– Det var sista gången jag såg honom. Min man kom aldrig tillbaka, säger hon.

De närmaste dagarna söker Debora skydd i en byggnad som drivs av myndigheterna. Där gömmer sig tusentals andra tutsier som flytt för sina liv. Hon är säker på att hon och barnen är säkra men snart kommer soldater från myndigheterna för att döda.

– De dödade tusentals under de närmaste veckorna. De som överlevde skjutning dödades med machetes när de försökte fly. Fyra av mina barn dödades framför mina ögon i den byggnaden, säger hon.

Den enda överlevande

Sexbarnsmamman ger sig av på flykten med de två barn som fortfarande lever. De springer över fält där döda kroppar ligger i blodpölar. Hennes dotter, som är klädd i en röd t-shirt, håller hårt i sin mammas hand. På hennes rygg sitter sonen som är drygt ett år. Plötsligt möter de mördarna.

– Soldaten slet bebisen från min rygg och han ramlade ner i en vattenström. Där hackades han till döds med en machete. Sedan dödade de min dotter och jag stod ensam kvar! 

Hon tystnar och tittar ner på sina händer som ligger i knät. 30 år har gått sedan hon förlorade allt. Debora var den enda i familjen som överlevde och i alla år har hon kämpat för att förstå varför hon fick leva. Hon tar på ett djupt ärr på huvudet. Hon har märken över hela kroppen efter skärsår av machetes.

– Det gör fortfarande ont att tänka på varför jag var den enda som överlevde. Det är något jag aldrig helt kommer att förstå.

Den 7 april 1994 började massmordet på den etniska tutsiminoriteten. De massakrerades av hutu-miliser och det uppskattas att mellan 500 000–800 000 tutsier dog. Andra grupper, inklusive hutuer och den inhemska twa-befolkningen, dödades också av milisen. Många dödades för att de försökte skydda tutsi-vänner. Hundratusentals överlevde, de allra flesta med skador och alla med trauma från förlusten av familj och vänner. När folkmordet upphörde i juli 1994 hade Rwanda förlorat en sjundedel av sin befolkning, varav hälften hade fördrivits. Landets ekonomi var i minus och det var nollutveckling i landet.

Häpnadsväckande utveckling

Kort efter att president Paul Kagame kommit till makten lanserades det långsiktiga utvecklingsprogrammet, Vision 2000. Under året som följde fastställdes riktlinjer och system för att påskynda utvecklingen. Mycket fokus lades på anti-korruption. Mellan 1995 och 2022 har ekonomin vuxit med mer än åtta procent per år. Den förväntade livslängden ökade från 49 år till 66 mellan 2001 och 2021. Barndödligheten sjönk med 77 procent.

I Kigali är det svårt att förstå att ett folkmord har inträffat. Huvudstaden lockar med ny infrastruktur, sociala attraktioner och gynnsamma investeringsincitament. Rwanda rankas i dag som det säkraste landet på kontinenten och den fjärde snabbast växande ekonomin i Afrika. Här arbetar offentliga tjänstemän outtröttligt för att skapa globala relationer för att öka sysselsättningen i den växande IT- och servicecentrerade ekonomin.

– Vill man utveckla ett land kan inte jordbruket vara den drivande faktorn, som vi ser i andra afrikanska länder. I Rwanda ligger fokus på att utforma en kunskapsbaserad ekonomi. Allt handlar om att utbilda människor med kapacitet att konkurrera globalt, säger Teddy Kaberuka, som är ekonomisk analytiker i Rwanda.

President Kagame hyllas för Rwandas mirakulösa återhämtning från folkmordet, men kritiseras av människorättsaktivister för hans auktoritära styre, bristande yttrandefrihet och övergrepp mot människor som står i hans väg. Ett antal journalister har försvunnit och dödats under mystiska omständigheter. I år ställer han upp i val för fjärde gången. I förra valet 2017 fick han nästan 99 procent av rösterna, enligt landets valkommission.

En innovativ generation

Mer än två tredjedelar av Rwandas befolkning är för ung för att minnas folkmordet. Det är den yngre generationen som är landets framtidshopp och som har satt Rwanda på den globala kartan de senaste åren. Vi besöker Afrikas största entreprenörsnav, beläget i Kigali. Här jobbar 1200 unga företagare med ambitioner att lösa morgondagens samhällsproblem.

Innanför Norrskens glasdörrar möts en av doften av nyrostade kaffebönor från ett av stadens coolaste kaffeföretag, Kivu Noir. En modern lobby med högt i tak, som badar i gröna plantor och dagsljus från stora fönster är en mötesplats för innovativa entreprenörer. Här träffar vi Aline Berabose (27), som ligger bakom företaget Luna. Det är ett Femtech-företag som förser kvinnor med kunskap om sexuell reproduktiv hälsa, säkra hälsotjänster och verifierade hälsoprodukter.

– Det är lite kunskap och stor stigma kring sexuell reproduktiv hälsa. Kvinnor har svårt att hitta information och vårdpersonal som de litar på. Vi försöker lösa dessa utmaningar med digital innovation, säger Berabose.

Trodde mamman var dödssjuk

Hon är feminist och före detta kvinnorättsaktivist och har arbetat i många år för att utrota menstruationsfattigdom. Tanken bakom Luna kommer från hennes egna erfarenheter.

– Jag minns när min mamma var i klimakteriet och vi trodde att hon var dödssjuk. Vi gick till olika läkare för att ta reda på vad som var fel. Det pratar inte om sådana här ämnen och nu försöker vi skapa en öppen plattform där kvinnor kan lära av varandra, säger hon till Dagens ETC.

