Premiärminister Jacinda Ardern kommer att fortsätta leda Nya Zeeland i en andra mandatperiod efter att röda partiet Labour fick 49 procent av rösterna. Ett liknande valresultat har inte förekommit på över 50 år.
Men vad var det som gjorde att områden som Hamilton, Ilam och Sewlyn, där det borgerliga partiet National vanligtvis har en stor majoritet, sköljes av en jättelik röd våg?
Hanteringen av coronapandemin som näst intill eliminerat smittspridningen i landet har lett till ett enormt förtroende för premiärministern och har lyfts fram som en förklaring till den röda segern. Genom nedstängningen av landet har färre än 2000 personer smittats och 25 personer dött av covid-19.
En rörig opposition
Enligt chefredaktör Mark Jennings på tidningen Newsroom var regeringens svar på corona en viktig faktor i valet, men ångt ifrån den enda.
– Det största oppositionspartiet, National, har varit oorganiserade. Ledningen har förändrats tre gånger inom tre år och landat i den nuvarande ledaren Judith Collins. Collins har smeknamnet "Crusher Collins" och uppfattas som splittrande – både inom hennes eget parti och av allmänheten. National tycktes inte heller komma med någon ny eller innovativ politik och kampanjade främst på temat att de skulle ha en bättre ekonomisk styrning, säger han.
“Hon har en stjärnkvalitet”
Ardern är istället omåttligt populär bland Nya Zeeländarna och har lett landet genom tre stora kriser; terrorattacken i Christchurch, vulkanutbrottet på White Island och nu corona. I ett land som lägger stor vikt vid person istället för parti har det påverkat resultatet enligt Stephen Levine, professor i statsvetenskap och internationella relationer på Victoria universitetet.
– Hon har en enastående förmåga att närma sig vanliga nya zeeländare; särskilt unga kvinnor. Hon har "stjärnkvalitet” och är helt klart en inspirerande person för många, säger han.
En återkommande beskrivning av Ardern är också att hon är pragmatisk. Trots att partiet nu har mandat att genomföra stora politiska förändringar kring hjärtefrågor som reduceringen av fattigdom tror en del kritiker att partiet ändå kommer agera försiktigt. Om Labour vill styra även nästa mandatperiod behöver de se till att de nyanlända blå rösterna inte försvinner bort för fort.
Ulv i fårakläder?
Politiska redaktören Justin Giovannetti på magasinet Spinoff pekar på hur pragmatismen belyste en stor del av Arderns valkampanj.
– Jacinda Arderns Labour genomförde en centerkampanj med få vänsterlöften för att säkra många av Nationals anhängare. Ardern gick så långt att hon upprepade gånger berömde Nationals två senaste premiärministrar. Hon lovade sedan stabilitet och status quo, något som tilltalade nya zeeländarna.
Vicki Spencer, professor i statsvetenskap på Otago universitet går längre och menar att partiet Labour egentligen inte är vänster längre utan ett centerparti.
– Som Grant Robinson, finansminister från Labour, nyligen uttalade, skulle Bill English, tidigare finansminister och ledare för National, ha varit nöjd med den senaste budgeten. Som en konsekvens är det inte så svårt för väljare från Nationals att byta sin trohet till Labour.
Gröna partiet framåt
Opinionsundersökningar inför valet visade att det gröna partiet låg på fem procents-gränsen. Men partiet fick luft under vingarna på valnatten och växte med hela två mandat från valet 2017.
Enligt Vicki Spencer har en del tidigare röstat på Labour strategiskt men vågade efter de höga opinionssiffrorna rösta på ett mer radikalt parti.
– Det finns en växande oro över den extrema ojämlikheten i Nya Zeeland och klimatförändringarna. Grön politik behandlar båda dessa frågor mycket mer effektivt än Labour, som har uteslutit kapitalvinster eller förmögenhetsskatt och det kommer därför att finnas lite eller inga pengar för förändringar som krävs för att hantera dessa två stora frågor, säger Vicki Spencer.
De unga, som under det senaste året engagerat sig starkt i både rättvisefrågor för klimatet och black lives matter-rörelsen, är också en bidragande faktor till varför både det gröna partiet och Labour har ökat sina mandat i valet.
– Båda partierna fick hjälp av starkt valdeltagande, särskilt bland ungdomar och maori. De gröna genomförde en kampanj som fokuserade lika mycket på ekonomisk ojämlikhet och social rättvisa som på miljön. Labour har kritiserats för att de inte gjorde tillräckligt för miljön av aktivister, även om partiet lovat att ha ett koldioxidneutralt elektriskt system 2030, säger Justin Giovannett på magasinet Spinoff.
Svåra utmaningar väntar
Labour diskuterar ett samarbete med det gröna partiet men har mandat att styra själva.
– Labour kommer att kunna styra ensam, men vill nog komma överens med Gröna partiet, inte bara för att undvika att ha bilden av att vara ett "gammalt" parti som vill ha ett monopol på politisk makt utan också för att bevara sitt förhållande till de gröna, inte bara för den kommande treårsperioden utan också för framtiden, säger Stephen Levine.
Utmaningarna efter valet kommer enligt experterna att bli stora för Labour.
– Skulderna är skyhöga och arbetslösheten börjar öka. Man förväntar sig också att Labour kommer att hitta lösningar för bostadskrisen och minska barnfattigdomen. Om inga förbättringar sker på dessa fronter lär partiet kastas ut nästa val. Väljarna friar hellre än fäller just nu men de vill att partiet ska uppfylla sina löften, säger Mark Jennings.
