Hur kommer det sig att just du fick uppdraget att motta Tuhcholvskypriset i Nasrin Sotoudehs ställe?

– Jag känner Nasrin sedan många år tillbaka. Hon är aktiv i den ideella föreningen Centre for the Defence of Human Rights (CDHR), som jag och tre andra advokater startade år 1382, börjar Shirin Ebadi.

– Eller år 2003 med kristen tideräkning, tillägger tolken.

Shirin Ebadi fortsätter:

– Tjugo jurister och advokater samarbetade med oss då, Nasrin var en av dem. Vi försvarade politiska fångar och människorättskämpar – utan att ta emot arvode. I januari 2009 attackerades vi av paramilitär milis som tog ifrån oss vårt kontor. Alla som arbetade med oss blev efterlysta, en del tvingades lämna landet, andra fängslades.

Priset tillägnas medfånge

Nasrin Sotoudeh greps och dömdes till sex års fängelse.

– Hon frigavs efter halva tiden tack vare internationella påtryckningar och fortsatte sin kamp för mänskliga rättigheter. Nu anklagas hon för att ha försvarat unga flickor som deltagit i slöjprotester, säger Shirin Ebadi.

Många aktivister och regimkritiker har fängslats på senare tid enligt uppgifter i internationell press. Även Nasrins man, Reza Khandan, greps nyligen.

Varför händer just nu?

– Makthavarna i Iran har under alla dessa år aldrig tålt det minsta, de har alltid varit hårda mot oppositionen.

Så det som händer nu är ingenting nytt?

– Nej, jag satt själv i fängelse 1999. (I Evinfängelset där Nasrin nu är fängslad, och där det förekommer tortyr av politiska fångar enligt Amnesty International, reds anm.)

Vet Nasrin om att hon har fått priset och att du är i Stockholm för att hämta det?

– Ja, hon är glad och stolt och har faktiskt tillägnat priset en annan politisk fånge och människorättsaktivist i Iran – Farhad Meisami – som stödjer de unga kvinnor som protesterar mot slöjtvånget.

I december förra året inleddes en våg av demonstrationer i Iran. Människor protesterade mot den svaga ekonomin, mot arbetslöshet och korruption och mot Irans inblandning i regionala konflikter. Kritiken riktades snart mot det teokratiska styret, och protester mot slöjtvånget och förtrycket av kvinnor och oliktänkande blossade upp.

– Självklart gäller kvinnornas protester inte bara slöjan. De vill att diskrimineringen av kvinnor i landet upphör. Den kampen började egentligen redan första året efter revolutionen när staten lades under de religiösa ledarnas kontroll.

Tror inte längre på reformer

Shirin Ebadi har slutat tro på politiska reformer i Iran, regimen måste avsättas, menar hon.

– Iran måste bli sekulärt. Landet får inte styras av en andlig ledare – det är huvudsaken.

För att avsätta ayatolla Khamenei, landets högste politiska och andliga ledare, vill Shirin Ebadi se en folkomröstning.

– Enligt vårt förslag ska folket få säga vilket sorts politiskt system de vill ha i en folkomröstning ledd av FN. Målet är att använda metoder som inte leder till blodspillan, säger hon.

Det är folket i Iran som måste leda utvecklingen. Shirin Ebadis stora fruktan är att andra länder blandar sig i, i värsta fall med vapenmakt. I så fall kommer iranierna att glömma sin kritik mot regeringen och försvara sitt land, menar hon.

– Folket är trötta på regimen. Något kommer att hända, och jag hoppas att det blir fredligt, säger Shirin Ebadi.