Bristol i sydvästra England beskrivs som Storbritanniens grönaste stad. Här – och i tre andra strategiskt utvalda valkretsar – hårdsatsar det Gröna partiet för att maximera sina chanser till representation i parlamentet. Och det är inte bara deras klimatpolitik som lockar väljare.
– Vi är i dagsläget det enda partiet som kräver högre beskattning av höginkomsttagare, säger partiledaren Carla Denyer när hon tar en öl med Dagens ETC.
I början av 1980-talet visade BBC den kultförklarade komediserien The Young Ones i tv-rutan, om fyra rebelliska studenter som bodde tillsammans i ett hus vid ett fiktivt universitet i London. Serien präglades av vänsterpolitisk ungdomskultur och det riktades återkommande gånger skarp kritik mot Margaret Thatchers nyliberala regering.
The Young Ones spelades i själva verket in i ett stenhus i stadsdelen Redland i Bristol. Området är fortfarande ett populärt hem bland studenter, även om det idag mestadels bor akademiska löntagare i kåkarna.
– Här är det, Codrington Road. Det står en dyr Audi parkerad utanför. Men titta, det sitter ändå en affisch från oss i De gröna där uppe!
Valarbetaren Cathy Merrall pekar på ett av fönstren i ett stort, vackert bostadshus vid hörnet av en gata. Det är byggnaden där The Young Ones spelades in för över 40 år sedan. Mycket har förändrats sedan dess, men staden och i synnerhet de gamla studentområdena har förblivit ett systemkritiskt fäste.
”Mest progressiva staden”
I lokalvalen i maj i år blev De gröna det största partiet i Bristol. På det nationella planet har partiet haft svårt att slå sig fram, men här vann man sensationellt nog 34 av 70 platser i kommunfullmäktige. De grönas partiledning klargjorde efteråt att invånarna kan förvänta sig en ”kulturförändring” i stadshuset.
– Vi är nog den mest progressiva staden i dagens Storbritannien, säger valarbetaren Alex Robinson. Det kommer många studenter. Men folk röstar grönt och rött även i de mest välmående medelklassområdena. Om en enda person röstar konservativt skulle folk tycka det var väldigt udda.
Dagens ETC slår följe med Cathy Merrall och Alex Robinson när de går runt en tidig kväll och knackar dörr tillsammans med andra eldsjälar, för att locka fler väljare inför valet den 4 juli. Flera gånger blir de stående i långa samtal med personer som oftast röstar på socialdemokratiska Labour men som också är intresserade av De gröna.
Det är ett politiskt fotarbete som är mycket vanligare här i Storbritannien än i Sverige. En del av De grönas framgångar kan också förklaras med att man mobiliserat partimedlemmar och volontärer till att utföra denna syssla under flera års tid.
– Cathy och jag är dörrknackningskoordinatörer med ansvar för olika delar av valkretsen. Jag har gjort det här två gånger i veckan i mer än två år nu och delat ut mängder av flygblad. Det har även kommit folk från andra delar av landet för att hjälpa till. Nyligen hade vi en kille från Birmingham här som hade tagit ledigt från jobbet i en hel vecka, säger Alex Robinson.
För att ha en chans att komma in i parlamentet fokuserar De gröna på strategiska segrar i valkretsen Bristol Central och tre andra enmansvalkretsar i landet. Dörrknackarna försöker inte argumentera emot scenariot att Storbritanniens nästa regering kommer vara socialdemokratisk. Allt pekar på att Labour tar hem segern i valet, och de resonerar att en sådan regering kan bli lite bättre om det även hamnar flera gröna i parlamentet, som kan värna frågor andra inte lyfter.
En enda parlamentariker
Senare på kvällen träffar Dagens ETC också det gröna partiets ena medordförande, Carla Denyer, när hon dricker öl på stampuben med alla de som knackat dörr. Carla Denyer kandiderar själv till parlamentet och var kommunpolitiker i Bristol mellan 2015 och 2024. Hennes avtryck är synligt: i staden finns både gatukonst om vikten av rent vatten och offentliga sopkorgskampanjer mot nedskräpning.
Under de senaste 14 åren har Storbritannien haft en enda grön parlamentariker, men de lokala valframgångarna har skapat hopp om att man kan växa.
– Vi tror att vi har en verkligt bra chans eftersom politiken i Storbritannien har förändrats. Vi vet att våra frågor är väldigt populära bland väljarna. Inte bara vad gäller klimatet, utan också vad gäller skattepolitiken. Vi är i dagsläget det enda partiet som kräver högre beskattning av höginkomsttagare. Vi är också de enda som kräver att de privata vattenföretagen ska hamna under offentlig kontroll, säger Carla Denyer.
Vad väljare tidigare ofta sagt till henne, är att de sympatiserar med De gröna men inte röstar grönt eftersom man antagit att det vore en förlorad röst. Storbritanniens valsystem bygger på att en enda politiker i varje valkrets hamnar i parlamentet, och det brukar gynna de största och mest resursrika partierna.
Till skillnad från sina socialdemokratiska systerpartier i Europa förespråkar inte heller Labour ett reformerat system byggt på proportionalitet, eftersom de själva gynnas av status quo.
– Problemet är att det blir en självuppfyllande profetia om alla intalar sig själva att det inte är lönt att rösta på oss. Vår lösning är att nu rikta in oss på ett fåtal valkretsar där vi vet att vi redan är populära. Det är enda sättet att besegra det orättvisa valsystemet, säger Carla Denyer.
Är Bristol framtiden?
I Bristol Central tävlar hon mot Labours sittande parlamentariker Thangam Debbonaire, en populär politiker som står partiledaren Keir Starmer nära och som är favorittippad att bli nästa kulturminister. En högprofilerad person står mot en annan högprofilerad person. Men De gröna tror att de kan ha lite extra draghjälp av att Labour till synes övergivit klimatfrågan. Nyligen backade man från ett löfte om att öronmärka 28 miljoner pund till klimatinvesteringar.
– Det här sänder så klart en signal till alla väljare som tycker det är viktigt att bry sig om klimatet, om att det är bättre att rösta på De gröna, säger Carla Denyer. De lyfter detta själva i samtal med Labour.
I Bristol har De gröna satt upp kampanjaffischer om att de konservativa är ”toast”, besegrade, och att förändringens tid är nu. I Carla Denyers valkrets är De gröna mer populära än de konservativa i alla åldersgrupper under 40 år. Hos halva befolkningen, med andra ord.
Den brittiska vänsterjournalisten Owen Jones skrev i en artikel för några veckor sedan att Bristol Central inte är ett politiskt undantag, utan ett fönster som visar hur den politiska verkligheten kan se ut även på andra platser i landet om några år.
– Jag tror att det vi åstadkommit här kan gå att kopiera till andra platser i landet. När folk kommer se fler gröna parlamentariker väljas, förhoppningsvis i det här valet, så kommer det inte heller framstå som lika hopplöst att lägga sin röst på oss.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.