Men militärbasen var ändå fullt bemannad. På flygplatsens landningsbanor skymtade olivgröna lastbilar, en radarstation och en attackhelikopter med en röd stjärna. Den enda flaggan som vajade ovanför byggnaderna var den ryska trikoloren.

De vill inte lämna Syrien.

– Ryssarna har dragit sig tillbaka från andra platser under vår kontroll, men har fortfarande en närvaro i Qamishli och i Tell Tamer. De vill inte lämna Syrien och kommer inte ändra sin inställning med enkelhet, berättade de kurdiska styrkornas befälhavare, general Mazloum Abdi, för oss någon dag senare.

Geopolitiskt nederlag

Både i det syriskkurdiska självstyret, öster om floden Eufrat och i det av islamister kontrollerade Syrien väster om Eufrat har ryska styrkor bitit sig kvar på mark man hyr av den syriska staten. Vad som ska bli av dem är än så länge oklart, men utkomsten påverkar Kremls inflytande både i Mellanöstern och längre bort.

Dagens ETC har talat med flera Rysslandskännare som beskriver hur maktskiftet i Syrien inneburit ett stort geopolitiskt nederlag för Kreml. Ända sedan 1971 har den ryska flottan haft en bas i kuststaden Tartus, som utgjort Rysslands enda marina fäste i Medelhavet. 2015 öppnade man också en flygbas vid staden Hmeimim. 

– Det här är en stor nesa för Ryssland i och med att man gjort en så stor sak av interventionen. Fram till Ukrainakriget 2022 sågs framgångarna i Syrien som ett bevis för hur bra moderniseringen av Rysslands väpnade styrkor gått, säger analytikern Jonas Kjellén vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Vill utmana Turkiet

Det nya islamistiska styret har ännu inte försökt tvinga ut de ryska styrkorna. Men eftersom Kreml ägnat de senaste åren åt att bomba samma islamister talar mycket för att de vill att ryssarna ger sig av.

– Strax före jul deltog Putin i ett fem timmar långt samtal där han svarade på frågor från ryska medborgare. Där svarade han att det förs samtal med den nya regimen i Syrien, men att man inte vet vad det kommer leda till. Jag tror att man förbereder ett fullständigt uttåg, även om man försöker förhandla sig till någon typ av annan lösning, säger Jonas Kjellén.

Hugo von Essen, som är analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, berättar att Ryssland väldigt snabbt försökt vända i hur man förhåller sig till de som nu tagit makten i Syrien. Borta är all retorik om att bekämpa terrorister.

– Från ryskt håll kommer det vara väldigt viktigt för ens regionala ambitioner att behålla militärbaserna, för att kunna fortsätta utmana Turkiet om makt och påverka utvecklingen i Mellanöstern. Förlorar man fästet där så förlorar man också andra länders respekt och aktning. Syrien har varit väldigt viktigt symboliskt sett, eftersom det var första gången Ryssland involverade sig militärt utanför det postsovjetiska området och lyckades spela en avgörande roll. 

Flyttar resurser till Libyen

Rysslands närvaro i Syrienkriget har också haft en politisk tyngd, eftersom det tvingade västvärlden att möta Kreml vid förhandlingsborden. Men allt det här strategiska går man miste om vid ett utträde från Syrien.

Hugo von Essen menar att man bör ser det här i ljuset av Ukraina. Att Rysslands möjligheter att påverka omvärlden minskar, eftersom man fäster så mycket vikt vid kriget mot Kiev. Det är också anledningen till att man inte förmådde rädda Assadregimen.

Vi kommer att se ett Ryssland som har svårare att påverka världsutvecklingen.

– På så sätt är utvecklingen i Mellanöstern en fortsättning på en redan existerande trend. Vi kommer att se ett Ryssland som har svårare att påverka världsutvecklingen i en gynnsam riktning. 

Jonas Kjellén tror dock att Ryssland kan komma att behålla en global styrka även efter nederlaget i Syrien, eftersom Kreml förbereder sig på en långsiktig kamp. Exempelvis har Ryssland inte avbrutit de ambitiösa program för att bygga örlogsfartyg som sjösattes på 2010-talet, även om man blivit strängt upptaget med Ukraina – som främst är ett landkrig.

– Det tolkar jag som att den långsiktiga konflikten inte handlar om Ukraina per se, utan om en konflikt med väst. Och den kommer inte nödvändigtvis föras i Östeuropa, utan det kommer handla mer om Medelhavet, om Arktis, Nordatlanten och Stilla havet. 

Kanske även i Afrika. På juldagen släppte nyhetsbyrån AP bilder som visade hur ett stort ryskt fraktflygplan stod på landningsbanan utanför Qamishli och fylldes med lastbilar och utrustning. Den 31 december publicerade CNN en granskning av flygdata som visade hur det skett en markant ökning av antalet ryska flygningar mellan flygbasen Hmeimim i Syrien och den ryska flygbasen al-Khadim i östra Libyen, sedan Assadregimens fall. 

Samarbetar med krigsherre

CNN:s bedömning är att Ryssland vill etablera ett alternativt militärt fäste i Libyen på mark som kontrolleras av krigsherren Khalifa Haftar, som Ryssland stöttat sedan flera år. Med en sådan bas skulle man lättare kunna upprätthålla de militära operationer som den statligt kontrollerande legosoldatorganisationen Afrikakåren, efterföljaren till den ökända Wagnergruppen, bedriver i flera östafrikanska länder. Flygbasen Hmeimim har tidigare varit ett viktigt nav för trupperna.

Jonas Kjellén är dock skeptisk till hur väl Ryssland kan lyckas. 

– Min bild är att det är ett mycket volatilt läge i Libyen, man kan inte veta hur det kommer se ut där om fem år. På kort sikt ger Libyen inte samma baseringsmöjligheter som Syrien gav.

Utöver flygbasen al-Khadim har ryska legosoldater utgått från den libyska hamnstaden Tobruk, men inte heller där har man samma infrastruktur som Syrien gett. Även om Ryssland därmed inte kortsiktigt sett kommer kunna bygga ett lika starkt fäste i Libyen, lär man kunna fortsätta bistå med legosoldater för att upprätthålla regimers säkerhet, bedömer Jonas Kjellén. 

– Men om vill man stödja en aktör med snabba militära insatser, då kommer det bli mycket svårare för Ryssland.