En av många som har sökt hjälp från välgörenhetsorganisationen Trussell Trusts 1 200 food banks i Storbritannien är Phil från Nordirland, som för ett tag sedan gick in i väggen och inte kunde arbeta längre. Efter att ha värmt ett rum i sitt hem med en vedbrasa och valt bort varmvatten sökte han råd av välgörenhetsorganisationen Citizen’s advice. De skickade honom till en matbank med en kupong som gav honom tre dagars matpaket åt gången.

– Det var ganska upprivande för mig, jag hade alltid sett food banks som någonting som är till för människor utan hem. Men när jag fick maten blev jag helt tårögd, det var någonting särskilt med att vanliga människor som jag också kan få den hjälpen.

Ingen statlig finansiering

Maten är donerad, oftast är det burkmat, och alla food banks drivs av kyrkor, välgörenhets­organisationer eller frivilligarbetare. Phils situation är inte löst än, men nu volontärarbetar han själv två dagar i veckan på samma food bank som hjälpte honom, där han plockar ihop matpaket och ger råd och stöd till de som behöver det.

Phil är långtifrån ensam. Trebarnsmamman Donna kunde inte jobba efter två små strokes, men hon var inte heller berättigad till sjuklön. När matförrådet hemma började sina tvingades hon välja mellan att söka hjälp på en food bank och att låna pengar från släkt och vänner.

– Problemen hade börjat hopa sig och jag kände att jag inte gjorde det jag borde som mamma, det var en väldigt tung känsla.

Hon valde en food bank. Väl där fick hon råd om andra bidrag hon kunde söka och nu volontärarbetar även hon.

Många som arbetar på dem har själva fått hjälp av food banks, som är helt beroende av donationer från allmänheten. Ingen finansiering kommer från staten.

Mellan 2013 och 2017 fördubblades antalet food banks i Storbritannien och behovet har bara ökat sedan dess. Redan före coronakrisen hade en av åtta britter svårt att ha råd med mat. Ett av tre barn levde i en familj som riskerade att hamna under gränsen för fattigdom. Det finns än så länge ingen statistik som visar hur pandemin har förändrat situationen, men frivillig­organisationerna vittnar om att det är fler som söker hjälp.

– Vi distribuerar just nu mer än dubbelt så mycket mat som före covid, behovet har skjutit i höjden sedan förra året, säger Christie Garratt på matvälgörenheten Fareshare.

Just Fareshare har fått mycket uppmärksamhet i år sedan de samarbetat med fotbollsspelaren Marcus Rashford i hans kampanj för att skolbarn som vanligtvis får gratis lunch i skolan ska få hjälp med mat när skolorna håller stängt. Kampanjen har haft stort inflytande och Rashford, som har berättat om sin egen barndom med en ensamstående mamma som hade svårt att sätta mat på bordet trots att hon hade flera jobb, har tvingat den brittiska regeringen att svänga två gånger. Samarbetet har också varit avgörande för att Fareshare skulle kunna expandera sin verksamhet.

– Det har varit helt otroligt. Vi är väldigt tacksamma för hans stöd och för att han har lyckats rikta strålkastarljuset mot problemet med att barn inte har tillräckligt mycket att äta. För oss är det delvis viktigt att han har lyckats påverka regeringens politik, men de donationer vi har fått från Marcus Rashford och hans fans har gjort så att vi har kunnat dela ut fler än nio miljoner måltider.

Tar vara på svinn

Fareshare fungerar inte som food banks – de samlar istället ihop mat som annars skulle slängas för att sedan leverera den till diverse organisationer runtom i landet.

– Vi tänker egentligen inte att matsvinn är hela nyckeln till problemet med matfattigdom, men en tredje­del av maten som odlas i världen blir till svinn varje år. När en åttondel av britterna har svårt att få tillgång till bra mat känns det galet att inte koppla ihop det, säger Christie Garratt.

Organisationerna distribuerar i sin tur maten på olika sätt. Mike Spackman är kock i grunden och driver projektet ”Community chef” i Kent i södra England. Sedan oktober i fjol arbetar han med ett projekt i det utsatta området Newington i samarbete med en lokal välgörenhetsorganisation som säljer matkassar till kraftigt rabatterat pris.