Via företagets hemsida kan du föra privata samtal med verifierad vårdpersonal. Plattformen erbjuder även en så kallad ”systercirkel” där kvinnor kan kommunicera anonymt med andra kvinnor och experter om känsliga ämnen som psykisk hälsa, sexuell och menstruell hälsa och graviditet.

– Det är många kvinnor som känner sig otrygga och inte vill gå till en manlig gynekolog. Vår hemsida har ett "rangsystem", som ger läkare poäng baserat på kvinnors erfarenheter. Alla läkare måste ha en viss poäng för att få vara kvar i systemet, annars tas de bort, säger hon.

Entreprenören har kontorslokaler på Norrsken tillsammans med innovativa unga från 350 olika startups. Den moderna byggnaden på 12 000 kvadratmeter ligger mitt i miljonstaden Kigalis centrum och består av otaliga mötesrum med höga panoramafönster och växter som klättrar på väggarna. På affischer längs hela vägen utanför står det: "Bli en del av lösningen – Afrikas största entreprenörsnav".

– Norrsken bygger på tron ​​att entreprenörer kan bidra till att lösa några av de största utmaningarna vår värld står inför idag. Teknisk innovation och entreprenörskap är en gyllene kombination, säger Elie Habimana, vd för Norrsken i Kigali. 

Mer än pengar

Idén bakom Norrsken kommer från den svenske miljardären Niklas Adalberth. Han är mest känd som mannen bakom betaltjänsten Klarna. Adalberth lämnade företaget 2016 när han drabbades av en existentiell kris. Han ville ha något mer av livet än pengar. Han bytte spår och 2016 grundade han stiftelsen Norrsken, som är en ideell, partipolitiskt obunden stiftelse.

– Jag vill på något sätt ge tillbaka och göra skillnad, inte bara för att skapa ekonomisk tillväxt, utan för att göra livet bättre och mer hållbart för människor. Att bara jaga ännu mer pengar är inte givande, sa han nyligen i en intervju i SvD. 

Det är lite oklart hur mycket av förmögenheten han investerat i Norrsken, men siffror från den amerikanska techsajten TechCrunch visar att det handlar om cirka 125 miljoner dollar. Norrsken har idag tre center: i Barcelona, ​​​​Stockholm och Kigali, för entreprenörer som arbetar med allt från hållbara klimatprojekt till tekniska hälsolösningar. Dessutom består Norrsken av ett antal riskkapitalfonder, som bland annat investerar i de företag som ingår i de tre naven. 

På Norrsken i Kigali har några av entreprenörerna öppna kontorsplatser medan andra hyr kontor på permanent basis. Alla vi pratar med hävdar att de arbetar med projekt som ska bidra till förändring i Rwanda och i övriga Afrika. Många har studerat utomlands och har återvänt för att bygga upp sitt hemland, där infrastrukturell tillväxt, en säker ekonomi och myndigheternas fokus på teknik och innovation har gjort Rwanda till ett dragplåster för investerare. Idag är landet ett av världens enklaste länder att starta företag i.

– Du kan starta ett företag på sex timmar här. I många länder måste man muta ett gäng människor för att lyckas, här har vi nolltolerans mot korruption och processen är smärtfri, säger Elie Habimana.

Rent vatten för alla

Fler och fler åtgärder vidtas runt om i världen för att få fler kvinnor till maktpositioner. Rwanda är ett av sju länder i världen där mer än hälften av parlamentarikerna är kvinnor. Det är också fler och fler kvinnor som tar steget att starta eget.

Vi träffar Christelle Kwizera, 30, från företaget Water Access Rwanda. Hon startade företaget vid 20 års ålder medan hon studerade till maskiningenjör i USA. Hon återvände till sitt hemland och har idag 92 anställda (över hälften kvinnor) som arbetar med att förse människor över hela landet med dricksvatten direkt från kranen.

– Motivationen kommer från att kvinnor lägger oändligt mycket tid på att hämta vatten, från vattenkällor som inte är säkra. Det ville vi göra något åt, säger Kwizera. 

Idag får 1 500 nya personer i veckan rent dricksvatten från kranen där de bor. Vattnet kostar en bråkdel av vad det annars skulle kosta att köpa dricksvatten. För en dollar får du 1 300 liter vatten via hennes företag. 

– Syftet är att se till att alla medborgare har rent dricksvatten, men det är nog orealistiskt. Något som är tänkbart är att vi om 5-10 år förser 25 procent av Kigalis invånare med vatten, säger hon.

Hjälper föräldralösa barn

På 30-årsdagen för folkmordet samlade president Kagame statschefer från världens alla hörn för en storslagen ceremoni i huvudstaden. Vi åkte utanför staden för att se hur människor på landsbygden markerar dagen. Trots att fattigdomen har minskat är det tydligt att många fortfarande lever i djup fattigdom. Debora Madama har i alla år kämpat för att överleva. I dag driver hon en butik där hon tillverkar kläder som hon säljer på marknader. Vi besöker henne i hemmet där hon visar bilder på familjen i ett album. Hon har inga bilder på sina barn, men lever på glädjen hon får av att hjälpa föräldralösa barn. 

Debora har genom åren blivit "mamma" till otaliga barn som förlorade sina föräldrar i folkmordet. Hon pekar på en bild som hänger på väggen, av en pojke i examensuniform. Han är en av flera hon har gett en framtid.

– Bilden av min dotter i röd t-shirt, som ligger i en blodpöl, har förföljt mig hela mitt liv. Men livet har gått vidare och jag gläds med den nya generationen som hjälper Rwanda mot ljusare tider, säger hon.