Den svenska insatsen i Mali består av tre delar. Vi är med i FN:s fredsinsats med över 200 soldater men också i en specialstyrka som leds av Frankrike i samarbete med maliska säkerhetsstyrkor. Dessutom har Sverige personal som utbildar den maliska krigsmakten i ett EU-projekt.
Hårdför kamp mot jihadister
FN:s fredsstyrka Minusma är den minst kontroversiella insatsen och ligger väl i linje med den svenska grundinställningen att vi ska delta i av FN beslutade fredsinsatser. Sedan blir det mer komplicerat. Den forma kolonialmakten Frankrike leder en hårdför kommandostyrka, Task Force Takuba, som ska bekämpa väpnande jihadistiska grupper, de viktigaste är en del av al-Qaida.
Jihadistiska grupper har stärkt sig i hela Sahel, där Mali ingår, och området är nu den viktigaste globala basen för framför allt al-Qaida men även för IS och den IS-anknutna gruppen Boko Haram.
Som tidigare kolonialmakt har Frankrike ett starkt ekonomiskt och politiskt inflytande i Mali och man ser en uppenbar risk att jihadistiska terrorister kan skapa baser i Mali och andra stater i området för att sedan ta sig till Frankrike och Europa. Detta vill man stoppa genom att stärka arméerna i de olika länderna i Sahel, där Mali är en nyckel.
Därför har Frankrike satt samman Takuba – som inte är ett FN-initiativ.
Men ett av problemen är att det inte bara jihadistiska grupper som bekämpas av alliansen mellan nationella säkerhetsstyrkor och Taskforce Takuba, utan även annan opposition. Och eftersom militärdiktaturen Malis armé gärna använder sin kraft för att krossa all opposition i landet blir samarbetet med Takuba ett demokratiskt problem.
Interna problem
Mali, och flera av de andra staterna i Sahel har sedan lång tid interna
problem som inte har med terrorism eller jihadister att göra. I Mali har det till exempel länge funnits motsättningar mellan icke bofasta tuareger i norr och en jordbrukande befolkning i söder. Dessa har komplicerats ytterligare av stöd från jihadister till tuaregerna och vid flera tillfällen har befolkning i norr utropat en självständig stat.
Men det är först när fransmännen, med stöd av svenskar och andra, känner sig hotade av jihadister som frågan tas upp på allvar.
Konkakter med Kreml
Nya uppgifter från Mali visar att militärjuntan varit i kontakt med det ökända, ryska säkerhetsnätverket Wagner Group för att arrangera militärt stöd, något som också bekräftas av den ryske utrikesministern Sergej Lavrov.
Wagner Group är mest känt för att ha skickat soldater till Ukraina där de slagits tillsammans med ryska separatister. Soldater från nätverket har också deltagit i strider i Syrien, Libyen, Centralafrikanska republiken och Sudan. Trots att Ryssland officiellt förnekar förbindelser med Wagner Group tyder mycket på motsatsen, bland annat att dess soldaters beväpning är densamma som i Rysslands armé.
Blir stöd till regimen
Att Mali dessutom är en djupt odemokratisk stat gör det inte lättare. I landet har två statskupper av samma militärer genomförts de senaste åren, kuppmakarna har varit missnöjda med de val som hållits och planerna på nya val och därför beslutat sig för att ta över all makt i samhället.
Nu senast slog de till mot de civila som hade i uppgift att vara landets ledning till val skulle kunna hållas. När dessa val kommer är numera mycket osäkert.
Många bedömare menar att Sverige inte ska stödja Malis regim med svenska soldater, utan att vi borde lämna landet samtidigt som att vi verkar för att juntan avsätts och att fria val hålls inom en nära framtid. Så har den svenska värdegrunden för olika insatser varit före fiaskot i Afghanistan.
