraftsfrågan beror på Kvanefjeld. Berget som bara ligger några kilometer utanför samhället innehåller en av världens tio största uranförekomster.
På samma plats finns det också stora fyndigheter av Rare Earth Minerals (REE), eller sällsynta jordartsmetaller. Råvaran används vid tillverkning av modern elektronik som mobiltelefoner, vindkraftverk och vapensystem. Metallerna är strategiskt viktiga och det har bekymrat EU och andra västliga aktörer att Kina kontrollerar nästan hela produktionen av REE.
Det australienska bolaget Greenland Mineral & Energys (GME) har länge intresserat sig för Kvanefjeld. Sedan företaget etablerade sig i Narsaq 2007 har det investerats över en halv miljard kronor i efterforskningar. Målet är att starta en REE-gruva, där uran blir en viktig biprodukt.
Kommunpolitikern Josef Petersen hoppas att planerna blir verklighet. Han ser gruvan som Narsaqs räddning.
– Utvecklingen i Narsaq har varit nedåtgående i många år. Vi har en mycket hög arbetslöshet och det ger en massa problem, såsom kriminalitet, skadegörelse och missbruk, säger han.
Josef Petersen tror att GME:s gruva skulle kunna ge Narsaq de arbetsplatser som samhället så desperat behöver. Några invånare har redan vidareutbildat sig för att kunna ta jobb inom gruvnäringen. Andra hoppas få arbete inom den servicesektor som kommer bildas runt gruvan.
– Vi skulle få ett underlag för butiker, frisörer, restauranger och taxiföretag. Narsaq skulle blomstra igen. Om vi inte gör något kommer samhället att dö. Alla unga flyttar härifrån.
Josef Petersen har själv fyra barn och han är inte omedveten om riskerna med radioaktiva ämnen. I sin roll som kommunpolitiker har han satt sig in i frågan och varit på studiebesök på danska forskningsinstitut.
– Många har en åsikt utan att kolla fakta. Innan gruvan godkänns görs det en noggrann utredning av hur gruvan kommer att påverka miljön i området. Om det kommer fram uppgifter som visar att den farlig, så får vi avbryta. Jag är inte beredd att offra någons hälsa för arbetsplatser, säger han.
För att ta oss upp till Kvanefjeld får vi skjuts av smycketillverkaren Peter Lindberg. Om någon kan Kvanefjelds hemligheter så är det han. I sin jakt på exklusiva stenar har han tillbringat oräkneliga timmar på fjället.
– Det började egentligen med en dålig rygg. Jag jobbade i en radio- och tv-butik, men kunde inte stå upp. När läkaren sjukskrev mig köpte jag en slipmaskin. Sedan dess driver jag min egen verksamhet, berättar han medan han navigerar bilen längs den gropiga grusvägen.
På somrarna händer det att han guidar utländska stensamlare som vill gå på skattjakt på fjället. För den geologiskt intresserade är Kvanefjeld unikt. Bergmassivet är egentligen en gammal vulkankrater och magman har fört med sig en rad ovanliga grundämnen upp till ytan. I berget framför oss finns det förutom uran också torium, zirkonium, niobium, yttrium, zink, tenn, litium och beryllium. Invånarna får dessutom se upp, eftersom det finns höga halter av radon, klor och fluor i marken.
De kemiska föreningarna mellan de olika grundämnena har gett upphov till en rad ovanliga ädelstenar. Peter Lindberg är särskilt förtjust i smyckestenen tugtupit, som knappt finns på någon annan plats på jorden. När tugtupit utsätts för solljus skiftar den färg från rosa till djupröd.
– Folk frågar om jag inte är rädd för radioaktiveten när jag går häruppe, men än har jag inte blivit självlysande, skämtar han.
När det inte går att köra längre lämnar Peter Lindberg bilen och fortsätter till fots uppför fjället. Snön som föll under natten smälter snabbt i solljuset och små bäckar porlar ner för berget.
Efter en stunds vandring stannar han framför en öppning i berget. Den gamla gruvingången är väl synlig men förseglad med betong. Endast en låst dörr har lämnats kvar.
– Här är det. Det var här som de hämtade uran under kalla kriget, säger Peter Lindberg.
Gruvschakten har stått orörda i många år. På 80-talet lades planerna på dansk kärnkraft ner och forskningscentret Risø upphörde med sin verksamhet på området. 1988 förbjöd det danska Folketinget all exploatering av radioaktiva ämnen.
Denna nolltolerans gällde också Grönland, fram till att självstyret infördes 2008. Därefter blev det juridiska läget mer komplicerat. Enligt avtalet med Danmark övertog den grönländska regeringen ansvaret för landets råvaror, medan besluten om säkerhets- och utrikespolitik fortfarande skulle fattas i Köpenhamn.
Frågan om uranexport var råvarupolitik eller säkerhetspolitik blev aktuell när det nationalistiskt orienterade partiet Siumut vann -valet 2013. Partiledaren Aleqa Hammond hade ett uttalat mål om att göra Grönland till en självständig stat. För att uppnå detta behövde landet nya intäkter.
Den grönländska ekonomin är idag mycket ansträngd och landet är helt beroende av ett årligt stöd på cirka 4,5 miljarder kronor från Danmark. Därför ställdes hoppet till rikedomarna i berggrunden.
I fallet Kvanefjeld var den danska policyn mot utvinning av radioaktiva ämnen ett hinder för att gruvplanerna skulle fortgå. Aleqa Hammond tvingades under hösten 2014 avgå sedan det visat sig att hon hade betalat privata utgifter med offentliga medel. Innan dess lyckades hon dock med minsta möjliga marginal genomdriva ett beslut som upphävde Grönlands nolltolerans mot exploatering av uran.
