Det var i en serie artiklar som den granskande journalisten, tillsammans med två kollegor, avslöjade att Italiens försvarsminister Guido Crossetto tjänat miljoner som privatkonsult för vapenföretag innan han tillträdde sitt ämbete. En uppenbar och allvarlig intressekonflikt. I mars fick journalisterna reda på att det pågår en utredning vid åklagarmyndigheten i Perugia. Ministern hade lämnat in en anmälan redan 2022, och anklagat dem för olovlig hantering av sekretessbelagda uppgifter. Syftet: att identifiera läckan. 

– Det är väldigt farligt. Min telefon kan exempelvis vara avlyssnad av åklagaren. Skulle jag prata med en hemlig källa så skulle hen därför riskera att avslöjas, kommenterar Stefano. 

Om regeringen haft för avsikt att försvaga journalistiken så har den lyckats, oavsett hur det går i hans fall, säger han. Från och med nu vet journalister att åklagare kan avlyssna deras telefoner för att komma åt deras uppgiftslämnare.

– Och om du som anonym källa riskerar att få ditt namn läckt till media så måste du vara väldigt modig – eller till och med lite galen – för att våga prata med journalister.

Italiens ”förtalsombudsman”: regeringen

Dagens ETC träffar Stefano Vergine en 20-gradig majdag i den lombardiska småstaden Saronno. Tusenskönor blommar i en solig park vars lugn ter sig förrädiskt i skuggan av reporterns ord. Sedan förra årets rankning har Italien tappat fem positioner i Reportrar utan gränsers (Rsf) pressfrihetsindex. Som enda västeuropeiska land befinner de sig nu i samma zon som Viktor Orbáns Ungern, med den ljusorange färgen som ska varna för en ”problematisk situation”. 

Förutom hot från maffian och politiska extremister nämner Rsf ny lagstiftning och så kallade SLAPP-mål (Strategic lawsuits against public participation), som orsak till den försämrade pressfriheten. SLAPP handlar om att skrämma kritiker till tystnad genom stämning, ofta för förtal, med målet att dränera svaranden ekonomiskt och psykologiskt. Giovanni Tizian, granskande journalist och medsvarande i Stefano Vergines rättsfall, säger till tidningen Domani: 

– Varje gång Matteo Salvini (partiledare för högerextrema Lega och vice premiärminister, reds. anm.) stämt mig – och det har hänt väldigt ofta – så har jag vunnit i rätten. Men ingen gav oss pengarna tillbaka som vi spenderat på advokater. Vore jag frilansare hade jag förlorat motsvarande en årslön. 

I Sverige har fenomenet kanske främst blivit känt genom den högerextrema yngling som kallar sig ”Förtalsombudsmannen”, och som bistår meningsfränder i att stämma kritiska röster. Nu varnar pressfrihetsorganisationer för att italienska regeringsföreträdare använder samma metod. Det är inget nytt problem, men ett som har förvärrats sedan den nuvarande koalitionen tog makten.

Jämförde med ”Mein Kampf”

I april 2023 höll Francesco Lollobrigida, jordbruksminister och svåger till premiärminister Giorgia Meloni, ett tal i vilket han luftade en välkänd högerextrem konspirationsteori. 

– Vi kan inte ge efter för idén om folkutbyte […] italienare har färre barn och vi ersätter dem med någon annan. Det är inte rätt väg, sa han. 

Samma dag i talkshowen DiMartedì blev den Rom-baserade filosofen Donatella Di Cesare tillfrågad om vad hon ansåg om Lollobrigidas tal. Di Cesare, som bland annat forskat om förintelsen, påpekade likheterna med Adolf Hitler’s ”Mein Kampf” och sa att jordbruksministern talat som en ”Gauleiter”, en regional ledare i Nazityskland. Enligt ministern, som stämde henne för ärekränkning, syftade Di Cesares uttalande ”enbart till att förgöra en person och smutskasta både [honom] och [hans] medarbetare”.

