Maria kommer från Rumänien. Hon har tidigare förekommit i artiklar där Dagens ETC rapporterat om prostitution, inte minst hur den verksamheten ökar under de stora sportevenemangen. Först kom tidningen i kontakt med henne 2002, i tyska Köln dit hon rest för att under fotbolls-VM sälja sin kropp på megabordellen Pascha, en kulört cementkoloss placerad mellan ett bostadskvarter och en Lidl-butik.

Då berättade hon om att hon skulle vilja utbilda sig till lärare. Så blev det inte.

Idag är hon drygt 30 år och lever ett kringflackande liv. En månad i Paris, en månad i Barcelona, en månad i Berlin … Så fortsätter det. Hon är alltjämt prostituerad. Hon skickas fortfarande till de stora mästerskapen.

Fyra-fem män per dag

Maria vill inte avslöja några detaljer om hur logistiken ser ut eller om nätverket som styr var hon ska befinna sig. Men hon befinner sig just nu i Ryssland, i en lägenhet i de centrala delarna av Sankt Petersburg. Hon delar den under VM med fyra andra kvinnor, samtliga från Rumänien. Intervjun görs via Skype.

Hur ser dina dagar ut?

–  Det blir mest sena kvällar och nätter. Kunderna kommer när matcherna tar slut, och när de har hunnit dricka tillräckligt mycket för att våga.

Hur går förmedlingen till?

– Det är inte jag som hittar kunder. Det sköter andra åt mig. Jag är bara i lägenheten. Andra kommer hit med mat och tvättar mina kläder.

Vilka är det?

– Det här är som ett företag. Mer vill jag inte berätta.

Från vilka länder kommer männen som köper sex?

– Alla möjliga. Svenskar också. Men väldigt få ryssar, jag tror det är för dyrt för dem.

Hur många män handlar det om per dag?

– Fyra-fem, beroende på vad de har för önskemål.

Vad tjänar du på det?

– 1 500 kronor varje dag. Jag får en andel av vad kunderna betalar.

Hur stor andel?

– 25 procent, ungefär.

Ni är fem kvinnor i lägenheten. Om jag räknar rätt handlar det totalt om 900 000 kronor under VM. Någon måste tjäna rejält.

– Ja.

Du är inte orolig för att bli gripen av polisen?

– Inte alls. Det behöver jag aldrig vara, andra tar hand om polisen så att de inte besvärar oss. Så fungerar det överallt, inte bara i Ryssland.

Senast vi hade kontakt, det var något år sedan, sa du: ”Jag orkar inte mer nu. Jag blir sjuk eller galen om jag fortsätter.” Hur är det idag?

– Det här är inte ett bra liv. Det sliter ut mig, både kroppen och själen. Jag har inget hem, och jag har inte längre någon kontakt med min familj i Rumänien. De tycker att det jag gör är fel även om de tar emot pengarna jag skickar.

Vad gör du efter VM?

– Det vet jag inte. Så länge jag gör det här så bestämmer jag inte själv vart jag ska åka.

Men du skulle kunna sluta?

– Ja, det tror jag. Ingen skulle stoppa mig. Jag börjar ändå bli rätt gammal. Kunderna vill ha unga kvinnor.

Vill du sluta?

– Ja. Men jag måste kunna försörja mig. Jag har aldrig haft ett arbete. Det är det här jag kan.

Du har berättat att du vill bli lärare?

– Den drömmen har jag kvar, men det är för sent.

Vad ska du göra idag, efter den här intervjun?

– Jag ska äta lunch, sedan ta en dusch och sova några timmar, kanske titta på en film. Sedan kommer första kunden.