Sista kvinnliga RAF-terroristen inför rätta

Tog på sig bödelns huva

I tre reinkarnationer mellan 1970 och 1993 rånade RAF banker, utförde kidnappningar, bombattentat och mordbränder, kapade flygplan och mördade minst 30 personer och skadade ytterligare flera hundra. Allt i antikapitalismens och antifascismens namn.

Det var sin föräldrageneration de inte kunde förlåta; tidigare nazister som efter andra världskriget klättrat till samhällstoppen. I skottlinjen hamnade också poliser, jurister, militärer, livvakter, chaufförer, tjänstemän, vem som helst som i RAF:s ögon representerade en fascistisk förtryckarstat. Till mordoffren hör två attachéer på västtyska ambassaden i Stockholm som RAF ockuperade 1975 i ett misslyckat försök att få Västtyskland att släppa fängslade RAF-medlemmar.

1998, 28 år efter födelsen, upplöste RAF sig själva via ett åttasidigt avskedsbrev, avslutat med ett citat av Rosa Luxemburg:

Revolutionen säger:

jag var

jag är

jag kommer att vara

En epilog värdig historieböckerna. Utom för tyskarna. För dem är allt ett ännu bultande, oläkt sår.

– RAF är djupt rotat i det kollektiva medvetandet, åtminstone i västra Tyskland, har Petra Terhoeven, historiker vid Göttingens universitet, förklarat för BBC.

Revolutionen inte över

Rättegången mot Daniela Klette startade tisdagen den 25 mars i Celle strax norr om Hannover i norra Tyskland, den del av landet där hon ska ha begått de flesta brott åtalet gäller: olaga vapeninnehav, rån mot värdetransporter och varuhus och ett mordförsök. 

Brotten ska ha begåtts mellan 1999 och 2016, tillsammans med Ernst-Volker Staub och Burkhard Garweg, två andra, fortfarande eftersökta före detta medlemmar i RAF:s så kallade tredje generation, och renderat ett rånbyte på omkring två miljoner euro, motsvarande över 20 miljoner kronor.

Det är alltså inte Daniela Klettes engagemang i RAF som prövas. Men det är vad som stått i fokus.

Sedan hon greps har människor med jämna mellanrum manifesterat för henne utanför det fängelse i Vechta där hon suttit inlåst i väntan på rättegång. En demonstration utanför hennes hus i Berlin bara veckorna efter gripandet samlade omkring 600 personer.

Första rättegångsdagen samlades ett 50-tal personer utanför domstolen, spelade hög punkmusik och höll upp en banderoll med texten ”Försvara revolutionär historia – frihet för Daniela och alla politiska fångar”. I rättssalen hävdade den åtalade samma sak, att målet var politiskt och att hon förblev trogen kampen mot ”kapitalismen och patriarkatet”.

Andra rättegångsdagen, i måndags den 31 mars, hade skaran utanför vuxit till ett 70-tal. ”Tal hölls, slagord ropades och en informationsmonter sattes upp”, skriver kommunistiska secoursrouge.org, som rapporterat om Daniela Klette och de två andra efterlysta ”kamraterna” ända sedan gripandet förra året.

Fynden: vapen och kontanter

Myndigheterna är med andra ord på helspänn. Förhandlingarna i Celle hålls i en säkerhetssal i en högre regionsdomstol och beväpnad polis går rutinmässigt igenom lokalerna med spårhundar. 

Huruvida någon kommer att försöka frita Daniela Klette, såsom de första rödaarméfraktionisterna Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin fritog Andreas Baader i maj 1970, är kanske inte sannolikt. Men varför chansa.

– Fynden i den misstänktas lägenhet, liksom sympatin hon får från den vänsterextrema miljön, visar att medlemmarna i RAF:s tredje generation fortfarande utgör ett ansenligt hot och att det fortfarande finns förvirrade människor som inte tydligt kan fördöma deras handlingar, sa De gröna-politikern Konstantin von Notz till Deutsche Welle kort efter gripandet i fjol.

von Notz syftar på resultatet av polisens husrannsakan: en handgranat, ett par pistoler, en Kalashnikov, en kpist, en replika av ett raketgevär samt 40 000 euro i kontanter.

Kan lösa andra mord

Det finns fler skäl till att inte låta henne fritas. De flesta av RAF:s brott är ouppklarade. Gripna medlemmar har antingen knipit käft eller hunnit ta livet av sig innan någon fått ur dem ett erkännande.

Nu har rättsväsendet fått en ny chans. Efter den aktuella rättegången är det dags att granska Daniela Klettes förehavanden inom RAF. Polisen har kopplat ett av vapnen som hittades hos henne till ett rån mot en vapenaffär i Maxdorf 1984, samma år som RAF:s tredje generation inledde sitt korståg. Förhoppningen är att något av de tio mord som de misstänks för klaras upp.

Ännu ett frågetecken man vill räta ut är vilken roll som Verfassungsschutz, Tysklands nationella underrättelsetjänst med uppdrag att skydda konstitutionen, spelade i radikaliseringen av det sena 1960- och tidiga 1970-talets studentproteströrelse.

Men alla frågor blickar inte bakåt. Vissa är nya, väckta av det försämrade säkerhetsläget i Europa efter Rysslands invasion av Ukraina och handlar om huruvida staten har rätt verktyg för att hitta potentiella hot.

Det var till exempel inte polisen som var först med att avslöja Claudia Ivones verkliga identitet, utan en podcast, sänd två veckor före gripandet, som med hjälp av mjukvara för ansiktsigenkänning kopplade ihop Claudia med den sista kvinnliga RAF-medlemmen. 

Polisen förnekar att podcasten lett dem på rätt spår och hävdar att de hade span på Daniela Klette flera månader före gripandet. 

Vilket å andra sidan inte är poängen. Poängen är att landets historia av statlig övervakning av medborgarna – först av Gestapo, sen av Stasi i DDR – i demokratins namn gjort dataskyddslagarna så strikta att avlyssning, både fysisk och online, av kriminella och extremister är förbjuden.

– Det har verkligen handikappat statens förmåga att samla in data, även av helt legitima skäl, säger Peter Neumann, professor i säkerhetsstudier vid King’s College i London, till New York Times.

Rättegången mot Daniela Klette väntas pågå i två år. Tyskland väntar spänt.