Filosofen ansåg tvärt om att det rört sig om en legitim historisk jämförelse. 

– Jag ville understryka att teorin om folkutbyte inte är harmlös, utan har inspirerat terrorism, som Christchurch-massakern i Nya Zeeland och den på Utöya i Norge. Det är väldigt farliga ord, säger hon till Dagens ETC. 

– För mig är det otänkbart att en minister i ett demokratiskt land drar en filosof inför rätta för något sådant. Det borde handla om en demokratisk debatt, men istället behandlar han mig med straffrättsliga åtgärder, som en fiende.

För Donatella Di Cesare är det tydligt att stämningen utgör ett försök från Lollobrigida att skrämma henne till tystnad – vilket delvis har lyckats. Filosofen är mer försiktig med vad hon säger nu. Det är svårt, påpekar hon, att inte låta sig påverkas som privatperson. Mot en minister har hon inte mycket att sätta emot. 

Ett ”nynazistiskt hjärta”

Luciano Canfora, historiker och klassicist vid universitetet i Bari, är ytterligare en akademiker som dragits inför rätta – i hans fall av premiärminister Giorgia Meloni själv, som stämt honom för ärekränkning efter att han kallat henne ”nynazist i hjärtat”. I ett mejl till Dagens ETC motiverar han formuleringen med att Meloni, som har politiska rötter i nyfascismen, leder Italiens mest högerorienterade regering sedan Mussolini. 

– Dessutom skriver Giorgia Meloni i sin självbiografi klart och tydligt att hon har tagit på sig det politiska arvet från Giorgio Amirante och Pino Rauti (två nyfascistiska politiska ledare, reds. anm.). Ett sådant yttrande bör verkligen understrykas. Rauti tycktes ofta under sin långa karriär beundra den nationalsocialistiska rörelsen. 

Luciano Canfora anser att stämningen är nästan identisk med Donatella Di Cesares. Han betraktar båda som politiskt motiverade, men påpekar att det i hans fall tycks ha slagit tillbaka på premiärministern själv.

– Sedan mitten av april, då jag ställdes inför rätta, har Giorgia Melonis livsbilder och ”politiska rötter” återberättats i radio, tv och så vidare – det vill säga tack vare rättsprocessen.

I tv-programmet ”In altre parole” säger han att det trots allt gått förhållandevis bra för honom, i alla fall om man jämför med hans pappa, som 1943 besköts av fascisterna. Utspelet tycks typiskt för den 81-årige professorn, med en ironisk saklighet och en distans som kan komma honom väl till pass. 230 000 kronor kräver Giorgia Meloni i skadestånd och inte förrän i oktober avgörs frågan i rätten.

Ännu längre kan det dröja för Stefano Vergine, kanske så lång tid som 10–15 år. I straffskalan finns 9 år i fängelse. Han vet att han bara har gjort sitt jobb. Han är stolt över det. Men han kan inte kontrollera vad andra tycker, eller hur fallet presenteras i vissa högermedier. Och som frilansare är ryktet avgörande för hans försörjning. Den psykiska påfrestningen är hård. 

– Idag mår jag okej, men vissa dagar är jag väldigt orolig. Jag sover, men inte så bra. Varje gång jag pratar om det så kommer det upp igen. Men jag pratar för att folk ska få veta, säger han. 

”Skyddsbarriär mot postfascism”

Någon vecka efter att Dagens ETC pratar med henne, frias Donatella Di Cesare i rätten. Domaren i Rom anser inte att hon hennes uttalande har varit brottsligt. I ett mejl kommenterar filosofen:

– Det här är inte bara min seger, utan demokratins och den fria kritikens seger. Meloni och hennes Italiens bröder kommer inte längre nonchalant att kunna använda uttrycket ”etnisk ersättning”, som har varit nyckeln i deras propaganda. 

”En skyddsbarriär har rests mot den meloniska postfascismen”, slår hon triumfatoriskt fast i ett Facebookinlägg.

