En sekund senare står istället en vit bil parkerad på ett gulgrönt höstfält. På bilen står det FRONTEX i samma blå versaler. Längs horisonten löper en tät rad med träd, och framför bilen står tre uniformerade män. Två av dem har blå kläder och den tredje bär en militärgrön outfit.

Videon laddades upp på Youtube av Frontex officiella kontor för fem månader sedan. I bildtexten står det: ”Det här är Frontex. Den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Vi hjälper EU att skydda sina gränser. Vi bekämpar gränsöverskridande brottslighet. Vi gör den fria rörligheten inom Schengen möjlig”.

EU:s gränsbyrå Frontex grundades 2004. Sedan dess har Frontex gått från att vara en liten myndighet i skymundan till ett dyrt och högteknologiskt flaggskepp. Budgeten för år 2024 är 922 miljoner euro. För 20 år sedan var den cirka fem miljoner. År 2027 ska budgeten uppgå till 1,27 miljarder euro.

Frontex budget har konstant vuxit sedan myndighetens födelse. Efter 2015 har den fullkomligt exploderat. Bilen och de uniformerade Frontex-vakterna i filmen är ett resultat av den svällande budgeten som också har kommit med ett kraftigt växande mandat. Men likt vilken tonåring som helst har Frontex haft problem med växtvärk. Det har dock inte fått någon med makt att ingripa att dra i nödbromsen. Vi ska återkomma till det.

Frihet för utvalda

Själva idén bakom Frontex är från början en produkt av den fria rörligheten inom Schengenområdet, förklarar Laura Salzano. Hon är forskare och jurist med fokus på EU-rätt och Frontex. 

– För att kunna avskaffa de inre gränserna behövde man övertyga medlemsländerna om att man skulle ha en stark yttre gräns, säger Laura Salzano.

Så idén var att vi behöver en stark gräns för att kunna vara fria på insidan?

– Ja, exakt. 

I undertexten till en annan av Frontex filmer står det mycket riktigt: ”Miljoner resenärer korsar EU:s gränser varje år. Vårt uppdrag är att göra deras resa så sömlös som möjligt, medan vi stärker säkerheten inne i den Europeiska unionen”. 

Människor, vapen, droger

Yasha Maccanico på organisationen Statewatch pratar snabbt och mycket. En av de första sakerna han pekar ut är att det är mycket svårt att få insyn: allt som handlar om migration anses idag vara så viktigt ur ett säkerhetsperspektiv att mycket måste hållas hemligt.

– Det här smittar också av sig på medlemsstaterna, säger han. 

Det gör också att det går att komma undan med sådant som man borde stå till svars för, fortsätter Yasha Maccanico. 

– Även om det rör handlingar som kan vara olagliga – så försöker Frontex ”pusha” det och säga att ”nej det kanske inte är lagligt, men det är nödvändigt ur ett säkerhetsperspektiv”. 

Laura Salzano menar att Frontex idag blandar ihop saker som borde separeras. Något som sker på bekostnad av mänskliga rättigheter. Hon kallar det för en intressekonflikt, där asylsökares intresse har underordnats Europas intresse av att ha en stark yttre gräns.

– Frontex hanterar människor på samma sätt som illegala vapen och droger, säger hon.

Frontex i världen

Frontex samarbetar med ett 20-tal länder utanför EU. I de flesta av dem handlar det om just utbyte av information och samarbete, men Frontex kikar också på att kunna skicka operativ personal från sin stående styrka till fler länder utanför EU.

AP/TT

Sedan 2015 har Frontex befunnit sig i en intensiv tillväxtfas. Efter den stora flyktingvågen fick Frontex 2016 utökat mandat. År 2019 var det dags för nya stadgar och utökat mandat igen. Det var då man bestämde att man skulle skapa en egen stående styrka av gränsvakter. År 2021 fick man ytterligare nya uppgifter och befogenheter. 

I granskningen frontexfiles.eu synades Frontex möten med lobbyister inom vapenindustrin och företag som Airbus och Glock. Mötena ägde rum efter att mandatet utökats och det stod klart att Frontex skulle behöva fylla på sin arsenal med teknik, vapen och övervakningsutrustning. 

– Frontex har idag relationer med företag som vanligtvis samarbetar med försvarsministerium. Men vi vet mycket lite om hur de relationerna ser ut, säger Laura Salzano.

Frontex samarbetar med ett 20-tal länder utanför EU. I de flesta av de här länderna handlar det om just utbyte av information och samarbete, men Frontex kikar också på att kunna skicka operativ personal från sin stående styrka till fler länder utanför EU. Idag har man redan det i två grannländer: Albanien och Montenegro. Men blicken har riktats också mot Afrika, även om inget avtal – för att få skicka beväpnade vakter med mandat att själva ingripa och bedriva sin verksamhet krävs speciella internationella avtal – ännu skrivits under. 

– Frontex är idag en internationell aktör, säger Laura Salzano.

Något som tillsammans med de enorma summorna pengar Frontex förfogar över – som kommer från EU:s skattebetalare – borde leda till mer insyn och fler möjligheter till ansvarsutkrävande. 

