Så expanderar Wagnergruppen i flera delar av Afrika
I en video från franska armén syns soldater från Wagnergruppen äntra en helikopter i norra Mali. Inmonterad: Wagnergruppens chef Jevgenij Prigozjin.
Bild: AP/TT Montage: Dagens ETC
Dagens ETC
Ingenting tyder på att Wagnergruppen blodiga verksamhet i Afrika kommer att minska efter dess ledare Yevgeny Prigozjins misslyckade kuppförsök i förra veckan.
Men det ser ut som nästa truppsamling för Wagner kommer att bli i Belarus istället för i Burkina Faso som planerat.
Wagnergruppen har för närvarande trupper i fem afrikanska länder: Sudan, Centralafrikanska Republiken (CAR), Libyen, Mali och Mocambique. De största styrkorna finns i Centralafrikanska Republiken och i Mali, i bägge länder är Wagner också rådgivare och instruktörer till de nationella krigsmakterna.
Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov slog också i tisdags fast att Wagnergruppens soldater kommer att stanna i Afrika.
– Jag ser inga förändringar i relationerna mellan relevanta afrikanska stater och den Ryska Federationen. Både CAR och Mali vände sig till Wagnergruppen med en begäran om att garantera säkerheten för sina ledare, sade Lavrov i en intervju med regimtrogna Russia Today.
200 svenskar
Att man kom till Mali har en speciell bakgrund. I Mali hade Frankrike, FN och EU-länder placerat militär för att stoppa islamistiska gruppers, framför allt IS och al-Quaidas, stora framryckningar i det väldiga Sahel-området.
Den svenska riksdagen beslöt att Sverige skulle delta i FN-aktionen Minusma i Mali, och 200 svenska soldater sändes tillsammans med instruktörer till Frankrikes mer aggressivt stridande truppstyrka i landet.
Militären i Mali genomförde dock flera statskupper mot den demokratiska regeringen i landet och när den senaste militärjuntan under överste Assim Goita beslöt att stoppa planerna på en demokratisk utveckling fick FN och EU-länderna nog och krävde en plan för demokratisering av landet för att inte stoppa insatsen.
Militärjuntan valde då att slänga ut FN-trupperna och de franska soldaterna ur landet och vände sig istället till Moskva för att få hjälp. De kopplades ihop med Wagnergruppen som mycket snabbt kom till Mali och inrättade en bas vid flygplatsen i huvudstaden Bamako.
Kroppar på marken
Redan en kort tid efter de cirka tusen Wagner-soldaternas ankomst kom de första rapporterna om övergrepp begångna av de ryska trupperna tillsammans med regeringssoldater.
Detta drabbade bland annat invånarna i den lilla staden Moura med cirka 10 000 invånare hårt. I en våldsam attack i våras slog en malisk kommandostyrka under ledning av krigserfarna militärer från Wagnergruppen till. Deras uppgift var att ”befria” Moura från jihadisterna.
De kom i helikoptrar och landade en morgon i staden. Vittnen berättar om vita män i kommandouniformer som skrek på ett språk de inte kände igen, men antog var ryska.
– De sköt människor i sina hem och på gatorna. Överallt samlades kroppar på marken, berättar ett vittne för Washington Post.
Minst 300 människor uppges ha dödats i Moura den dagen, men det verkliga dödstalet kan vara mycket högre. Attackerna var urskiljningslösa, soldaterna utgick ifrån att alla var jihadister, att de skulle läras en läxa och få klart vad som händer om man inte bryter med jihadisterna.
Efter attacken brände soldaterna de döda kropparna för att försvåra identifiering. FNs styrka i Mali, Minusma, försökte genomföra en undersökning vad som hänt i Moura, men stoppades av maliska säkerhetsstyrkor.
Wagners ökända trollfabriker förde ut egentillverkade bevis att det var franska soldater som låg bakom attacken i Moura liksom vid en liknande attack i Gossi i nordöstra Mali förra året.
Utvinner guld
Experter uppger att Wagners insats kostar Mali cirka 100 miljoner kronor i månaden, hur mycket man får i bidrag från Ryssland är okänt. Regeringen i Ryssland vill inte heller kommentera Wagnergruppens närvaro i landet, men uppger att Ryssland inte är inblandat utan att det handlar ett privat säkerhetsföretag.
Till Centralafrikanska Republiken, sydöst om Mali, anlände Wagnerstyrkor 2018 för att stödja regimen under Faustin-Archange Touadéra som utmanats av en rad rebellgrupper och miliser. I dag har Wagner en egen armé på cirka 5 000 soldater under befäl av ryska soldater och officerare i landet.
I Centralafrikanska republiken har Wagnergruppen en annan finansiering; en rad bolag ägda av bland andra Prigozjin och Ryssland har fått omfattande gruvrättigheter för att utvinna guld och diamanter. Dessa tillgångar betalar Wagners närvaro i landet.
En amerikansk undersökande firma, The Sentry, har i en omfattande studie av CAR visat hur gruvutrustning importeras från Ryssland via bolag i Kamerun och Madagaskar och hur guld förs från landet till Sudan, som har en viktig guldmarknad.
Krigen och plundringen har också gjort befolkningens situation ohållbar. Enligt den medicinska tidskriften Conflict and health dog 5,6 procent av landets invånare förra året. En katastrofal siffra som är dubbelt så hög som i något annat land i världen.
Krigsmaterial flödar in
Ingenting tyder på att Wagnergruppen planerar någon neddragning av insatsen i CAR eller Mali. Tvärtom fortsätter leveranser av krigsmaterial och förnödenheter som vanligt. De flygs in till de afrikanska länderna från Ryssland via Syrien där både Ryssland och Wagnergruppen har stora och viktiga baser.
Hur de olika förbindelserna mellan den ryska staten och Wagnergruppen ser ut är väl dolt. Wagnergruppen får sitt krigsmaterial och sina förnödenheter från den ryska försvarsmakten, men hur det betalas är inte känt. Uppenbart är dock att de avgifter i pengar och tillgångar som Wagnergruppen får av sina klienter inte är tillräckligt för att bekosta en armé på 50 000 man med en rad baser i olika länder.
Samtidigt hävdar Ryssland att Wagner är ett fristående privat företag och inte en del av den ryska statsapparaten.
Vapen från Sydafrika
Före kuppförsöket i Ryssland beslutades att Wagner skulle skicka soldater också till Burkina Faso, ett land som man har ett politiskt samarbete med idag. Sannolikt kommer detta att också att ske, bara något försenat. Det vidsträckta Sahel, som söder om Sahara, löper tvärs över Afrika från Atlanten till Röda Havet är ett strategiskt viktigt område för den ryska utrikespolitiken.
Även samarbetet med Zimbabwe och framför allt Sydafrika är prioriterat för Ryssland. I Sydafrika har man starka relationer med det statsbärande partiet ANC, relationer man vill utveckla ytterligare, både bilateralt och genom BRICS, organisationen som består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.
För ett par månader sedan avslöjade också amerikanska underrättelsekällor att Sydafrika i konflikt med alla sanktioner exporterade vapen till Ryssland; ett fartyg fullastat med krigsmateriel lämnade en sydafrikansk hamn i hemlighet. Den troliga mottagaren av materialen var Wagnergruppen i olika delar av Afrika.