Kriget förvärrar
Hur livet ser ut där är numera väldokumenterat: sexuella övergrepp och våldtäkt är vardag, tuberkulos lämnas obehandlad, vakterna tvingar flyktingar till tvångsarbete eller säljer dem till någon annan som kan sälja vidare dem som slavar. Men det var innan stridigheterna i Libyen bröt ut för en månad sedan, den 4 april. Nu blir det värre.
Flyktingar beskjutna
Majoriteten av de omkring 3 000 personer som sitter inlåsta i Libyens officiella förvar (ett okänt antal sitter i inofficiell fångenskap) befinner sig mitt i eller i närheten av områden där kriget förs. Enligt rapporter från journalister och Läkare utan gränser intog Khaftars LNA-armé Qasr bin Ghashir-förvaret den 23 april och skottskadade ett tiotal av de frihetsberövade. Vid flera tillfällen har de frihetsberövade lämnats inlåsta i dagar utan mat eller vatten när stridigheter utbrutit i närheten.
”Långsam svält”
Det som sker nu är en långsam svält, enligt journalisten Sally Hayden, som haft löpande kontakt med flyktingar i Libyen sedan augusti förra året. På flera förvar får de intagna ett mål mat om dagen, som en tallrik pasta, som de själva tvingas betala för med pengar de fått genom släktingar eller genom att arbeta åt någon vakt.
– Jag är rädd för vad som hända härnäst, vittnar en man.
– Jag känner mig mer hungrig än någon dag någonsin.
Tvångsrekryteras till kriget
Många ligger svaga och sjuka i förvaren. De flyktingar som ser minst svaga ut riskerar att tvångsrekryteras.
– De tog oss från fängelset och beordrade oss att ta på uniformer, säger en man som The Telegraph kallar för Alec. Han är en av många som har tvingats transportera ammunition till frontlinjen, ladda vapen eller strida.
– De gav oss fyra vapen. Vi stred med dem men Gud öppnade en väg så jag kunde fly, berättar Alec.
Barn bland inlåsta
FN-organen UNHCR och IOM får begränsad tillgång till förvaren och kan ibland bistå med medicinering och annat stöd. Men när de lämnar fortsätter helvetet, säger journalisten och människorättsaktivisten Meron Estefanos, som har dokumenterat eritreanernas flykthistorier sedan 2008. De flesta eritreaner är kristna och behandlas därför sämre, enligt Estefanos.
– Om man är sjuk och ber om vård blir man ofta ignorerad eller slagen av soldaterna, säger hon.
– Och glöm inte att det finns barn där bland de inlåsta. Ett var två månader gammalt när mamman greps och nu är barnet över två år. Det är väldigt omänskligt att barn ska vara i ett sådant fängelse där de ser mammorna bli slagna och våldtagna väldigt ofta. Det en av de omänskligaste sakerna som EU håller på med, tycker jag.
EU:s strategi lyckas
EU framhärdar att de stödjer hjälpinsatserna som UNHCR och IOM gör i flyktingförvaren och att de hjälpt en del ut ur Libyen och tillbaka till sina hemländer.
Men för de som inte har möjlighet att åka tillbaka till sitt hemland har situationen allvarligt försämrats. EU:s strategi har varit att utbilda och sponsra Libyens kustbevakning så att de ska stoppa de som försöker nå Europa och ta dem tillbaka till Libyen. Och strategin lyckas.
EU och dess medlemsstater har avbrutit sina egna räddningsinsatser på Medelhavet, liksom de flesta räddningsinsatser som hjälporganisationer stod för. När desperata människor försöker undkomma Libyen för en säker plats i Europa är risken att drunkna nu större än någonsin. Men ännu mer troligt är att de plockas upp av den brutala och inkompetenta libyska kustbevakningen – för att åter låsas in i Libyen.
EU och Libyen kallar detta för räddningsinsatser, men Meron Estefanos väljer ett annat ord.
– De kidnappas.
Tyst från regeringen
Den svenska regeringen har stött EU:s arbete i Libyen. Men, tillade Stefan Löfven när EU:s medlemsstater enades om att stötta Libyens kustbevakning i februari 2017, det är viktigt att arbetet görs i samarbete med UNHCR.
– Alla lösningar ska naturligtvis göras i enlighet med internationell rätt.
Men UNHCR blir nu allt tydligare med att Libyen inte är en säker plats för flyktingar och migranter.
– Inget återvändande till Libyen kan övervägas idag. Det skulle gå emot en grundläggande humanitär omtanke, meddelade i veckan Vincent Cochetel, UNHCR:s särskilde sändebud för Medelhavet.
Mot bakgrund av det och den förvärrade situationen, vill den svenska regeringen fortsätta stödja EU:s strategi i Libyen?
Statsministern hänvisar till migrationsminister Morgan Johansson, som inte har svarat på frågan. Dagens ETC fortsätter söka migrationsministern.