Nu har ännu en pusselbit lagts till det ännu grumliga svaret på frågan om jorden är den enda plats i universum som hyser liv. I tisdags bekräftade japanska forskare att de hittat organiska molekyler i de prover som japanska rymdsonden Hayabusa2 hämtade hem från asteroiden Kyugu år 2019. Och att två av dessa molekyler – uracil och niacin – är sådana som är nödvändiga för livet som vi känner det här på jorden.
– Upptäckten av biologiskt relevanta molekyler såsom nukleobaser i helt orörda utomjordiska prover utan föroreningar från jorden garanterar att sådana verkligen finns att hitta i utomjordiska miljöer, säger forskningsledaren för studien Yasuhiro Oba från Hokkaidouniversitetet i Japan till space.com.
Hundratals byggstenar
Översatt till svenska betyder det att världens astrobiologer, de som studerar frågan om liv i universum, i och med forskarnas upptäckt fått ännu ett par objekt att åberopa som bevis för att de processer som är nödvändiga för liv här på jorden faktiskt kan uppstå även på andra håll.
Uracil återfinns till exempel i rna, en dna-besläktad makromolekyl som du hittar i alla levande organismer och som bland annat reglerar genernas aktivitet. Medan niacin, eller vitamin B3, spelar en viktig roll i levande cellers metabolism.
Till dessa kan läggas ytterligare nästan 300 molekyler, såväl enkla som komplexa och kolbaserade, som forskare redan konstaterat kan uppstå utanför jorden.
– Det beror i och för sig lite på vad man menar med ”koppling till liv”. Vatten till exempel hittar man i stora mängder överallt i universum, medan organiska molekyler kopplade till liv är svårare. Men ja, japanska studien påminner om att sådana också hittats, som till exempel aminosyror, säger Carina Persson, astrofysiker vid Chalmers som till vardags jobbar med att leta efter exoplaneter, det vill säga planeter runt andra stjärnor.
Är de japanska fynden till någon hjälp för att förstå livets uppkomst?
– Frågan är komplex eftersom det är så många okända faktorer. Vi vet fortfarande inte exakt hur miljön på tidiga jorden såg ut. Atmosfären har till exempel ändrat sig drastiskt sedan dess. Syret har utvecklats av livet – det fanns inte från början. Om vi bara visste exakt hur förhållandena såg ut på tidiga jorden vore det betydligt enklare. Men visst hjälper det mycket om vi vet att byggstenarna till livet kan ha levererats från rymden till tidiga jorden.
Avstånd ställer till det
Apropå leveranser till jorden är det kanske anhängarna av panspermihypotesen som är allra gladast över att listan över utomjordiskt skapade molekyler utvidgats.
I sin ursprungliga form antar denna 2500 år gamla hypotes att liv är vanligt förekommande i universum och att det spridits till kosmos alla hörn genom att lifta med kometer, asteroider, meteoriter och annat kringflygande rymdstoff. För att någon gång krascha in i en planet med rätt förutsättningar och i praktiken befrukta den med embryot till liv.
I teorin är detta fullt möjligt. Asteroider med sitt ursprung i Mars har till exempel bevisligen slagit ned på jorden. Men att flercelliga levande organismer i praktiken skulle överleva en sådan färd, under de gravt ogästvänliga villkor som råder i rymden, är det få som tror.
Förutom att organismerna måste överleva i en temperatur nära absoluta nollpunkten utgör den kosmiska strålningen – högenergetiska partiklar som konstant och utan pardon genomborrar varje kvadratcentimeter av rymdens väv – också ett potentiellt dödligt hinder eftersom den ökar risken för farliga dna-mutationer i varje cell som oskyddat utsätts för den.
Det finns visserligen levande organismer som bevisligen överlever i rymden – björndjur är kanske det mest kända exemplet – men därifrån är vägen lång till att överleva de enorma tidsspann interplanetära färder kräver.
– Några tiotals år har experiment visat att organismer från jorden skulle kunna överleva och till exempel mikrober i form av sporer inuti asteroider skulle kunna överleva betydligt längre. Men de skulle troligtvis inte överleva miljontals eller miljarder år vilket talar emot att liv skulle kunna spridas mellan solsystem, säger Carina Persson.
”Kontroversiellt ämne”
Å andra sidan kommer panspermi i många skepnader. En av dem är pseudopanspermi, eller mjuk panspermi, eller molekylär panspermi. Enligt den är det inte livet självt som uppstått ute i rymden, på kometer, asteroider och andra planlöst irrande himlakroppar – men väl de organiska molekyler som är nödvändiga för det intrikata system som allt liv bygger på.
– Ja, komplexa molekyler som ingår i livets byggstenar, som de som nu upptäckts, är en helt annan sak. Dessa kan bildas direkt i rymden, på stoftkorn och i asteroider eller kometer, och klara av färder genom rymden för att spridas till planeter. Hur dessa processer är kopplade till uppkomsten av liv på vår planet är fortfarande ett kontroversiellt forskningsämne. Men det är onekligen en mycket spännande upptäckt, säger Carina Persson.
Vad skulle det betyda om det visar sig att alla för liv nödvändiga komponenter kan bildas var som helst?
– Om det är fallet så betyder det att livets byggstenar finns precis överallt i de gasmoln som bildar stjärnor och planeter i vår galax vilket onekligen låter lovande för utveckling av liv i universum, säger hon.
Men att livets byggstenar kan hittas överallt betyder inte nödvändigtvis att alla miljöer bär på förutsättningarna för abiogenes, att död materia på ett ännu okänt sätt tar klivet över till levande sådan.
– Problemet är att vi bara har en enda statistisk punkt att utgå från – vår egen planet. Det är galet svårt att dra slutsatser då om möjligheten till liv på andra håll. Dessutom, om vi tittar på levande organismers fylogenetiska träd (en genetisk kartläggning av arters släktskap och relation, red:s anm.) så finns ett stort gap vad gäller kunskap om hur aminosyror och enklare molekyler kunnat gå till liv som kan reproducera sig själv.
Det säger Rickard Jonsson, lärare på kursen Livsbetingelser i universum vid Chalmers. Som inte vill ge några odds på om människan någonsin kommer att hitta svaret på livets uppkomst och om det kan uppstå på andra håll i kosmos.
Men om vi tittar omkring oss så finns ju inget verkligt unikt i naturen. Allt upprepar sig. Varför skulle inte detsamma gälla liv?
– Visst, allt upprepar sig, så är det ju. Man kan hitta samma slags molekyler eller vatten eller metan både här och på andra sidan Vintergatan, men kan inte hårdra det hur långt som helst. Det kan fortfarande vara en galet liten sannolikhet för att liv ska uppstå.
– Samtidigt – det kan vara så att vi lever i ett universum och då är det så klart så att även om sannolikheten för att liv uppkommer är pytteliten så kommer det att uppkomma ändå.
