”Biskopen lämnar ämbetet för en kvinna”.
Så lyder en av de minst sensationslystna rubrikerna om honom i dagarna, i dagstidningen El País. Han har lämnat prästämbetet för att det inom den katolska kyrkan kräver celibat. Hans käraste är dessutom en frånskild tvåbarnsmor och författare till erotiska romaner – varav en med ”satanistisk erotik”, enligt Huffington Post.
Katolska kyrkan krishanterar. Sexuella skandaler är de vana vid – men sällan med vuxna kvinnor inblandade. Bakom stängda dörrar ses det särskilt allvarligt på eftersom prästen själv vill lämna, enligt den katolska tidningen Religion Digital. Det ryktas även att hans kollegor vill bota honom – med hans egen exorsism-metod. Allt fler präster lämnar – och stiften ser ofta kvinnorna som skyldiga.
Präster mot nyliberalism
Nyligen hölls den 40:e kongressen för Asociación de Teólogos y Teólogas ‘Juan XXIII’ – ungefär ”Johannes XXIII-föreningen för manliga och kvinnliga teologer”, den största spanska föreningen för progressiva teologer med grenar i hela den katolska världen. Många av dem är själva präster. De förespråkar icke-traditionella hållningar som att Xavier Novell ska kunna gifta sig och ändå vara biskop och öppnar för kvinnligt prästerskap, hbtqi-rättigheter, preventivmedel och aborträtt. Men huvudfienden är nyliberalismen.
Det är radikala tankar inom katolska kyrkan. Flera liknande föreningar, befolkade av unga katoliker som kallar sig radikalkristna, har växt fram i landet. Men de är inte officiellt erkända som katolska organisationer.
– Men vi är alla katoliker och medlemmar i katolska kyrkan, säger talespersonen José Antonio Aguilar till Dagens ETC.
– Vi vill att kyrkan ska gå tillbaka till Jesus. Det går inte att stöta bort fattiga, flyktingar och hbtqi-personer, tjäna nyliberalismens dogmer och samtidigt tjäna Jesus, fortsätter han.
”Jag avböjer att kommentera då organisationen inte tillhör den katolska kyrkan. Vi har inget emot olika tankar hos individer. Vi arbetar aktivt med sociala projekt och stöd till församlingen”, skriver Ramón Ribé Ribalta vid Barcelonas ärkebiskopsstift.
Tvingades bort
Samtidigt skakas en annan traditionsbunden institution: kungahuset.
Kung Juan Carlos I hade länge hjältestatus. Han stod symbol för den spanska demokratin, kittet som höll samman ”de två Spanien” i sviterna av inbördeskriget och diktaturen.
Nu är glorian borta. 2014 abdikerade Juan Carlos I efter en rad skandaler och hans son prins Felipe blev Spaniens kung. Otaliga otrohetsaffärer hade uppdagats och 2012, under brinnande ekonomisk kris när 23 procent av spanjorerna var arbetslösa, reste kungen till Botswana för att jaga elefanter i sällskap av sin ”nära vän” – den unga danska aristokraten Corinna Larsen.
Och trots försöket att stävja kritiken blev det värre. Först undersöktes de ”gåvor” Juan Carlos ska ha mottagit från Saudiarabiens kungahus, flera miljarder kronor, bland annat som tack för ett avtal om ett spanskt snabbtåg till Mecka. Åtalet lades ned eftersom han fortfarande var kung när det skedde och därför hade juridisk immunitet. Sedan började schweiziska myndigheter undersöka mångmiljongåvor till Corinna Larsen. Det hela blev ohållbart. 2020 lämnade Juan Carlos I familj och fosterland för ett lyxliv i exil i Abu Dhabi.
Folkomröstning om monarkin
Detta har fått många spanjorer att ifrågasätta monarkin. I en opinionsundersökning från 2020 ville mer än 40 procent av spanjorerna avskaffa monarkin, medan bara 35 procent uttryckligen ville ha den kvar. Och skandalerna fortsätter. Förra veckan uppdagades nya detaljer om hur Juan Carlos fått kommission för nationella avtal med internationella företag. 2020 röstade det spanska parlamentet om en folkomröstning i frågan – det röstades ned med nöd och näppe.
– Kung Felipe VI lyckades till en början upprätthålla kungahusets ställning och beslutet med pappans flytt var nödvändigt. Men när skandalerna fortsätter blir det allt svårare. Tänk på att även hans svåger, Iñaki Urdangarín, avtjänar ett fängelsestraff för korruption. Om den sittande kungen avslöjas med något kan det på riktigt hota monarkin, säger Sabina Grillo, forskare i modern spansk civilisation vid universitetet UPEC i Paris.
– Med det sagt har det borbonska kungahuset genomlevt flera jättekriser men alltid lyckats återhämta sig, tillägger hon.
Hon tror dock att det som sker inom kyrkan och kungahuset är ett tecken i tiden.
– Det visar att även de mest traditionsbundna institutioner måste anpassa sig till sin tid, säger Sabina Grillo.
