– Jag trodde först inte att de reste tillsammans, berättar Shelia Fedrick för Dagens ETC.

– Hennes kläder var skrynkliga och sjaskiga, håret var otvättat och oljigt. Hon lutade huvudet mot händerna. När hon tittade upp var hennes ögon otroligt sorgsna.

Shelia Fedrick försökte småprata med flickan.

– Men mannen avbröt och sa att jag skulle prata med honom i stället om jag ville något. Det kändes som ytterligare en varningssignal.

Flygningen var kort - en timme - och Shelia Fedrick funderade över hur hon skulle hinna ta reda på vad som pågick.

– Jag skrev en lapp där jag frågade om hon behövde hjälp och la den tillsammans med en penna vid sitsskydden på en av toaletterna. Sedan låste jag utifrån så att ingen annan skulle gå in där. Jag försökte gestikulera till henne att gå dit.

Bad om hjälp

När flickan senare under flygningen behövde gå på toaletten lyckades Shelia Fedrick leda henne rätt.

– Hon skrev "jag behöver hjälp" på lappen.

Shelia Fedrick underrättade piloterna och när planet landade i San Francisco väntade polisen på flygplatsen. Det visade sig att flickan var offer för människohandel och skulle säljas som prostituerad. Shelia Fedrick har fortfarande kontakt med henne och idag studerar hon på en högskola.

– Jag lämnade mitt nummer på lappen och hon verkade ha memorerat det. Hon ringde upp mig tre månader senare.

Följer mallen

Shelia Fedricks agerande följer exakt mallen för hur organisationen Airline Ambassadors International lär anställda på flygplatser och flygbolag att upptäcka och rapportera misstänkta fall av trafficking.

Flygvärdinnan Nancy Rivard grundade den ideella organisationen 1996, och den fokuserade under de första åren på att leverera humanitärt bistånd runt om i världen och hjälpa till att transportera barn i behov av vård.

Organisationen började rikta in sig på att arbeta mot den moderna slavhandeln omkring 2009 efter att Nancy Rivard sett barnprostitution på nära håll under resor i Kambodja. Hon försökte få flygbolag att träna flygvärdinnor i att rapportera misstänkta fall av trafficking som en del av yrkesutbildningen.

– Men inget av bolagen visade intresse, säger Nancy Rivard.

I stället utvecklade Airline Ambassadors International egna träningssessioner som flygpersonal deltar i på fritiden, ledda av traffickingöverlevare och specialutbildade flygvärdinnor. Sedan 2011 har organisationen arrangerat ett femtiotal träningssessioner.

– En flygvärdinna träffar minst 500 passagerare i veckan – 26 000 personer om året. Tillsammans kan vi skanna miljontals personer varje år, säger Nancy Rivard.

Människohandel beräknas vara den tredje största brottsliga verksamheten i världen, efter narkotika- och vapenhandel. Den stora lönsamheten bygger på att offren kan säljas flera gånger, och brottsligheten sker i flera led med ett stort antal inblandade aktörer.

Förra året rapporterade antitraffickingorganisationen Polaris det största antalet fall av människohandel någonsin i USA - drygt 8000. Det behöver dock inte betyda att det blivit vanligare med trafficking, utan kan också handla om att fler människor väljer att slå larm, enligt organisationen.

Offren snärjs in i tvångsarbete eller prostitution genom allt från kidnappning till falska löften om en ny karriär i ett nytt land. Den globala människohandeln sker ofta från syd till nord och öst till väst.

Några av världens rikaste länder, som USA, Australien, Saudiarabien och Storbritannien är vanliga destinationer. Flygplatser är nav i människohandeln, där både offer och förövare landar och ger sig av.

Letar efter tecken

På American Airline Ambassadors kurser lär sig flygvärdinnorna att leta efter en rad tecken på att en person reser mot sin vilja, under någon annans makt.

– Det kan handla om att en person verkar väldig obekväm, desorienterad, drogad, undviker ögonkontakt och inte svarar på frågor, berättar Christina Andersen som leder utbildningar hos Airline Ambassadors International när hon inte är purser på American Airlines flygningar mellan New York och Paris.

– Andra signaler kan vara att de är fel klädda för klimatet vid destinationen, att personen de reser med är mycket mer välklädd, och att deras medresenär har kontroll över pass och boardingkort.

Lättsamt småprat är en viktig metod vid misstankar, berättar Christina.

– Det gäller att ställa lite allmänna frågor till personen som du tror kan vara offret: "Hur mår du", "vilken är din slutdestination" och så vidare. Till medresenärer kan man ställa frågor som "är det din dotter" och "hur gammal är hon". Att en person som säger sig vara förälder till en medresenär inte verkar veta personliga detaljer som ålder kan vara ett tecken på att saker inte står rätt till.

”Måste vara diskreta”

Flygvärdinnan ska aldrig ingripa direkt, utan rapportera till piloterna eller meddela genom organisationens tips-app. Att hålla sig på tillräckligt avstånd är den största utmaningen, menar Nancy Rivard.

– De måste vara diskreta och aldrig försöka rädda ett offer på plats, utan rapportera allt som känns misstänkt, säger hon.

– Ibland har du fel, men de flesta gånger som vi har rapporterat har vi haft rätt. En tulltjänstman har kanske en minut på sig att göra en bedömning, men en flygvärdinna har mellan en timme och åtta timmar på sig beroende på hur lång flygningen är. Hon hinner notera om en person är under någons kontroll, om en person är skadad, skrämd och har uppenbart uppdiktade historier. Hon kan känna att något är fel. Vi lär flygvärdinnorna att lita på den känslan.