BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det är detta som är framtiden för ett litet fattigt land utan stora naturtillgångar, berättade ministern för ungdom och ICT (informations- och kommunikationsteknologi) Jean Philbert Nsengimana för mig tidigare. 

– Våra barn ska lära sig använda datorer så fort de börjar i skolan.

Bara beslutet att slå ihop ministerierna för ungdomsfrågor och informationsteknik visade på ett annat och nytt sätt att se på utvecklingen.

– Rwanda startade från noll för drygt 20 år sedan. Landet var förött och kaos rådde, en miljon människor hade mördats under ett fruktansvärt folkmord. Rwanda var ett av världens fattigaste länder, berättar minister Christian Rwakunda.

– Då bestämde vi att vi skulle bygga upp landet till något nytt.

Idag är man är en bra bit på väg. När man kommer till Rwanda ser det ut som i Europa. Folk på gatorna i huvudstaden Kigali går omkring med sina mobiltelefoner precis som i Stockholm, Paris eller London.

Kommit längre än Europa

Man pratar, man googlar och tar bilder precis som överallt annars. 

Mobiltelefonin och datorerna står för den största förändringen av Afrika. Inom vissa områden har Rwanda till och med kommit längre än många industriländer i Europa. Landet har bestämt att alla skolelever ska få sin egen laptop. 

Yannic, åtta år, elev på St Michel-skolan i Kigali är redan van vid sin dator:

– Det roligaste är Facebook! säger han och skrattar.

Ndayisaba Apollinaire, som är datalärare och samtidigt ansvarig för disciplin på skolan, grymtar missnöjt:

– Facebook får ni hålla på med utanför skolan, här ska ni använda datorn i skolarbetet.

Tillverkar egna datorer

Entusiasmen bland eleverna i lågstadiet är inte att missta sig på. 

På St Michel har man ännu inte lyckats ge varje elev en egen dator, men nästa år tror skolledningen att man ska nå målet:

– Det handlar om pengar, idag har vi 152 laptops för lågstadiet och det ska räcka till 300 elever. De är uppdelade i två skift så halva dagarna har varje elev en egen dator.

Datorerna är av enklast tänkbara modell. Tidigare importerades de från USA men numera produceras de i Rwanda, vilket pressat priserna ytterligare. 

"Vill bli programmerare"

Den nya laptopen heter Positivo och kostar motsvarande knappt 1 700 kronor. Med den är eleverna uppkopplade både mot nätet i allmänhet och mot skolornas servrar.

Dataundervisningen på högstadiet är mer kvalificerad och datorerna mer avancerade. Där arbetar eleverna i IT-labb och börjar med programmering.

När jag frågar eleverna om hur de ser sin framtid vill många av dem arbeta i databranschen. Jolie Paradise är 14 år och ser branschen som en möjlighet för flickor att göra karriär:

– Jag vill arbeta med programmering. Då har det ingen betydelse hur stark man är, det gäller att använda huvudet.

Sophie Ndyiama, 15 år, har samma inställning:

– Jag håller på att lära mig grafikprogram och informationsteknologi. Det kommer att behövas hur många datorkunniga som helst.

Det behövs också datorkunniga lärare för att kunna få undervisningen att fungera. 

Barn ska lära föräldrar

En viktig punkt för Rwandas framtida utveckling är att jämställdheten fungerar. 

Landet behöver insatser av hela befolkningen, inte bara av pojkar och män. Idag ligger man långt framme vid en internationell jämförelse. Rwanda är det land i världen som har högst andel kvinnor i parlamentet, 64 procent.

Pierre Kayitana är ansvarig för utveckling inom Rwanda Online, som är spindeln i nätet när det gäller digitaliseringen och datorutvecklingen i landet. Det är ett privat bolag som ingått ett 25-årigt samarbete med regeringen för att digitalisera alla statliga tjänster i landet.

Pierre Kayitana arbetar också med datoriseringen av skolorna:

– Projektet med en dator till varje elev startade för ett år sedan och är i full gång. Vi räknar med att varje elev verkligen ska få en dator 2020. 

– Ungdomarna ska ha datorn på heltid, inte bara i skolan. De ska kunna ta med den hem och förutom hemarbete och läxor räknar vi med att många skolbarn kommer att lära sina föräldrar att använda den.

Utvecklingen i Rwanda är snabb.

– En rad tjänster är redan digitaliserade; idag kan alla rwandier bland annat förnya körkort, söka pass, få födelseattester och äktenskapsbevis via våra online-tjänster. Vi räknar med att snabbt kunna erbjuda alla tjänster från staten till både privatpersoner och företag via nätet. Detta är inget annat än en revolution, både för Rwanda och Afrika.

Vill exportera tjänster

Grundtanken är att Rwanda ska utvecklas genom att leda den tekniska utvecklingen i Östafrika och kunna exportera tjänster och kunnande till grannländerna, samtidigt som man bygger upp en modern serviceekonomi.

– Idag är analfabetismen utrotad bland alla unga och den har sjunkit kraftigt även bland de äldsta, säger Pierre Kayitana. Vår största utmaning är i dag elektrifieringen av landet. Eftersom bara knappt 30 procent av befolkningen har el hemma har man stora svårigheter med belysning och laddning av datorer och telefoner.

– Men vi ser hur arbetsmarknaden växer. Mobiltelefonföretagen är mycket lönsamma och har anställt över 20 000 människor till nya tjänster i hela landet. 

Mobiltelefonbolagen har tagit över en rad tjänster som i Europa och i utvecklade länder sköts av bankerna. Idag kan man skicka pengar från en avlägsen by i Rwanda till en annan by långt därifrån. 

Det betyder att företagen anställer folk i byarna för att utföra dessa tjänster.

– Vi märker hur nya jobbmöjligheter för unga människor växer upp överallt, säger Pierre Kayitana. En annan sak vi ser är hur människor i byarna hyr in sig på solpanelkiosker och erbjuder laddning av telefoner och datorer i byar utan fast elektricitet.

Satsningarna finansieras, förutom med Rwandas statsbudget, också genom bidrag från FN-organ, Valutafonden, Världsbanken samt internationella stiftelser som Bill och Melinda Gates utvecklingsfond.