Mindre än 50 år efter att diktatorn Francisco Franco dog i hemmet kammade det ultranationalistiska partiet Vox hem sin största valseger någonsin. Högerns succé i årets lokalval var så spektakulär att den spanske premiärministern Pedro Sánchez kallade till nyval – som hålls idag.
Det var ett högt spel. Det högerpartiet PP ser ut att bli störst men bara kunna bilda regering tillsammans med ett parti från yttersta högerkanten: Vox.
Från missnöjesparti till landets tredje största
Vox grundades 2013 av utbrytare från det traditionella högerpartiet Partido popular, PP. På mindre än tio år har partiet blivit Spaniens tredje politiska kraft. Den första stora överraskningen kom 2018 då de lyckades ta sig in i Andalusiens parlament – och det var bara början. Sedan dess har partiet vuxit i hela landet. I april 2019 fick Vox plats i det nationella parlamentet – med 24 ledamöter av 349. Sedan drygt ett år sitter de i den regionala regeringen i regionen Kastilien och León tillsammans med just PP – vilket kommit att betraktas som ett pilotprojekt.
Högerradikala partier i europeiska länder har olika rötter. Postfascistiska rötter som Italiens bröder, rötter i nazismen som Sverigedemokraterna eller tidigare skattesänkarpopulister som norska Fremskrittskrittspartiet.
I Spaniens fall har radikalhögern nära kopplingar till Francodiktaturen. I och med diktatorns död 1975 inleddes La Transición – övergången till demokrati – och de kompromisser som gjordes då mynnade ut i grundlagen som antogs 1978 och ligger till grund till dagens Spanien: en stark europeisk demokrati med många underliggande konflikter.
Katalonienfrågan fick partiet att växa
Till skillnad från under Francos tid erkänner författningen nu de 17 regionerna som autonoma regioner – med egen administration och regering. Landet decentraliserades.
Vox är sprunget ur motstånd mot självständighetsrörelserna i regionerna Baskien och Katalonien. De vill helt förbjuda politiska partier som är för olika grader av självständighet och är emot decentraliseringen i stort: Vox vill att landet ska administreras som på Francos tid.
Vox framgångar kan härröras ur Katalonien-krisen som intensifierades under 10-talet. Efter en olagligförklarad folkomröstning i Katalonien 2017 utropade regionen sin självständighet. Flera katalanska ledare fängslades, vilket splittrade landet. Nationellt var få spanjorer positivt inställda till katalanernas tilltag. Vox ville bara gå längst.
Strax efter omröstningen organiserade Vox en demonstration i Madrid ”för Nationen, författningen och rättsstaten”. Författningen tillåter inte regionala val om självständighet – att Vox själva vill förändra samma författning är en annan historia.
Vårdar arvet från diktatorn
Såväl PP som Vox vill riva upp ”lagen om det demokratiska minnet” som bland annat reder ut brott som begicks under inbördeskriget och Francoregimen. De menar att det är att ”gräva upp konflikter”. Vox vill inte fördöma Francos regim över huvud taget.
– Varken hylla eller fördöma: erkänna Franco som en del av vår historia, även de positiva bitarna, beskrev toppnamnet Javier Ortega Smith sin position för tv-kanalen Antena 3.
Han radade sedan upp det han menar var positivt – som tydligen är värt att minnas.
Partiledaren Santiago Abascal följde samma linje i en intervju i tv-programmet El Hormiguero:
– I vårt parti finns de som har en åsikt och andra som har motsatt åsikt om Francos regim och det är okej. Vi ser framåt, mot ett enat Spanien.
Det stora antal flyktingar som kom till Europa under 2015 – många via Spanien – anses också ha bidragit till partiets popularitet.
”Invandringskritiska”
Utöver nationella daktorern påminner högerextremern om varandra: invandringen är en huvudfråga för Vox som kampanjar med rasistiska generaliseringar om ”los Mena”. Termen betyder ”ensamkommande minderåriga utlänningar” (menores extranjeros no acompañados, Mena) men har kommit att betyda invandrare från Mellanöstern och Nordafrika. Partiet menar att dessa är orsaken till ökad kriminalitet (som överdrivs) samt pekar på fantasisummor de menar att de får i bidrag medan ”hederliga spanjorer” får svälta.
Klimatförnekare
De vill också riva upp flera nya klimatlagar för den gröna omställningen och kallar ”klimatalarmismen” ett ”knep för att hindra ekonomisk utveckling”. Lokalt har de inte bara varit motståndare till fler cykelvägar och gågator – de har gjort dem till bilvägar igen. Vice partiordföranden i ”pilotregionen” Kastilien och León, Juan García-Gallardo, sade i våras:
– Koldioxid, är det verkligen en förorenande gas?
Antiabort
I samma region har Vox föreslagit att alla läkare som utför aborter ska vara skyldiga att erbjuda gravida att lyssna på fostrets (eller embryots) hjärtslag innan abort. De vill riva upp lagen som ger minderåriga över femton år rätt till abort utan föräldrars tillstånd samt återinföra en obligatorisk ”reflektionstid”. Gravida som funderar på abort ska dessutom genomgå en ”psykiatrisk undersökning”. Flera av partiets toppnamn är öppna abortmotståndare. Även hos högerpartiet PP finns dessa åsikter, så om de kommer till makten tillsammans är risken stor att spansk aborträtt attackeras omgående.
Ultranationalism
– Vi identifierar oss med dem, de är vårt fyrtorn, de är det Europa vi vill ha.
Det sade Vox partiledare Santiago Abascal under ett runda bordet-samtal om Ungern och Polen. Precis som hans ”fyrtorn” är motståndet mot hbtq-rättigheter och abort en viktig del av den nationella ambitionen där spanska kvinnor – inte invandring – ska lösa demografiproblemet med en åldrande befolkning. Kvinnorna ska föda spanska barn istället för att invandrare ska komma och ”byta ut befolkningen”, preciserade Abascal på ett partimöte.
– Män är män och kvinnor är kvinnor och kärnfamiljen är kittet som håller samman nationen.
El País publicerade 2019 en enkät där drygt 50 internationella experter på högerradikala partier i Europa placerade Vox bland de allra mest radikala.
Nu siktar de på ministerposter i Spaniens nästa regering.