Ser risker med allt

Laura Salzano sammanfattar det som att Frontex roll har gått från att vara samordnande till att man idag fungerar nästan som en underrättelsetjänst och har operativ personal både i och utanför EU.

Yasha Maccanico stämmer in i analysen, och säger att Frontex med åren blivit allt mer av en informationsmyndighet. En central funktion har varit att samla in data om gränserna och sammanställa det i årliga riskrapporter. Dessa publiceras via deras hemsida och är – i motsats till mycket annat – lättillgängliga.

– Frontex har utvecklats till en propagandamaskin för att rättfärdiga den strikta migrationspolitiken. Man producerar risker och säger att om vi inte är så strikta så kommer situationen bli katastrofal.

Han ger ett exempel: i södra Italien har olaglig migration lyfts som anledningen till de osäkra anställningarna på frukt- och grönsaksodlingar. Men de osäkra anställningarna skulle antagligen existera oavsett. 

– Det är som frågan om hönan och ägget. Men Frontex vrider i sina riskanalyser det så att det är migrationens fel. Man målar med väldigt breda penseldrag.

Och det här, menar Yasha Maccanico, exploderade under den tidigare chefen Fabrice Leggeri. Leggeri ledde Frontex från 2015 till 2022. 

– Under den andra delen av 2010-talet, när Leggeri var chef, blev Frontex en producent av stödord åt den europeiska extremhögern. 

En korrupt fransos arv

Tillbaka till den tidigare nämnda växtvärken: från våren 2020 och några år framåt skakades Frontex av skandal efter skandal. Grävande journalister avslöjade interna missförhållanden och brott mot flyktingars mänskliga rättigheter. Både EU-parlamentet och EU:s antikorruptionsbyrå OLAF tillsatte omfattande utredningar. Som en konsekvens av OLAF:s granskning avgick Fabrice Leggeri som chef för Frontex i maj 2022. 

I Frontex film läggs laddade värdeorden i versaler med jämna mellanrum över bilden. Förutom det inledande TEAMWORK står det snart ACCOUNTABILITY, på svenska ansvarsskyldighet. Fabrice Leggeri personifierar det rakt motsatta. 

– Att han avgick förhindrade en mer djupgående utredning av hur han misskött sitt uppdrag, säger Yasha Maccanico.

I våras kom Leggeri ut som högerextrem och kandiderade till EU-valet för Marine Le Pens parti Nationell samling. Nu sitter Frontex tidigare chef i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter, förkortat LIBE. Därifrån kan han fortsätta påverka EU:s gränspolitik. 

– För mig är det otroligt förvånande och besvärande att han får sitta i LIBE-utskottet. 

Idag är Leggeris arv fortfarande starkt inom Frontex, enligt Yasha Maccanico. 

– Det faktum att de fortfarande försöker dölja material och dokument från allmänheten är ett problem. Riktningen har förblivit densamma efter att Leggeri avgick: man expanderar utanför EU och fortsätter militariseringen av den yttre gränsen, säger Yasha Maccanico. 

Livräddning undanbedes

En åtgärd som de många skandalerna ledde till var att Frontex avdelning för mänskliga rättigheter, FRO, som funnits sedan 2011 fick en mer framstående roll. Chef för avdelningen är svensken Jonas Grimheden, som Dagens ETC har intervjuat flera gånger. 

Inom ramen för sitt mandat har de gjort ett bra jobb, anser Laura Salzano. 

– Men deras roll är fortfarande bara rådgivande. 

Yasha Maccanico säger att Frontex avdelning för mänskliga rättigheter är ”tandlös och ineffektiv”. Inte ens efter det stora skeppsbrottet i Pylos vågade avdelningen sätta ner foten på allvar mot Grekland, vars kustbevakning inte ingrep i tid. Upp emot 600 människor dog. 

– Det måste vara ett frustrerande jobb, kommenterar Yasha Maccanico. 

För trots att ordet ”kust” ingår i Frontex namn har myndigheten inte heller några livräddande insatser. Emily O’Rilley, EU:s ombudsman, påpekade i en rapport i februari att namnet därför är missvisande. Rapporten handlade om Frontex roll i två stora skeppsbrott förra året. Dels det redan ovan nämnda i Pylos, men också det utanför Crotone i Italien när över 90 personer dog. Frontex såg med sina drönare och plan båda flyktingbåtarna många timmar innan de sjönk. 

Men eftersom de inte hade fartyg i området kunde de inget göra annat än att vänta på att den grekiska och italienska kustbevakningen skulle göra sitt jobb. EU:s ministerråd, där unionens stats- och regeringschefer sitter, skulle dock kunna besluta om att Frontex ska bedriva mer aktiv livräddning.

– Det enda som saknas är politisk vilja, säger Laura Salzano. 

Läs mer:

Skandalomsusad Frontex-chef ställer upp för Le Pens parti

Svensken som ska hålla Frontex på mattan: ”Kan inte vara överallt”

Frontex hotar lämna Grekland: ”Väldigt konkret möjlighet”