– Jag använder ingredienserna i matkassen som kanske är lite mindre bekanta, lagar en rätt som hänger med i kassen och skickar med ett recept. Annars är risken att vi skickar med okända matvaror som inte används och sedan blir till mer svinn.

Spackman upprörs av att familjer går hungriga i Storbritannien samtidigt som mat kastas bort. Nu ser han det som sitt uppdrag att hjälpa till att bygga upp ovana kockars självförtroende och skapa en matkultur i Newington. Han menar att det blir ännu viktigare när skolorna är stängda och föräldrar, vars barn vanligtvis får gratis skollunch, inte längre kan känna sig trygga i att barnen kommer hem med i alla fall ett näringsrikt mål mat i magen.

– Familjer har det otroligt svårt nu, de försöker förstå hur de ska kunna utbilda sina barn samtidigt som de ska fixa mat och ofta försöka sköta egna jobb, inte sällan med en mindre budget än de är vana vid.

Spackman berättar också att han känner oro för vad brexit kan innebära för de som redan har svårt med tillgång till mat.

– Ekonomi och distribution är båda jätteviktiga för att så många som möjligt ska ha tillgång till bra mat, jag är orolig för hur det påverkas förutom att jag sörjer den europeiska gemenskapen.

Bidragstak bakom

Vad är det då som har gjort att Storbritannien, ett av världens rikaste länder, har sådana enorma problem med fattigdom? Att ett av tre barn riskerar fattigdom och att den siffran var på väg upp redan innan coronakrisen slog till? Svaret stavas huvudsakligen nedskärningspolitik, säger Charlotte McDonough, policyrådgivare på brittiska Rädda barnen.

– Före 2010 var barnfattigdomen på väg ner. Regeringen investerade i sociala tjänster och barnomsorg, vilket gjorde stor skillnad för barnfamiljer. Men sedan nedskärnings­politiken drog igång på riktigt i början av 2010-talet avslutades många av de satsningarna. I stället infördes flera nya bidragstak, till exempel finns nu en tvåbarnsgräns på barnbidrag. Dessutom frystes bidragen mellan 2016 och 2020 och följde alltså inte ens med inflationen, och ett över­gripande maxtak på bidrag per familj har införts.

För att ha koll på maxtaket har sex olika bidrag samlats under det som kallas universal credit.

På grund av coronavirusets effekter i Storbritannien höjde regeringen universal creditutbetalningarna tillfälligt med motsvarande 230 kronor per vecka. Men höjningen skulle bara pågå i ett år och den 31 mars vill regeringen ta bort den igen, berättar Charlotte McDonough.

– Det är orimligt, vi är ju fortfarande mitt i den här pandemin. Det här tillägget har förbättrat för många, även om jag inte skulle säga att det är särskilt generöst.

Hon säger att coronakrisen har slagit extra hårt mot familjer som redan haft det svårt.

– De med lägre inkomster löpte större risk att bli av med jobbet och extra utgifter som ansiktsmasker, handsprit, värme och el för familjer som är hemma hela dagen, extra mat till barnen och till och med att handla online eller i närbutiken i stället för att ta bussen till stormarknaden, sådant kan göra stor skillnad.

”Hamnat i skymundan”

Skolmatskampanjen som Marcus Rashford och Fareshare har drivit välkomnas även av Rädda barnen, berättar McDonough. Hon är mycket kritisk till att regeringen nu låter företag skicka ut matpaket i stället för att familjer får kontanter eller kuponger för att kompensera för att barnen inte får gratis skolluncher.

– Men det är väldigt positivt att allmänheten så tydligt har ställt sig bakom Marcus Rashfords kampanj. Jag hoppas att det håller i sig och att vi nu kan fokusera på hur vi åtgärdar det här långsiktigt. Matfattigdom borde inte existera i det här landet på 2000-talet, men frågan har hamnat i skymundan länge. Det är det vi ser resultaten av nu.

Även för Rädda barnen är brexit ett orosmoment, berättar Charlotte McDonough.

