Så sa Lega-ledaren Matteo Salvini självsäkert och segervisst när det stod klart att hans parti skrällt och knipit 17,37 procent av rösterna i det italienska valet i början av mars. Lega är störst i den höger-centerkoalition som även består av Silvio Berlusconis Forza Italia och nyfascistiska Fratelli d’Italia. Med totalt 37 procent är koalitionen valets tveksamma segrare utan egen majoritet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Salvini är inte den enda som vill leda landet. Det vill också Luigi Di Maio, partiledare för populistiska Femstjärnerörelsen som blev största enskilda parti med 32,2 procent av rösterna. De 23 mars samlas det nyvalda parlamentet för första gången och regeringsförhandlingarna väntas bli en segdragen historia. För det är minst sagt rörigt. Femstjärnerörelsens Luigi Di Maio pratar om ansvar och säger att han är öppen för diskussioner med alla partier. Berlusconi avfärdar en koalition med Di Maio. Det gjorde också Salvini före valet men nu har han svängt. En koalition mellan Lega och Femstjärnerörelsen skulle visserligen få egen majoritet men hade förmodligen blivit den bräckligaste allians Italien sett på länge. Femstjärnerörelsen har sin bas i det fattiga Syditalien, regionalistiska Lega i de rika norra provinserna.

– Det är två helt olika partier som skulle sätta sig i regeringen. Det ena ser sig som företrädare för hårt arbetande och småföretagare medan det andra företräder sådana som varit arbetslösa mer eller mindre hela sin liv. Det kommer inte gå ihop. Jag har intervjuat flera Lega-politiker och de är väldigt lömska mot syditalienare, säger Anders Bergman, historiker, Italienkännare och författare, bland annat till boken ”Italiens svarta hjärta: fascismens återkomst”.

Starkt förankrade i nord

Lega hette fram till alldeles nyligen Lega Nord. Att stryka Nord var ett led i Salvinis ambition att locka väljare över hela landet. Men de regionalistiska rötterna sitter djupt. Lega bildades 1991 genom en sammanslagning av en rad olika regionala partier i Norditalien och hjärtefrågan den gången var ganska teknisk. Partiet ville se en reformering av skattesystemet med tonvikt på sänkt skatt för de norra provinserna som de menade betalade för resten av Italien.

1996 blev partiet öppet separatistiskt med krav på självständighet för de nordliga provinserna på Po-slätten, ett område Lega föredrar att kalla Padanien. De ordnade även en inofficiell självständighetsomröstning under 90-talet.   

– Det finns en etnisk majoritet, den från centrala och södra Italien, som har satts samman av den romerska centralmakten. De sitter på att nyckelpositioner i staten, även hos oss i norr. Vi är koloniserade, skrev grundaren och förre partiledaren Umberto Bossi i sin bok ”Lega mot Italien” 2003.

Främlingsfientlig retorik

Lega Nord utvecklades snabbt till ett främlingsfientligt parti och under 2010-talet skruvades retoriken upp. I dag pratar Salvini öppet om ”Italien först” och i valrörelsen lovade han att deportera en halv miljon invandrare. Själv värjer han sig mot alla anklagelser om rasism.

– Det enda motmedlet mot rasism är att kontrollera, reglera och begränsa invandring. Det finns miljontals italienare som har ekonomiska svårigheter. Italienare är inga rasister men okontrollerad invandring för med sig allt annat än positiva reaktioner. Vi vill förebygga det, sa han till dagstidningen La Repubblica i slutet av februari.

Bara någon vecka tidigare hade Lombardiets Lega-topp Attilio Fontana skapat rabalder när han pratade om att ”den vita rasen” var hotad av migration. För Anders Bergman råder det ingen tvekan om att Lega är främlingsfientligt och har tagit flera kliv högerut senaste åren.

– Det har ökat i takt sedan Salvini blev partiledare. De är motståndare mot romer, de vill stänga deras läger. De vill minska antalet moskéer och tvinga dem att predika på italienska. Man har närmat sig Front Nationals politik allt mer, säger Anders Bergman.

Hotar EU

Historiskt har Lega vacklat mellan EU-kritik och försiktigt EU-kramande. I dag är EU-motståndet tydligt och hårdnackat, i alla fall i retoriken. Salvini stöttar Brexit offentligt och har närmast hotat EU vid fler tillfällen.

– Varför i hela världen skulle fria människor fortsätta vara fångar i en bur av absurda lagar och regler, med rigida begränsningar som undertrycker folkets och landets verkliga behov, sa Salvini i en intervju med engelska Daily Express i början av mars.

Han passade också på att dela ut en domedagsprofetia över EU-projektet.

– Med Italiens röst så kommer EU att ges en sista chans att reformera sig. Annars kommer Brexit inte att vara något annat än början på en oundviklig sönderfallsprocess, med alla konsekvenser och faror en sådan för med sig.

EU-motståndet delar Lega med Femstjärnerörelsen och det är kanske på den punkten de två partierna har störst chans att mötas i de kommande regeringsförhandlingarna. Övriga EU-ledare ledare lär följa dem med spänning, inte minst Angela Merkel och Emmanuel Macron. En inte allt för vågad gissning är att deras sista önskan är en majoritetsregering med Lega och Femstjärnerörelsen. Regeringsförhandlingarna börjar i veckan. Besked väntas först efter påsk.