– De långvariga konflikterna gör att färre har kunnat återvända hem. När det samtidigt uppstår nya konflikter gör det att fler och fler människor befinner sig på flykt. I många fall handlar det också om att konflikter blossar upp på nytt, som i Afghanistan och Somalia, säger hon.
Den största gruppen flyktingar, drygt hälften, är så kallade internflyktingar. De är människor som har tvingats fly inom sitt eget land. Den näst största gruppen, 26 miljoner människor, är de som tvingats fly från sina länder på grund av konflikter, krig och förföljelse. Av dem utgör statslösa palestinier nästan sex miljoner. Och den tredje och sista av de stora grupperna är asylsökande som väntar på att beviljas flyktingstatus i ett värdland. En grupp som hade kunnat varit mycket större.
– I vår del av världen har vi ett väldigt välfungerande system för asylsökande. Men i de flesta av de länder som tar emot majoriteten av flyktingar finns inte ett sådant system. Därför blir antalet som registreras som asylsökande förhållandevis få, säger Elisabeth Arnsdorf Haslund.
Klimatkris ökar konflikter
De allra flesta flyktingar befinner sig i ett grannland till sitt hemland. Enligt UNHCR står utvecklingsländerna värd för 85 procent av världens flyktingar. Den andelen kan mycket väl öka.
– Många av länderna är sådana som ligger i områden där det pågår konflikter och där spänningarna är stora, men där man också är sårbar för klimatförändringarna. En redan instabil situation kan förvärras i takt med mer extremväder och naturkatastrofer. Fler människor kan tvingas fly, men många gånger inte lyckas ta sig längre än till sina grannländer, som också de kommer påverkas av klimatförändringarna.
Klimatkrisen förvärrar
Elisabeth Arnsdorf Haslund menar att risken är stor att en negativ spiral förstärks. Länder som Somalia och Burkina Faso är två exempel där långvariga konflikter kan förvärras av klimatkrisen.
– Man har redan en situation med spänningar mellan etniska grupper där det pågår en kamp om jorden och resurserna. När naturresurserna minskar ökar konkurrensen om jorden. Det kan mycket väl leda till en ännu värre situation.
Hon menar att rika länder i västvärlden behöver ta ett större ansvar.
– FN:s medlemsländer har enats om att försöka säkra en mer solidarisk fördelning av världens flyktingar, men när över åtta av tio flyktingar befinner sig i de fattigaste länderna, är det tydligt att vi globalt behöver göra mer. Kvotprogram, humanitära korridorer, familjeåterföring, allt det behöver utvecklas mer.
”Globalt problem”
De tio senaste åren har det också blivit allt svårare för många av dem på flykt att återvända till sina hemländer. Bara drygt 300 000 kunde göra det förra året. Under 1990-talet handlade det istället om ungefär 1,5 miljoner människor som årligen kunde återvända. Snittet det senaste decenniet har varit betydligt lägre än så – cirka 385 000. Även här kan omvärlden göra mer, tror Elisabeth Arnsdorf Haslund.
– Vi måste inse att det här är ett globalt problem. Flera konflikter har pågått så länge att människor inte kunnat återvända hem på decennier. Omvärlden måste hjälpa till att arbeta för fred, och samtidigt måste vi se till att tillvaron i de länder där flyktingarna befinner sig blir så bra som möjligt. De måste få tillgång till sådant som skola och arbete.
