Byggnaden bombades den 20 mars av de ryska styrkorna. Vid det laget hade en sektion av Retroville, dock inte hela köpcentret, gjorts om till militärbas av den ukrainska armén. 

– 20 personer dödades och många skadades. Byggnaden är omgiven av vanliga bostadshus. Både våra killar och civila föll offer för bombningen, säger en ukrainsk soldat som visar platsen för Dagens ETC.

Förstörelsen är enorm och vittnar om krigets katastrofala konsekvenser för Ukraina. På framsidan av köpcentret håller butikspersonal dystert på att tömma sina lager in i väntande lastbilar. Den ställföreträdande verksamhetschefen, en ung kvinna, vill inte medverka i en intervju men säger med gråten i halsen att förlusterna är oöverblickbart stora.

”Här är min installation”

Under den senaste tiden har stämningen dock börjat skifta märkbart i Kiev. Den ryska reträtten från de norra förstäderna i förra veckan avslöjade förvisso fruktansvärda krigsbrott, framför allt i Butja där människor avrättats på gator och grävts ned i massgravar. Men reträtten har också tagit bort ett akut nära militärt hot mot den ukrainska huvudstaden – och gett ökad segervittring.

– Välkommen till museet över den misslyckade ockupationen! Vi började placera ryska militärfordon här för några dagar sedan. Den här stridsvagnskanonen hämtades i Dmytrivka för två dagar sedan, säger den ukrainska soldaten Oleksandr Bashuk.

Precis som flera andra soldater vill han inte medverka på bild, men han har inget emot att uppge sitt namn. Han har till och med skrivit ut det tillsammans med sitt telefonnummer på en liten presentationsskylt vid militärfordonen som ställts upp på Retrovilles parkering.

– Javisst, det här är min installation och det här ska bli ett museum. Min son arbetar som skulptör så jag förstår modern konst, säger Oleksandr Bashuk med en blandning av allvar och humor i ögonen.

Klumpar av bränt kött

I några av de sönderskjutna pansarbilarna och stridsvagnarna har det påträffats mänskliga kvarlevor av ryska soldater. Svarta små klumpar av bränt kött och benpipor. De ukrainska soldaterna väntar på att rättsmedicinsk personal ska hämta och begrava fynden.

På ett stridsvagnslock ligger det en bit av en skalle.

– Den här killen ville antagligen komma till Kiev och delta i en militär segerparad i staden. På sätt och vis får han göra det nu också.

Sådan kan humorn vara i kriget. Rå och avskalad, för att hantera sorg och trauma. Det militära förbandet här vid Retroville var bland de första att åka in i Butja och bevittna de hundratals kropparna där efter den ryska soldaten. Oleksandr Bashuk säger att det tog två dagar att återhämta sig mentalt efteråt.

– Kom och ta en bild på pansarbilarna från den här vinkeln, så att den där skylten kommer med, säger han och pekar på företaget Leroy Merlins butik i köpcentret.

Det franska företaget har hamnat i blåsväder för att man inte följt många andra västerländska företag och dragit sig ur Ryssland. 

– Ryssland har tagit den västerländska teknologin och använt den för att döda georgier, syrier och nu ukrainare. Och de har planer för Polen och för ditt land också. Därför är det väldigt viktigt att västerländska företag bryter med Ryssland, säger Oleksandr Bashuk.

Kan andas lättare igen

Sådana här kritiska synpunkter har även han som strängt upptagen soldat kunnat bilda sig en uppfattning om. Det har många andra ukrainare också gjort, särskilt som deras kämpaglöd överlevt både massflykten och den, på det större planet, ryska militära övermakten.

Kiev är en stad som fortfarande är påtagligt nervös. Gång på gång kommer både uniformerade och civila personer fram och frågar vem jag är och varför jag har en stor kamera på stan. Det är inte tillåtet att fota vägspärrar eller några andra typer av militära installationer. Men den ryska reträtten gör att även vanliga Kievbor kan andas lättare igen.

I stadsdelen Lukyanivka har marknadsplatsen vaknat till liv igen efter att ha tagit paus under några veckor, sedan en rysk bomb slog ner alldeles i närheten. Det gifta paret Yurii och Ina sitter och säljer torkade grisöron, vitlök och björksavslemonad för att dryga ut sina pensioner. 

– I början var vi rädda för att gå hit, efter bombningen, men nu känner vi någon slags fatalism. Det som händer det händer, säger Yurii. 

Samtidigt är han inte rädda för att säga vad han tycker om Rysslands president, även om han och Ina inte riktigt ännu vågar medverka på bild. 

– Putin är en väldigt svag person, som inte ens kan kalla det här för ett krig. Han kallar det för en specialoperation. Jag tycker det är vidrigt.

Är ni inte heller oroliga längre att de ryska styrkorna ska komma nära Kiev igen? 

– Nej, Ryssland kommer inte lyckas med det igen. Vi är på vår mark och vi är redo att kämpa för våra hem, även kvinnor kommer gå i strid om det behövs. Vi kommer inte att förlora det här kriget, säger Ina. 

På andra sidan marknadsplatsen står den 35-åriga volontären Alekseii och plockar upp bråte och glas i en bombskadad butik. Det är flera veckor sedan den ryska attacken inträffade, men att han nu till sist röjer upp vittnar även det om en framåtanda.  

– Vi har planer på att även besöka Butja för att hjälpa till att hitta kroppar. Sedan planerar vi att även jobba i Mariupol och Kharkiv. Jag tror att kriget kommer att sluta väldigt snart, säger Alekseii. 

Hur känns det för dig, att du måste stå och plocka upp små bitar av din hemstad här idag?

– Jag känner inget alls, för det här var väntat. Vi visste redan att vi lever bredvid en sjuk storebror. Ryssland hade redan tidigare bombat i Georgien, sedan vände de sig mot oss.