En av Siumuts tidigare medlemmar bor i Narsaq. Kalistat Lund är pilot och parlamentariker. Efter 30 år i partiet valde han att gå över till ett mindre parti. Anledningen var Siumuts skifte i uranfrågan.
– För att vara ärlig vet jag inte vad det var som hände. I början var vi alla emot det, säger han med en trött ton.
Kalistat Lund är mycket kritisk, både till projektet och till gruv-bolagets metoder. Han ifrågasätter GME:s nära kontakter till ledande politiker och företagets sätt att sponsra det lokala föreningslivet. Bolaget stöttar bland annat Narsaqs fotbollslag och nyligen skrevs ett treårigt sponsoravtal med den nationella organisationen för hund-slädesport. Det senare hade ett värde på nästan en miljon kronor.
– De här smutsiga metoderna är välkända från andra delar av världen. De bjuder på helikopter-turer och sponsrar olika evenemang för att få folk med sig. Jag tycker att vi borde lagstifta mot den sortens kampanjande säger Kalistat Lund.
Han vänder sig också mot uppgifterna om att gruvan inte skulle vara farlig. När den danska staten hämtade uran i Kvanefjeld skedde det i liten skala och i en stängd gruva. Det nya projektet har en helt annat omfattning och framför allt så handlar det om en öppen gruva, vilket innebär att damm från gruvan kan få större spridning.
– Det handlar inte bara om radioaktivitet, utan också om fluor. Hela området kommer att förorenas. Vi vet hur mycket det blåser här, säger Kalistat Lund.
Flera miljöorganisationer pekar också ut restprodukterna, så kallade tailings, som en stor miljörisk. Många miljoner ton tailings ska placeras någonstans i området. För att undvika att dammet sprids med luften finns det planer på att sänka restprodukterna i en sjö. I materialet kommer det att finnas radioaktiva ämnen, fluor och tungmetaller.
– Innehållet i sjön kommer att finnas kvar långt efter att GME har stängt sin gruva. Vi befinner oss i det enda området på Grönland där vi har djurhållning och grönsaks-odling. Det finns en risk att vi förstör det som skulle kunna bli basen för ett verkligt oberoende.
Själv har Kalistat Lund bestämt sig. Om gruvan öppnar så flyttar han.
– Jag har min resväska packad. Det är vi många som har. Man kan inte bo på en plats utan framtid. Då är det bättre att bita i det sura äpplet och börja om på ett annat ställe.
Greenland Mineral & Energys chef i Narsaq, Ib Laursen, är på resande fot och har inte möjlighet att träffas för en intervju. Han svarar istället på kritiken per mejl:
”Grönland har några av världens hårdaste miljökrav för gruvverksamhet. GME kommer inte att få tillåtelse att driva en gruva om vi inte kan bevisa att vi gör det på ett ansvarsfullt sätt som inte skadar människor och miljö”.
Han berättar att gruvprojektet just nu befinner sig i en fas där miljö-konsekvenser och social hållbarhet utreds:
”Grönland kommer att ta hjälp utländska experter när de går igenom våra rapporter. Beslutet om vi får starta en gruva fattas inte förrän de nöjda med vår dokumentation”, skriver han.
Ib Laursen bekräftar att GME sponsrar det lokala kultur- och föreningslivet, samt att bolaget bidrar till den så kallade Julhjälpen som stöttar utsatta familjer. Han håller dock inte med om bilden av att detta skulle vara ett sätt manipulera befolkningen:
”Grönländare är kloka och förnuftiga människor som absolut inte låter sig köpas. Vi vill gärna sponsra de nämnda aktiviteterna och ser det som ett sätt att interagera med lokalbefolkningen. I samtliga fall handlar det om föreningar som har kommit till oss och ansökt om stöd. Vi har väl samma rätt som alla andra företag att sponsra sådana ansökningar”, skriver han.
På Narsaqs enda kafé sitter den engelska forskaren Samuel Wright. Han är anställd av universitetet i Leeds och studerar hur människor bedömer risker vid stora gruvprojekt.
– Just nu pratas det mycket om jakten på Arktis resurser och Grönland är i allra högsta grad en del av detta. Oftast hör man bara politiker och höga tjänstemäns syn på projekten, men jag är intresserad av hur människorna i lokalsamhället resonerar kring de här frågorna, berättar han.
Syftet med forskningen är att undersöka om lokalbefolkningen och politikerna värderar riskerna och fördelarna med projektet på samma sätt.
Grönland skiljer sig från andra samhällen han har mött i sitt arbete. De långa avstånden och de små samhällena skapar en kultur där alla känner alla.
– Ingen är anonym på Grönland. Det är svårt att hitta någon som kan uttrycka en helt oberoende åsikt. De flesta är involverade på något sätt. Antingen arbetar de själva med frågan eller så är de i släkt med någon som gör det.
För Mette Abelsen har det stundtals varit tufft att stå upp för sitt motstånd mot gruvprojektet. Hon märker hur människor, även i hennes närhet, tar avstånd från henne.
– Jag går på mötena och ser hur de blir bättre och bättre på att manipulera folk. Många nej-sägare går inte dit. De tycker att det är bättre att tiga ihjäl problemet. Jag säger att de ska gå dit och ställa frågor.
För Mette Abelsen handlar engagemanget om en tro på att det går att leva ett enklare liv som inte skadar naturen. Pengar är inte allt.
– Kanske ger gruvan verkligen arbetsplatser i femtio eller hundra år, men när gruvan lägger ner kommer det bara att finnas en spökby kvar. Då är denna underbara plats förstörd.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