Ja, åtminstone kan man konstatera att flera institutioner arbetar på att resa en sådan barriär – samtidigt som regeringen går på offensiven och, tvärt emot krav från pressfrihetsorganisationer att avkriminalisera ärekränkning, föreslår straffskärpningar för brottet.

En av de som ingriper är pressfrihetsorganisationen European Centre for Press and Media Freedom (ECPMF), i ledningen av en sammanslutning av förbund som övervakar och agerar mot kränkningar av pressfriheten i EU. Enligt ECPMF har antalet incidenter som begränsar italienska medier, som rättsliga åtgärder, censur och fysiska angrepp, ökat från 46 till 80 mellan 2022 och 2023. Hittills i år har det varit 49 stycken. 

I veckan genomförde pressfrihetsorganisationerna en tvådagars akutinsats i Rom. Som anledning nämns ett ökat antal ovidkommande stämningar mot journalister, ökad statlig kontroll över public service och den möjliga försäljningen av nyhetsbyrån AGI (landets näst största) till Antonio Angelucci, politiker i det högerextrema regeringspartiet Lega. Från regeringshåll möttes de med tystnad. Under en presskonferens på fredagen uttryckte representanter för insatsen besvikelse över att ingen koalitionsföreträdare gått med på att träffa dem. 

Kvantsprång i klåfingrighet

Liksom SLAPP är politisk kontroll av public service ett missförhållande med rötter som går långt bak i historien, men som förvärrats sedan Meloniregeringen tog makten. Enligt Vittorio Di Trapani, journalist på public service-bolaget Rai och ordförande för journalistfackets nationella förbund FNSI, har den nuvarande regeringen ”tagit ett kvantsprång” i klåfingrighet. 

– Skillnaden är att de nu kontrollerar hur vi rapporterar om saker, säger Alberto Ambrogi, nyhetsreporter på Rai i Milano och företrädare för journalistfacket Usigrai, som den 6 maj organiserade en strejk i protest mot statlig inblandning och bristfälliga arbetsförhållanden. 

Dagens ETC träffar honom tillsammans med två reporterkollegor över en napolitansk pizza, ett kvarter från företagets högkvarter i den norditalienska staden. De berättar om det det alternativa journalistfacket Unirai – en nystartad organisation som är lojal med både arbetsgivaren och regeringen. Unirai, vars mål enligt journalistkollegorna är att utmanövrera Usigrai, bojkottade strejken den 6 maj.

– Arbetsgivaren backar bildandet av ett nytt fack bara för att slippa svara mot det riktiga facket. De försöker försvaga oss. Det har aldrig hänt förut, säger Alberto Ambrogi. 

Sedan en tid tillbaka tillåts politiker att prata utan kritiska frågor från journalister under kampanjmöten på nyhetskanalen Rai News 24. Efter den här typen av tung politisering har Rai-smeknamnet ”Telemeloni” spritts i landet. Den italienska journalisten Gabrielle Di Donfranscesco sammanfattar sin bild av situationen i The Jacobin:

”På mindre än ett år har Rais ledning bytt ut, kastat ut eller tvingat sina bästa programledare och journalister att avgå, samtidigt som man hotar med disciplinära åtgärder för dem som vägrar att följa den faktiska censuren. Förändringarna omfattar näst intill obligatorisk positiv bevakning av regeringen”.

Censurerades i public service

Ett par veckor innan Usigrai-strejken hade författaren Antonio Scurati bjudits in till ett av Rais tv-program för att hålla en monolog. Tillfället var minnesdagen för Italiens befrielse från fascismen och temat det antifascistiska motståndet. Kontraktet var påskrivet, tågbiljetterna och hotellrummet var bokade. Men på morgonen ringde programledaren författaren och meddelade att Rai-ledningen ställt in hans medverkan. Ingen orsak gavs vid tillfället men den officiella förklaringen vacklar mellan en obestämd ”redaktionell orsak” och att han varit för dyr. För Antonio Scurati själv råder det ingen tvekan vad det handlar om.

