Högst upp tronar socialdemokratiska SDP med 19 procent av rösterna, tätt följda av Sannfinländarna, Samlingspartiet och Centern, alla inom ett spann på fem procentenheter.

– I Finland är det alltid största parti som får inleda sonderingsarbetet, så om SDP blir störst, vilket de verkar bli, kommer de att bilda regering. Frågan är med vilka, säger Åsa von Schoultz, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Kräver majoritet

Lägst odds ger hon koalitionen SDP, Vänsterförbundet, De gröna – som ser ut att gå mot ett rekordresultat – och kanske Svenska folkpartiet. Vilket ändå inte räcker för en stabil regeringsbildning, inte i ett land och i en politisk kultur som traditionellt vill se majoritetsregeringar.

– Man måste ha med sig ett annat parti, och då ligger Centern närmast till hands, säger Åsa von Schoultz.

Det vill säga det parti som fram till för en månad sedan ledde en borgerlig regering tillsammans med Samlingspartiet och Blå framtid, en utbrytarfraktion från Sannfinländarna, men som tvingades avgå efter en misslyckad vårdreform. Redan innan dess hade regeringen fått utstå hård kritik för försämringar i välfärden, bland annat genom minskade bidrag till arbetslösa, tuffare krav på aktivering av samma grupp samt nedskärningar i utbildningssektorn.

Att Sannfinländarna skulle ingå i någon som helst regeringsbildning håller Åsa von Schoultz för osannolikt. Partiet ligger visserligen tvåa i opinionsmätningarna, knappt tre procentenheter bakom ledande SDP, men väljarbasen är notoriskt opålitlig och risken finns att många i den till slut bestämmer sig för soffan.

– Som det ser ut nu är det dessutom inget annat parti som vill regera med Sannfinländarna, säger hon.

Ingen trovärdighet

De stora valfrågorna har enligt Åsa von Schoultz varit klimatet, den ekonomiska politiken och jämställdhet i samhället. Just ekonomisk politik är också den fråga som Markus Jäntti, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, anser varit en av valrörelsens viktigaste.

– Finland har länge haft ett problem med de offentliga finanserna. Mycket beror på att sysselsättningsgraden är för låg. Den borde öka med 3–4 procentenheter. Det är också en förhoppning som de flesta partier delar, säger han samtidigt som han ger partierna underkänt gällande medlen för att förverkliga en höjd sysselsättningsgrad.

Enighet i att ett mål måste nås är dock inte detsamma som enighet i hur det ska nås, ett problem som förvärras av att väljarna inte kan lita på några av partiernas utfästelser inför valet, utfästelser som dessutom varit vaga.

– Det är inte som i Sverige, med tydliga block. Det blir den koalition som bildas efter valet som spikar politiken. Vad de än säger nu före valet kommer det efter valresultatet att krävas att man förhandlar fram kompromisslösningar.