BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det gick inte som vi trodde, säger Denise Blecker.

Nej, det gjorde inte det. Angela Merkel ryckte ifrån, dessutom med en komplett tom slogan: ”För ett Tyskland där vi lever gott och lyckligt.”

Nu är det få inom SPD som utan tvivel skulle skandera ”Martin” om sin partiledare Martin Schulz, efter att han uppvisat ett synnerligen begränsat register i sina medieframträdanden, men framför allt efter att han blivit påkommen med att under sin tid som talman i EU ha tjänat dubbelt upp jämfört med Angela Merkel.

Chansen att Martin Schulz blir förbundskansler är nästintill obefintlig.

Denise Blecker är fortsatt troende, men att ens rösta socialdemokratiskt är något av en anomali för en tysk 24-åring. Faktum är att 57 procent av de unga föredrar Angela Merkel, medan bara 21 procent anser att Martin Schulz är bättre lämpad. Detta enligt en opinionsundersökning som kom tidigare i höst.

”Många har ju växt upp med Angela Merkel”, säger Denise Blecker när hon försöker psykologisera sina jämnårigas dragning till ett konservativt parti.

Den stora frågan efter söndagens val blir sannolikt om SPD på nytt ska ingå koalition med CDU. Det har varit ordningen åtta av de senaste tolv åren. Objektivt sett har det gett stabilitet till Tyskland, men det är nu näst intill omöjligt att bedriva oppositionsarbete. Vad kan Martin Schulz kritisera? Hans parti har varit behjälpligt i alla avgörande beslut som Angela Merkel fattat. Det är ett extremt otacksamt läge, vilket fått till följd att han snarare riktat in sig på Angela Merkels person, att hon skulle vara arrogant och maktfullkomlig.

Det finns krafter inom SPD som anser att det är otänkbart att upprepa misstaget. Bättre att låta andra skrumpna i kristdemokratens långa skugga. Under tiden får socialdemokratin en mandatperiod på sig att utveckla sin politik. Och på allvar fundera över potentialen i en rödgrön allians.

Martin Schulz föregångare, Sigmar Gabriel, tyckte så sent som i fjol att ”alla progressiva krafter måste ena sig mot högern”. Han skrev i Der Spiegel att ideologisk upplösning, med partier som trängs runt en värderingsbefriad mittzon, skapar allt det extrema högerkrafter behöver för att växa sig starka. Han uppmanade samtliga partier till vänster om mitten att göra sig redo att regera. Men först måste de lämna sitt ”notoriska missmod, sin fåfänga och splittringen”. Det gick inte att läsa hans utspel som något annat än att SPD bör eftersträva en koalition med miljöpartiet Die Grünen och vänsterpartiet Die Linke.

Det fungerar redan i Thüringen (sedan 2014) och Berlin (sedan 2016).