Det är valdag i centrala Istanbul. Vallokalerna är stängda och rösträkningen har börjat. Inne på café Nistor är medelåldern låg. Flirt och förälskelse ligger i luften. Flera nygifta par är här, andra trolovade. I stort sett samtliga har röstat på det prokurdiska vänsterpartiet Folkets demokratiska parti (HDP) och de flesta är kurder – men inte alla. De följer rösträkningen på en tv som hänger i ett hörn.
– Jag vågar knappt titta, säger HDP-väljaren Hebun Yekbun som är här med sin trolovade Ösgür Yaman.
Som HDP-väljare har de spelat ett högt spel. Turkiet har världens högsta riksdagsspärr – ett parti måste få mer än tio procent av rösterna för att ta plats i parlamentet. Den höga spärren sattes en gång för att hålla just kurderna ute från parlamentet. Kommer ett parti inte över spärren delas rösterna upp mellan de starkare partierna.
2001 grundade president Recep Tayyip Erdogan Rättvise- och utvecklingspartiet AKP – ett moderat islamistiskt parti på den konservativa högerkanten. Året efter fick de absolut majoritet i riksdagsvalet och Erdogan blev Turkiets premiärminister. Diplomater och analytiker hyllade honom som en modern ledare som skulle föra samman islam och demokrati. Men under tre mandatperioder med egen majoritet har han visat prov på allt större maktfullkomlighet.
Fängslat regimkritiker
Erdogan var fram till förra sommaren AKP:s partiledare och Turkiets premiärminister. Som sådan har han bland annat fängslat regimkritiska journalister, förföljt meningsmotståndare och försökt förbjuda sociala medier.
Ifjol valdes han till president – som i princip är en ceremoniell roll utan verkställande makt – men Erdogan har agerat som om han hade större befogenheter. Han lät också bygga ett 1150-rumspalats där han bor idag.
Men han nöjer sig inte så. Planen med helgens val var att AKP – under premiärminister Ahmet Cavutoglu – skulle uppnå en ännu starkare egen majoritet för att byta dagens parlamentariska system mot ett presidentsystem. Erdogan vill alltså förflytta den verkställande makten från premiärministern och regeringen till sig själv. För att enkelt kunna göra det behöver han 330 platser i parlamentet.
När de första valresultaten – vissa siffror ger HDP 9 procent, andra 11 procent – börjar komma in vid sjutiden på valdagskvällen blir förströdda applåder hyschade eftersom möjligheten fortfarande finns att det inte håller hela vägen.
– Det är så nära nu, säger Hebun Yekbun med händerna framför munnen.
Först när drygt 80 procent av rösterna har räknats vågar alla jubla. Hebun Yekbun begraver ansiktet i händerna. Från andra håll i landet rapporteras det om högljutt firande på gatorna – framför allt i kurdernas inofficiella huvudstad Diyarbakir – men just här är det ganska samlat. Hebun lyfter ansiktet ur händerna, hon ler och gråter.
– Vi får inte glömma att AKP ändå vann valet och Erdogan är president. Han är inte känd för att gilla demokratin när den går emot honom, säger pojkvännen Ösgür Yaman.
Folk på caféet är glada men vågar inte riktigt tro att det är sant – HDP kom in i parlamentet trots rapporter om valfusk och hot vid vallokaler. Valrörelsen har kantats av attentat och våldsamheter.
AKP fick bara 258 platser i parlamentet – långt ifrån de 330 de hoppats på. Det beror till stor del på att HDP med sina 13 procent av rösterna kammade hem 80 mandat.
HDP är nu Turkiets fjärde största parti. 79 mandat gick till det högerextrema Nationella Aktionspartiet (MHP) och resterande 132 till Republikanska folkpartiet (CHP) – grundat av landsfadern Kemal Atatürk 1932.
Kan bli nyval
Inför regeringsbildandet finns det rent teoretiskt flera alternativ. Om oppositionspartierna skulle bilda koalition kan de ta över regeringsmakten. Men det är inte särskilt troligt med tanke på de starka motsättningarna mellan exempelvis nationalistiska MHP och kurdvänliga HDP.
– Ett alternativ är att det blir nyval, säger Ösgür Yaman.
Det har också högt uppsatta inom AKP sagt till nyhetsbyrån Reuters, att om de ”tvingas regera i minoritet” så kan det bli nyval.
Det är första gången någonsin ett kurdvänligt parti väljs in i det turkiska parlamentet. HDP är inte bara för kurder utan omhuldar även andra minoriteter samt kvinnor. Varannan partikandidat är kvinna och var tionde hbtq-person. Många turkar röstade HDP ”för demokratin och mot Erdogan”, enligt Ösgür Yaman.
AKP-väljaren Mustafa Cutalcaya tycker att valresultatet är ”sorgligt”.
– Visst finns det ett missnöje att utläsa av detta men vi kan inte ha terrorister i vårt parlament, säger Mustafa Cutalcaya.
AKP har anklagat HDP för sina kopplingar till PKK – den kurdiska gerillan som terrorstämplats av USA och EU. HDP-ledaren Selahattin Demirtas slår ifrån sig anklagelserna utan att helt förneka relationen.
– PKK är en beväpnad organisation som tagit till vapen som ett propagandamedel men som nu lagt ned vapnen till förmån för demokratiska diskussioner. Vi (HDP) är en egen politisk rörelse som vill stärka demokratisk politik, sa Demiras till turkiska TV-kanalen Haber Türk.
I Turkiet bor 18 miljoner kurder som länge kämpat för att bryta sig loss från Turkiet. Det har liknats med ett inbördeskrig och ett förtryck mot en minoritet. Sedan två år tillbaka har en fredsprocess inletts.
Vad HDP:s inträde i parlamentet ska ha för effekt för fredsprocessen är turkarna inte överens om.
– De kommer naturligtvis bara göra det värre, säger AKP-väljaren Mustafa Cutalcaya som menar att deras samröre med PKK kommer att leda till ”mer våld”.
– Vi har äntligen en röst. Det är naturligtvis positivt för oss och freden, säger Hebun Yebkun som är kurd.
Många är ute på gatorna och här och var firas det. Hebun och Ösgür ska gå hem och vila upp sig efter en lång dag.
– Nu kan det blir kaos eller fred. Jag hoppas på fred, säger Hebun Yebkun.