– Det är uppenbart för var och en som har kvar ett minimum av god tro och intellektuell hederlighet, skriver han i ett mejl till Dagens ETC. 

– Avbokningen beror uppenbarligen på innehållet i min monolog som jag redan hade skickat till programmets redaktion och som hade vidarebefordrats till Rais ledning.

I monologen påminde han om fascismens brott, hyllade det antifascistiska motståndet och tog upp frågan om den nuvarande regeringens ”envisa vägran att offentligt erkänna och dela de antifascistiska värderingar som utgör grunden för Italiens republikanska konstitution”.

I den efterföljande debatten svarade Meloni med att publicera Scuratis tal på Facebook, tillsammans med en kommentar i vilken hon förnekade att det rört sig om censur: ”… de som alltid har blivit utfrysta och censurerade av public service kommer aldrig att be om någons censur. Inte ens av dem som tycker att man ska betala för sin regeringsfientliga propaganda med medborgarnas pengar.” 

Det var ett ”vilseledande, allvarligt och lögnaktigt” tilltag, kommenterar Antonio Scurati. 

– Vid den tiden cirkulerade min monolog redan överallt. Eftersom jag hade tagit bort alla immateriella rättigheter kopplade till den lästes monologen i protest på nätet av kända författare, på tv av kända journalister och på torg av medborgare och fackföreningar.

”Tydligt budskap att hålla käften”

Serena Bortone programleder talkshowen ”Chesarà”, i vilken Antonio Scurati skulle ha hållit sin monolog. Nyligen blev det känt att Rai vidtagit disciplinära åtgärder mot henne. Anledningen är ett Facebookinlägg, i vilket hon skrev att hon inte fått någon trovärdig förklaring till avbokningen. 

En vanlig journalist har all anledning att vara rädd

Alberto Ambrogi tycker att det är talande att det är Serena Bortone som straffas, snarare än den som beslutat om censuren.

– Det här är ett tydligt budskap till alla anställda att hålla käften. Serena Bortone är chefredaktör, hon är välkänd, hon är en viktig journalist. En vanlig journalist, som har mindre inflytande än hon, har all anledning att vara rädd. 

Rädd har också Antonio Scurati varit. Till nyhetsbyrån Ansa säger han att han känner sig personligen utpekad av premiärministern: 

– När chefen pekar finger åt fienden och tidningarna trycker dig på förstasidorna, sätter de en måltavla på ditt ansikte. Då kan det finnas någon som tar sikte på den måltavlan. 

Och det är inte första gången som författaren attackeras av extremhögern. Kort efter valet 2022 kallade han Giorgia Meloni för ”Mussolinis arvtagare”, varpå den regeringslojala tidningen Libero publicerade hans porträtt på förstasidan bredvid texten ”L’uomo di M”. På italienska kan det betyda antingen ”författaren till boken M” (syftande på en av Scuratis publikationer) eller ”skitstövel”. 

– Efter det mottog jag anonyma hot. Någon gick så långt att hen lade ett kuvert fullt med avföring adresserat till mig i entrén till den byggnad där jag bor, säger han till Dagens ETC. 

I Italien lever drag av Mussolinis fascism kvar, konstaterar Antonio Scurati. Föraktet för den fria tanken vittnar om det, liksom synen på politiska motståndare som fiender. Men det, avslutar han, är inte ett fenomen som begränsar sig till Medelhavets stövel. Tvärt om är den illiberala högern på frammarsch i hela Europa.

– Här i Italien, liksom på andra håll, i dag liksom för hundra år sedan, är demokrati inte är något som ges en gång för alla. Demokrati är alltid en kamp för demokrati. De europeiska medborgarna gör klokt i att inte glömma detta.

Dagens ETC har sökt premiärminister Giorgia Meloni, försvarsminister Guido Crosetto och jordbruksminister Franscesco Lollobrigida