Är det därför någon gång Ukraina ska samla ihop sig, utnyttja den militära bonuskraft väst bistår med och försöka gå till motoffensiv – vilket flera bedömare tror – är läget kanske som mest gynnsamt just nu. När de ryska styrkorna av allt att döma är utmattade, innan de hunnit samla ihop sig. 

Desinformation ett problem

Å andra sidan är det oklart hur långt musklerna räcker. Enligt de amerikanska underrättelserapporter som nyligen läckt ut – som visserligen beskriver läget tidigare i vintras – är läget ansträngt även hos försvararna. Ukrainas luftvärn sägs till exempel ha varit nära att få slut på missiler, kanske redan i maj. Och utan kontroll över luftrummet är det svårt att göra något på marken.

Samtidigt finns ännu en försvårande faktor som Ukraina måste ha i beaktande inför strategiska beslut. Någonstans finns en gräns för hur mycket stöd västvärlden kan och vill ge. I till exempel USA, Ukrainas mest generösa bundsförvant, knorras det från republikanskt håll. Ett maktskifte efter nästa års presidentval kan mycket väl innebära att hjälpkranen dras åt ordentligt. 

Det finns en sista variabel. Att krigets första offer som bekant är sanningen. Det gör det oerhört svårt att veta vilka uppgifter som stämmer och vilka som är till för att förvirra.

– Det har talats om olika offensiver i olika omgångar sedan förra sommaren. Nu pratas det om till våren eller sommaren. Men det kan även handla om att få motståndaren på tå. I krig finns alltid anledning för bägge sidor att dölja vissa saker och framhäva andra , säger Johan Norberg, Rysslandsanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Engagemanget dalar

Oavsett vad som väntar – offensiv nu, senare i sommar, eller inte alls – är Johan Norberg säker på en sak. Västvärldens fortsatta stöd är fullkomligt avgörande för hur kriget utvecklas.

– I krig finns alltid en tendens hos omvärlden att man är mest upprörd i början. Sedan blir kriget vardag och sjunker undan i rapporteringen. Hur många tänker på antalet döda i Syrienkriget idag? Ju längre tiden går, desto större risk att stödet för Ukraina minskar, säger han.

Tecken på sviktande engagemang saknas inte. Opinionen i USA har redan nämnts. Där svarade i februari i år 48 procent av tillfrågade amerikaner att de är positiva till att stötta landet militärt. I maj 2022 låg andelen på 60 procent.

Och Europa hänger på. I Polen, en av Ukrainas hittills mest högljudda supportrar, har stödet sjunkit för både fortsatta sanktioner mot Ryssland och för att ta emot ukrainska flyktingar. I Tyskland växer andelen som anser att kriget inte är deras problem och att de därför borde låta bli att lägga sig i. I Frankrike är det alltfler som tycker att landet inte längre har råd att stötta Ukraina.

Gammalt bättre än inget

Det verkar onekligen som att Ukraina borde ha bråttom att kasta ut ryssen. Johan Norberg har dock svårt att se att landet har den militära kapacitet som krävs för detta. Vapenleveranser och militär utbildning från väst i all ära – det tar tid att lära sig nya stridssystem och att träna trupper och förband i det slags samarbete som krig kräver. Området i östra Ukraina som Ryssland har kontroll över är dessutom för stort. 

– Kolla på kartan. Det handlar i grova drag om områden som motsvarar svenska fastlandet söder om Stockholm. Där kan finnas ett par hundra tusen ryska soldater. Det är också enklare att vara den som försvarar sig än att gå till attack. Jag har därför svårt att se en offensiv som avgör hela kriget. 

Vad vet man om ryssarnas kvarvarande militära kapacitet?

– Apropå det där med att de börjat ta fram stridsvagnar från 50-talet var det en gång en rysk analytiker som sa till mig: ”Johan, old tanks also kill.” I militära sammanhang är det bättre med gammalt än med inget alls. Ryssarna har förråd de kan gå tillbaka till. Ukraina har inte alls lika mycket att gräva fram. 

Du säger att Ukraina för närvarande inte har tillräcklig kapacitet att avgöra kriget. Motivationen då? Hur långt kommer man med viljan att försvara sitt land mot en rysk armé som i princip tvingats ut i krig?

– Jag har också hört anekdoterna om ryssar som inte vill strida och deserterar. De är säkert sanna, men frågan är hur representativa de är? Visst, ryssarna har en massa problem, men operationen fortsätter ändå. Något gör de som är tillräckligt bra för att kunna hänga kvar i kriget. Och det är inte bara ryssar som är trötta. Båda sidor är stridsutmattade efter 15 månader av högintensiv krigföring.

Andra kriser kan distrahera

Det är enligt Johan Norberg också lätt för oss i väst att betrakta kriget som orättfärdigt, vilket många ryssar också gör, men myntet har en annan sida.

– Vi lever inte som de under ett propagandatryck där ryska folket ständigt matas med att kriget är ett civilisationskrig, att allt är västs fel, dessutom parat med ett monumentalt förtryck. Plus att nu handlar det också om att hämnas, om att ”nu ska de få”, alltså Ukraina.

Det finns ännu en sak som ligger Ukraina i fatet. Temperaturen i omvärlden. Krisen i Taiwan. Ett annalkande inbördeskrig i Sudan. Lågkonjunkturen i pandemins spår. Banker som går omkull och risken för ännu en finanskris.

Hur påverkar allt detta utvecklingen i Ukraina?

– Kombinationen gör det lätt för de länder som stöttar Ukraina att bli distraherade. Det är nog det enda vettiga svar jag kan ge utan att bli alltför spekulativ.

– Jag påminner också om att de senaste 30 åren varit ovanligt lugna globalt. Vid Kalla krigets slut utbrast Fukuyama att nu är historien slut. Nu är historien tillbaka. Med kraft.