– Vi avvaktar just nu och ser vad som händer, men vi var väldigt oroliga för vad som skulle hända utan ett handelsavtal. Ökade matpriser kan göra stor skillnad för familjer som redan har det svårt, även om ökningarna kan tyckas vara små. Dessutom håller vi koll på vad som händer med anställningsskyddet när EU-reglerna inte längre gäller.

Tidslinje

2010: I maj förlorar Labour valet. Konservativa Tories och Liberaldemokraterna bildar koalitionsregering. Sedan tidigare har Tories parti­ledare, som 2010 blir premiärminister, David Cameron sagt att ”den oansvariga tidsåldern börjar ge väg för den återhållsamma tidsåldern” och ser framför sig ett land där civilsamhället och volontärer spelar en aktiv roll för samhällstjänster.

2011: Nedskärningarna i de offentliga utgifterna börjar träda i kraft, liksom vissa skatte­ökningar. Målet är att budgetunderskottet ska bort och statsskulden ska sjunka. Effekter ska märkas tydligt till 2015–16 och budgetunderskottet ska vara borta 2020. Barnbidraget fryses i tre år. Bostadsbidraget sänks. Budgetar för lokala myndigheter, bibliotek och ungdomsverksamheter sänks.

2012: Welfare reform act, som ska träda i kraft 2013, utformas. Den innebär bland annat att subventionerade bostäder blir dyrare om de anses ha fler sovrum än hushållet behöver, ett system vid namn universal credit ska styra bidrag för både arbetslösa och anställda, kraven för sjukpenning höjs och bidragstak införs.

2013: Den brittiska regeringen meddelar att de mellan 2010 och 2013 har minskat de offentliga utgifterna med 14,3 miljarder pund, motsvarande 171,5 miljarder kronor. Samtidigt minskas barnbidraget för hushåll med en höginkomsttagare och hjälp för rättegångskostnader skrotas, vilket i sin tur leder till att färre har råd att driva mål om nedskurna bidrag till rättegång.

2015: Liberaldemokraterna tappar dramatiskt i valet. Tories fortsätter regera ensamma, med egen majoritet. Ett av David Camerons vallöften är att det brittiska folket ska få rösta om landets EU-medlemskap. På 12 månader har food banks, där de som inte har råd kan få hjälp med mat, använts av över en miljon britter, en ökning med 19 procent jämfört med året innan.

2016: I juni hålls brexit-om­röstning­en med resultatet att Storbritannien ska lämna EU. Finansminister George Osborne ger därmed upp hoppet att statsfinanserna ska vara balanserade till 2020. David Cameron ersätts av Theresa May och Philip Hammond tar över efter Osborne. Regeringen fryser alla bidrag i fyra år framåt.

2017: Antalet food banks har fördubblats jämfört med 2013. I sin vårbudget föreslår finansminister Hammond en sexprocentig minskning av budgeten för alla departement för 2019/2020. Minskningar i utgifterna för 2017–2020 innebär att justitiedepartementet och departementet för arbete och pensioner får en 40 procent mindre budget jämfört med 2010. Ett extra val hålls, Tories förlorar sin majoritet men bildar minoritetsregering som största parti.

2019: En studie visar att det genomsnittliga årslönen är 9 600 kronor lägre än den var 2008. Sedan 2010 har antalet poliser minskat med 20 000. I december hålls ännu ett extrainsatt parlamentsval och Tories vinner tillbaka sin egna majoritet. Antalet barn i fattigdom har ökat med 600 000 sedan bidrags­taket infördes 2012.

2020: 31 januari lämnar Storbritannien EU. Förhandlingar om hur förhållandet med unionen ska se ut efter övergångsperiodens slut den 31 december drar igång. Coronapandemin når Storbritannien och många, speciellt låginkomst­tagare, blir av med sina jobb. Efter omfattande kampanjer går regeringen med på att hjälpa barnfamiljer som vanligtvis förlitar sig på gratis skolluncher. Bidragen höjs tillfälligt.

2021: Vid årsskiftet tar övergångs­perioden mellan EU och Storbritannien slut. En ny variant av coronaviruset sprids snabbt i landet och trots en ny nedstängning riskerar sjukvården att överbelastas. Regeringen planerar att göra sig av med den tillfälliga bidragshöjningen.