– Jag har tillbringat mycket tid i vatten och på båtar och känner mig väldigt bekväm i den miljön. Så jag tänkte att jag kunde bidra med både teoretisk och praktisk kunskap, förklarar Seán Binder.

Hur mycket man än vrider och vänder på det så är det helt oacceptabelt.

Men framför allt var han frustrerad. På politiker och politiska system som tillät människor att drunkna i jakten på ett bättre liv. 

… Människor dör på Medelhavet, de dör hela tiden, trots att vi har all möjlighet i världen att hjälpa dem. Hur mycket man än vrider och vänder på det så är det helt oacceptabelt, säger Seán Binder. 

Lyssnade efter skrik i vattnet

Väl på plats anslöt sig Séan Binder till den grekiska frivilligorganisationen ERCI, som tar emot nödrop och hjälper människor på flykt över Medelhavet att ta sig till land på ett säkert sätt. 

Ett arbete som han menar ofta var mindre fartfyllt än vad många kanske tror. Seán Binder beskriver hur de allra flesta arbetspass skedde mellan midnatt och sju på morgonen, då civila räddningsarbetare stod på klippor vid havet med första hjälpen-väskor på ryggen och kikare i handen.  

– Sedan lyssnade vi efter skrik från vattnet. 

Trots att dramatiska räddningsinsatser var förhållandevis få framhåller Seán Binder att arbetet ändå kändes viktigt och givande. 

- Att få ge någon en filt, något att dricka eller bara ett leende betyder också mycket, särskilt mot bakgrund av ett system som behandlar människor helt inhumant, säger Seán Binder.

Poängen är att avskräcka

Efter ungefär ett år fick arbetet dock ett abrupt slut. Tillsammans med ett flertal andra aktivister greps Seán Binder år 2018 av grekiska myndigheter, misstänkt för bland annat människosmuggling, pengatvätt och spionage. I samband med gripandet tillbringade han 106 dagar i grekiskt häkte, en upplevelse han beskriver som svår.  

Vissa åtalspunkter har senare lagts ner, men de allra mest graverade kvarstår. Skulle han dömas riskerar han upp till 25 år i fängelse.

Rättsprocessen har emellertid visat sig dra ut på tiden, något Séan Binder menar inte är en slump. 

– I ett större perspektiv så har det en avskräckande effekt på det fortsatta civila räddningsarbetet, vilket jag tyvärr tror är hela poängen. 

Man försöker krympa det demokratiska utrymme som vi alla har rätt att ta del av.

Seán Binder drar paralleller till den pågående kriminaliseringen av klimataktivister på många platser i världen såväl som till den hårdhänta behandlingen av studenter som protesterar i solidaritet med Gaza på universitet runt om i USA. 

… Det är inte isolerade fenomen utan del av en större kriminalisering av civilt engagemang. Man försöker krympa det demokratiska utrymme som vi alla har rätt att ta del av, menar Seán Binder. 

Befinner sig i juridiskt limbo

Att befinna sig i ett utdraget juridiskt limbo har också varit plågsamt på ett personligt plan. Medan vänner har stadgat sig, skaffat barn och klättrat i karriärerna beskriver Seán Binder hur hans egna möjligheter begränsats. 

– Det har varit svårt att hitta jobb. Även om arbetsgivare inte tror att jag är skyldig så är de tveksamma till att anställa någon som skulle kunna hamna i fängelse när som helst. Jag förstår det. Men det är frustrerande att inte kunna röra sig framåt i livet, särskilt på grund av något så grundläggande som att jag försökte hjälpa människor i nöd. 

Samtidigt pekar han på den tur han haft i jämförelse med andra. 

Under de mer än tre månader han tillbringade i grekiskt häkte träffade han asylsökande som fällts för samma brott som han själv står åtalad för. Människor vars fall inte uppmärksammats av människorättsorganisationer och som inte haft ett team av advokater till sitt förfogande. Människor som knappt fick tillräckligt med mat för dagen.

– På så vis är jag extremt privilegierad, konstaterar Seán Binder. 

”Rätt att söka asyl”

Efter flera år av förhandlingar kom EU:s medlemsländer i våras överens om den uppmärksammade asyl- och migrationspakten. En överenskommelse som till stor del handlar om att det ska finnas gemensamma regler i samtliga länder för asyl- och migrationshantering. 

Seán Binder är kritisk till vad han menar är ytterligare ett avsteg från ett system som baseras på mänskliga rättigheter till fördel för ett system som är politiskt gångbart. 

– Jag oroar mig för att allt fokus på effektivitet kommer att ske på bekostnad av individens rättigheter och behov. Från ett solidaritetsperspektiv tycker jag också att det faktum att EU-länder ska kunna betala för att slippa ta ansvar för asylsökande är väldigt problematiskt.

Seán Binder menar att all relevant lagstiftning redan finns på plats och att det snarare bara handlar om tillämpning. 

– Det vi aktivister ber om är egentligen bara att man håller de löften man redan förbundit sig till och slutar med hycklandet. Människor har rätt till liv, de har rätt att söka asyl och Europas länder har en skyldighet att säkerställa att det går att göra på ett tryggt sätt, säger Seán Binder.

Skulle göra om samma sak

Det komplicerade juridiska efterspelet till trots är Seán Binder säker på en sak. Om han fick möjlighet att välja på nytt så skulle han fortfarande åka ner till Lesbos. 

– Absolut. Att svara annorlunda skulle antyda att jag tyckte att mina handlingar var fel, att vi inte borde bedriva räddningsarbete. Men det är klart vi måste. Att hjälpa människor är inte något dåligt. Det är vår moraliska och etiska skyldighet.