Dagen därpå, på fredagen, gick Ismail Eltag till moskén i Mahjoubs stadsdel, al-Sahafa i huvudstaden Khartoum.
– Imamen var orolig för att demonstrationer skulle utgå från moskén. Han sa att nu är inte rätt tid att ta till gatan och skapa oreda, berättar Ismail Eltag.
Imamen blev avbruten.
– Folk sa ”det är våra ungdomar som dödas, och vi måste fördöma det var vi än är, även i moskén. Om du inte förstår det så är du inte en av oss”. När imamen vägrade ta avstånd från våldet mot demonstranterna förklarade folk att han inte längre var deras religiösa ledare. Han blev tvungen att lämna.
Kollektivt skifte
Efter det har Ismail Eltag och det illegala fackförbundet han representerar, Sudanese Professionals Association, SPA, fått in och bekräftat rapporter och filmer från flera liknande händelser i andra moskéer. På mängder av arbetsplatser, även sådana som har uppfattats vara i regimens fickor, har anställda genomfört sittstrejker.
– Ingen hade kunnat föreställa sig något sådant för bara ett år sedan, säger Ismail Eltag.
– Det här är ett skifte. Rädslan har fördrivits ut ur människor och folk pratar om att nu är det dags för förändring. Kvinnor, unga, gamla, alla är på gatorna.
Strategisk exil
I mitten av februari lämnade Ismail Eltag Sudan för att hoppa in som en av ett fåtal talespersoner för SPA. Talespersonerna befinner sig utanför Sudan av säkerhetsskäl. Regimen vill veta vilka ledarna för SPA är, men trots att de gripit och torterat flera av dem har de inte lyckats krossa SPA. Så gott som dagligen kallar SPA till nya demonstrationer, med budskap, tidpunkter, platser och inte sällan marschplaner mot presidentpalatset.
– Folk skojar om att de kan ställa klockan efter SPA, säger Ismail Eltag.
Ismail Eltag jobbade som domare i Sudan fram till september 1990, när han och tusentals andra inom den offentliga sektorn avskedades av Omar al-Bashir, som hade tagit makten i en militärkupp året innan.
– Det enda skälet var att vi inte tillhörde eller stödde den Islamiska fronten .
I tre decennier har Omar al-Bashir monopoliserat makten i Sudan genom att förbjuda fackförbund (förutom de som styrs av regimen) och i stort sett avskaffa det civila samhället. Men under protestvågen i Sudan 2012–2013 började läkare att organisera sig i en illegal fackförening. De spred metoden till advokater, ingenjörer och andra grupper av arbetare och samlades under SPA.
Tog tillfället i akt
SPA har bland annat drivit på för en högre minimilön (den nuvarande minimilönen i Sudan motsvarar enligt SPA fem procent av vad det kostar för en familj att överleva). Men när de såg ilskan och kraften i de folkliga protesterna som bröt ut den 19 december på flera håll i Sudan förstod de att tillfället hade kommit att höja insatserna. De kallade till demonstrationer i hjärtat av Khartoum den 25 december, och kraven handlade inte om höjda löner och sänkta brödpriser – utan om att regimen skulle bort.
Samlande deklaration
En vecka senare hade SPA snott ihop en ”Deklaration för frihet och förändring”. På en sida förklaras att Bashirs administration ska bort och ersättas av en övergångsregering med bred förankring i det sudanesiska folket, och att förtrycket av fredliga demonstranter ska ersättas med rättegångar mot de ledare och soldater som är de som verkligen begått brott mot det sudanesiska folket.
Idag är det den deklarationen, och SPA:s hemliga ledarskap, som guidar revolten i Sudan. Alla oppositionspartier, flera väpnade grupper, och andra ställer sig bakom deklarationens krav.
– Vad vi ser nu är en sann revolution eftersom det inte bara handlar om att störta den här regimen, säger Ismail Eltag.
Protester i Sudan bidrog till att fälla auktoritära ledare både 1964 och 1985, men de protesterna hade inte samma breda folkliga förankring som dagens, och enligt Ismael Eltag har sudaneserna lärt sig av sin historia.
– Nu handlar det också om att bygga ett nytt Sudan, baserat på mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättvisa och en jämlik fördelning av resurser över hela landet.
