Självutnämnda ”superbritter” var inte superbritter

Efter ett DNA-test har nämligen de chockade byborna fått veta att de inte är så ”Great British” som de trott, skriver The Guardian. Faktum var att ingen av de som lämnat salivprov visade sig vara 100 procent engelsk.

Beskedet togs emot med förvåning – och glädje.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag har lite viking i mig! ska en person utropat, skriver The Guardian.

Olika genvarianter

Att svaren på proverna kom som en chock berodde på att drygt hälften, 56 procent, av invånarna var övertygade om att resultatet skulle visa att de var av 100 procent anglosaxisk härkomst. Även om inte alla tyckte att ett sådant ursprung var något att hurra för.

– Jag hoppas verkligen att det ska visa sig att jag inte är så tråkig som jag tror att jag är, sade en kvinna till The Guardian i samband med att resultatet presenterades.

Testerna visade att endast 43 procent av generna hade det ”urengelska” ursprung som byborna hade trott. Resterande genvarianter kunde spåras till allt från Finland och norra Skandinavien till södra Spanien. Samt till den amerikanska ursprungsbefolkningen, Afrika och Asien.

Släktingar fann varandra

Än mer överraskade blev ­byggaren Steve Tyack och Sylvia Reeves, 93 år, som fick reda på att de var släkt med varandra. Det var något de inte hade en aning om eftersom Sylvia Reeves föddes i London och flyttade till byn senare i livet.

– Av alla i hela byn är jag särskilt glad över att vara släkt med Sylvia. Hela den här erfarenheten har varit fantastisk, ett riktigt tillfälle som har gjort att byandan kommit tillbaka, säger han.