Tidigare hade en domstol beslutat om tvångsförvaltning av mediehuset Feza Media där tidningen Zaman och nyhetsbyrån Cihan ingår.
Enligt Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu är beslutet inte politiskt motiverat utan följer en rättslig process.
– Ingen behöver tvivla på pressfriheten i Turkiet, sade premiärministern i en tv-intervju i söndags.
Men få hyser några tvivel om att det var en politisk manöver av det styrande AKP-partiet och att avsikten var att tysta en av de mest högljudda och inflytelserika tidningarna i landet. Med en upplaga på 650 000 var Zaman Turkiets största tidning, knuten till Fethullah Gülen, president Recep Tayyip Erdoğans ärkerival.
Miljontals flyktingar
Regimens övertagande av den oppositionella tidningen sker vid en kritisk tidpunkt. En våldsam konflikt som skördat hundratals civila liv rasar i landets östra del. Miljontals flyktingar från kriget i grannlandet Syrien har passerat gränsen in till Turkiet och många väntar på att kunna ta sig vidare till Europa.
AKP under ledning av Recep Tayyip Erdoğan står vid ett vägskäl och presidenten har tagit till allt mer extrema åtgärder för att befästa sin makt.
– Om man har klängt sig fast vid makten så länge utan att ha någon utmanare, kan man kanske bli så besatt av makten att man inte accepterar att förlora den, säger Mustafa Edib Yilmaz, utrikesredaktör på Zaman.
Dani Rodrik, som är turkisk ekonom och professor vid Harvarduniversitetet, tror att president Recep Tayyip Erdoğan lägger lite vikt vid en eventuell internationell motreaktion på AKP:s styre som ett resultat av dess kontroversiella politik.
– Han och människor omkring honom tror att Turkiet är så viktigt i förhållande till Europa och USA att de kan göra vad de vill inom landet utan att behöva betala ett pris. Nedtonade uttalanden från EU i samband med övertagandet av Zaman antyder att de inte har helt fel, säger han.
Stängde ner kurdisk kanal
Tvångsförvaltningen av mediehuset Feza Media är bara ett i raden av den senaste tidens tillslag mot medier i Turkiet och landet ligger på plats 149 av 180 länder på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Bara en vecka innan polisen slog till mot Zaman stängdes den pro-kurdiska tv-kanalen IMC TV ned efter anklagelser om att den sänt ”terrorpropaganda”. Den 20 januari sände kanalen bilder när de turkiska säkerhetsstyrkorna öppnade eld mot civila i ett begravningståg i staden Cizre, då även journalisten Refik Tekin träffades.
Kanalen stängdes ned mitt i en intervju med Erdem Gül och Can Dündar, redaktörer på dagstidningen Cumhyriet och två av landets mest kända journalister, som greps för några månader sedan anklagade för att ha publicerat statshemligheter. De släpptes nyligen i väntan på rättegång och kan dömas till livstids fängelse för att ha rapporterat om den turkiska regeringens hemliga vapenleveranser till syriska rebeller.
– Demokratin och rättssäkerheten har varit på nedgång i landet sedan i mitten av 2005, säger Dani Rodrik.
Sjunkande upplaga
Efter övertagandet av Zaman sjönk upplagan till 4 000. Mustafa Edib Yilmaz väntar sig att upplagan kommer sjunka ännu mer under de närmaste månaderna.
– Det finns ingen efterfrågan på en regeringstrogen Zaman, det finns bara en efterfrågan på en regeringskritisk Zaman, säger han.
Han menar att Zaman kommer att gå samma öde till mötes som de regimkritiska tidningarna Bugün och Millet som togs över på samma sätt i oktober förra året och sedan fungerade som regeringens förlängda arm innan de stängdes ner.
Mustafa Edib Yilmaz säger att Turkiet står på randen till en stor katastrof, med tanke på konflikten i landets östra delar, kriget i Syrien, de dåliga relationerna till Ryssland, tillslagen mot medier och den pågående politiska krisen.
Dani Rodrik menar att den enda frågan är om det är inrikespolitiken, utrikespolitiken eller ekonomin som först kommer att implodera.
– Inrikespolitiska och utrikespolitiska misslyckanden har redan ägt rum, säger han och tillägger att en ekonomisk kris kan vänta runt hörnet.
– Och då kommer president Recep Tayyip Erdoğan sannolikt reagera på det enda sätt han känner till; med polarisering av landet och ökade motsättningar.
Joris Leverink/IPS
