Så snart de kliver av flygplanet undersöks de av en flygplatsläkare. Enligt Thierry Baubet är de ofta trötta och i vissa fall undernärda efter att ha suttit fast i olika fångläger i väntan på att få komma till Frankrike.

– Inget barn har visat tecken på någon allvarlig psykiatrisk patologi, däremot posttraumatisk stress som till stor del beror på att de separeras från sina mammor utan att förstå varför, säger Thierry Baubet.

Skiljs från sin mamma

De flesta barn som återvänt till Frankrike har gjort det just med sina mammor, kvinnor som anslutit till terrorsekten IS i Syrien. Redan på flygplatsen häktas mamman och separeras därmed från sina barn – även spädbarn. Frankrike har mottagit barn mellan noll och 13 år, de allra flesta under fem år. Dessa placeras direkt i familjehem, i för situationen särskilt förberedda familjer.

– Tidigare var inte familjerna tillräckligt förberedda, numera har vi mer erfarenhet och de får ett annat stöd redan från start. Det handlar om barn i svår kris. Dessa familjer har inga andra fosterbarn och man försöker se till att syskon får vara tillsammans, säger Thierry Baubet.

Thierry Baubet säger att det behövs ungefär tre månader för att göra en psykiatrisk utvärdering av barnen. De visar ofta symtom på posttraumatisk stress, anknytningssvårigheter eller depression. De har genomlevt bombardemang, förlorat föräldrar och andra vuxna i omgivningen samt ofta bevittnat våld.

– Men i de flesta fall har mammorna försökt skydda barnen. Det har en positiv inverkan på barnen att besöka sina mammor i fängelset, säger Thierry Baubet.

Ofta dröjer det flera månader, upp till ett halvår efter separationen på flygplatsen, innan mor och barn kan ses igen i de fall mamman är vid liv. Den juridiska processen är långsam.

Majoritet: Ta inte hem barnen

Alla barn blir utplacerade i främmande familjehem – det vill säga inte hos anhöriga som till exempel morföräldrar. Det finns anhöriggrupper som Collectif familles unies (Enade familjkollektivet) med släktingar som kräver vårdnaden om barnen. Bara i de fall en av föräldrarna kidnappat barnet från den andra har barn lämnats i anhörigas vård. Debatten i landet handlar mycket om huruvida detta bör omvärderas.

I Frankrike finns det många som inte vill att barnen ska tas hand om i Frankrike över huvud taget. Två tredjedelar av fransmännen vill att de franska barn som idag finns i fångläger i Syrien och Turkiet ska lämnas kvar där, enligt en opinionsundersökning beställd av Le Parisien i februari. Barn har dock hämtats hem löpande – men alldeles för få och för långsamt, enligt franska Röda korset.

I mars kallade Paris chefsåklagare François Molins ”jihadistmödrar och deras barn” för ”tidsinställda bomber” och kopplade deras vistelse i Frankrike till risken för framtida attentat.

François Molins och Thierry Baubet har framträtt tillsammans  vid flera tillfällen för att diskutera återvändare och deras barn.

”De är barn – fyllda av liv”

Framför allt ett fall där en elvaårig pojke i Seine-Saint-Denis ska ha hotat en lärarinna att skära halsen av henne har blivit viralt och använts i debatten. Thierry Baubet bekräftar vittnesmålet om pojken men vill inte kommentera det närmare. Han ställer sig emot uttrycket “tickande bomb”

– Jag har sagt att det är omöjligt att veta hur framtiden ser ut för dessa barn men det innebär inte att de är tickande bomber.  De är barn, fyllda av liv och med mänskliga behov som alla andra. Det finns ingen anledning att vara annat än optimistisk vad gäller deras utveckling, säger han.

Thierry Baubet menar att det är en utmaning, att det krävs långvariga terapeutiska program och stöd till familjerna. Han välkomnar också debatten om ”icke radikaliserade” anhörigas rätt till kontakt med eller till och med vårdnad om barnen.

– Inga av barnen vi mött har varit barnsoldater. De mår inte bra, har problem som anknytningssvårigheter och hyperaktivitet och denna ångest kan komma tillbaka i tonåren. Därför krävs det att samhället stöttar dessa individer långsiktigt, säger Thierry Baubet