Donald Trumps första veckor i Vita huset har präglats av hot om tullar och militär press. Omoraliskt och egoistiskt, tycker många. Men hur riskerar presidentens agerande att slå mot USA? Finns det risk för backlash? Ja, säger två experter som Dagens ETC har pratat med.
”Ett allvarligt sår” för folkhälsan men ett ”ännu djupare sår för USA:s nationella intressen och nationell säkerhet”. Så benämner Lawrence O. Gostin, expert på folkhälsolagar vid Georgetown university, president Donald Trumps beslut att lämna Världshälsoorganisationen, WHO.
Utträdet är ett i raden av indragna internationella åtaganden sedan presidentens tillträde den 20 januari. Trump vill också kapa stödet till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNWRA. Och så har han beordrat om att lägga ner den amerikanska biståndsmyndigheten, USAID.
Alla dessa beslut innebär sannolikt en minskning av USA:s ”mjuka makt” – inflytande genom attraktionskraft och samarbete snarare än tvång. Det tror Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet.
– Trump ser världen som ett nollsummespel. Min vinst är din förlust, din vinst är min förlust. Hela tiden uttrycker han en uppfattning att USA är lurat: ”They take advantage of us.”
Dag Blanck
Bild:
Mikael Wallerstedt
Piska istället för morot
Efter beskedet om att lägga ner USAID larmas om allt som nu riskerar att gå förlorat. Nödhjälp till offer för trafficking. Mat till svältande i Sudan. Stöd till fri press och folkbildningsprojekt.
När USA drar sig tillbaka som biståndsgivare står andra länder – Kina inte minst – redo att ta dess plats. USA riskerar att förlora i goodwill bland andra nationer och i längden minska sitt inflytande på världsscenen.
– Nu använder USA piskan istället för moroten. Trump är beredd att agera mycket mer aggressivt, för att han ser att den mjuka makten inte har fungerat. Men då finns i längden också en risk att andra länder blir mindre lojala med USA, säger Elisabet Kopelman, USA-ekonom på SEB.
Imperialism av guds nåde
Parallellt med minskningen i den mjuka maktutövningen höjer Trump tonläget inom handels- och försvarspolitiken. USA:s territorium ska utvidgas med Panamakanalen, Kanada, Grönland och Gaza, säger han. Att kalla Donald Trump isolationist är därför missvisande, anser Dag Blanck. Tvärtom, förklarar han, har presidenten åkallat ”Manifest destiny”, en doktrin från 1830- och 1840-talen om att USA har en gudomlig rätt att expandera – på den tiden västerut, idag i alla tänkbara väderstreck.
– Idag är Manifest destiny diskrediterad, det är en sorts imperialism, men Trump nämnde doktrinen i sitt installationstal. Det var oväntat. Jag studsade till när jag hörde honom.
Tullkalabalik
Och så tullarna: 25 procent på stål mot hela världen. 25 procents (tillfälligt pausade) tullar mot Kanada och Mexiko. Tio procents tullar mot Kina. Och individuellt utformade tullar mot resterande av USA:s handelspartners.
Presidenten har bestämt sig: inget land ska ha betala mindre för att exportera till USA än USA gör för att exportera till landet i fråga. Det är en politik som riskerar att slå ut i fullskaligt handelskrig, varnar experter.
– Han skapar ett lapptäcke av tullar mot olika handelspartners, vilket är ett grundskott mot hela WTO:s princip. Man lämnar det ramverk som har gällt ända sedan andra världskriget, säger Elisabet Kopelman.
Elisabet Kopelman
Bild:
SEB
Bästa strategin: mobbing eller tillit?
Enligt reglerna i World trade organization, WTO, ska man ha samma tullar mot alla deltagande länder, utom de man har ett frihandelsavtal med. Men Donald Trump har hotat att gå ur organisationen eftersom den, som han hävdade i en Fox News-intervju 2018, är ”skapad för att gynna alla utom” USA.
”America first” är strategin. Men är den ändamålsenlig?
– Nu har USA en administration som är orädd för att använda sin styrka och mobba svagare handelspartners så att de rättar sig in i ledet, säger Elisabet Kopelman.
– Det kan vara effektivt kortsiktigt, men långsiktigt gynnas affärsförbindelser och världshandeln av ömsesidigt förtroende och stabila, långsiktiga spelregler. Marknadsekonomin bygger på att vi litar på varandra när vi gör affärer. Och i ett konfrontativt landskap så kanske man inte kan göra det.
Efter hotet om tullar och de aggressiva tonerna om amerikansk expansion norrut har kanadensarna börjat bojkotta amerikanska varor, rapporterar Ekot. Flera butiker informerar via skyltning om vilka varor som inte är tillverkade i USA och politiker i den kanadensiska provinsen British Columbia uppmanar konsumenter att välja inhemsk produktion.
De nordamerikanska ekonomierna är väldigt integrerade. Tullarna mot de båda grannländerna i norr och söder skulle därför kunna skada inte bara Kanada och Mexiko, utan även USA. Det kan vara en av orsakerna till att Donald Trump gick med på att pausa dem, tror Elisabet Kopelman.
– Ligger det i USA:s intresse att krossa Kanadas och Mexikos ekonomier? Skadar man sina närmaste handelspartners så riskerar det att slå tillbaka på en själv, eftersom de inte har råd att handla från en. Där var Trump kanske på väg att måla in sig i ett hörn.
Risk för bibehållen inflation
Världens länder har inte varit sena med sin respons. EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič har utlovat ”beslutsamma och proportionerliga svar” på Donald Trumps ståltullar. Enligt EU kommer tullarna att vara en förlust för båda parter och leda till prishöjningar för konsumenter och företag – och därför driva på inflationen.
Men Elisabet Kopelman är inte så säker på den saken.
– En tull är som en momshöjning. Det ger en engångseffekt på prisnivån men behöver inte nödvändigtvis bli en permanent inflationsökning.
Den starkare dollarn motverkar de tullhöjda effekterna, förklarar hon. Kongressens budgetkontor, CBO, räknade i slutet av 2024 på effekterna av 60-procentiga tullar mot Kina, vilket Trump pratat om i valrörelsen, och universella tullar på 10 procent mot resten av världen. De kom fram till att det skulle kunna höja inflationsnivån i konsumentprisnivån med ungefär en procentenhet till 2026. Sedan skulle denna effekt klinga av.
– Men det finns en risk att inflationsnedgången stannar av, och om tullarna kombineras med andra åtgärder som fortsatt expansiv finanspolitik genom nya skattesänkningar och med deportationer av arbetskraft ökar inflationsriskerna även på lite längre sikt, säger Elisabet Kopelman.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
