På smarttelefonernas skärmar visas nyheter tillsammans med propaganda, semesterbilder och selfies. Men exakt hur har konsumtionen av nyheter förändrats genom sociala medier?
Sådana plattformar har spelat en särskild roll, särskilt sedan kriget i Israel/Palestina började, men även under kriget i Ukraina – inte bara som en plats för information, utan även som ett verktyg i krig.
Andrew Hoskins forskar om dessa ämnen vid University of Glasgow och talar här med Dagens ETC om Telegram som vapen, minskad tillit på grund av artificiell intelligens (AI) och nyhetsportalernas förändrade status och uppgift.
Hur påverkar sociala medier hur vi tar in nyheter?
– Vi lever i fragmenterade verkligheter. Jag kan se en version av ett krig medan någon som sitter i samma rum får se en annan version av samma konflikt. Algoritmiskt laddade ekokammare skapas där du presenteras med mer av det du har gillat eller delat.
Vilka är de största förändringarna jämfört med tiden före internet?
– Världsnyheter dyker upp i digitala flöden tillsammans med privata uppdateringar från vänner. Sociala medier har löst upp den etablerade ordningen för produktion, distribution och mottagande av nyheter och vävt samman den med det ständiga digitala utbytet av åsikter och erfarenheter.
Vad har ersatt platsen som en gemensam nämnare för hur vi uppfattar världen?
– Under sändningsepoken fram till 1900-talet hade nyhetsbyråer och tidningar monopol på att presentera världen. När jag var liten hade vi tre tv-kanaler, radio och tidningar. Möjligheten att informera sig var mer begränsad.
Är vi bättre informerade idag?
– Vi har en uppsjö av information som vi till synes kan nå med bara ett klick eller en svepning. ”Till synes” därför att även om den är tillgänglig för alla med internet så är den inte tillgänglig för alla i samma utsträckning. Det är inte bara digital överbelastning och distraktion som hindrar människor från att hitta information. Det blir allt svårare att avgöra nyheters ursprung och sanningshalt.
Idag kan allt som någonsin har publicerats på nätet googlas och scrollas tillbaka.
– Följande problem kvarstår: Tillgänglighet kontra åtkomlighet. Det ryska kriget mot Ukraina är det bäst dokumenterade kriget i historien. Miljontals meddelanden och videor har spelats in av medborgare, soldater och journalister. Ändå minskar uppmärksamheten på alla nyheter; till och med president Zelenskyj sa nyligen att kriget i Gaza distraherar från Ukrainas svåra situation.
Vad är utmaningen här?
– För några år sedan var den bild som mainstreamnyheter och sociala medier målade upp av världen tämligen neutral. Fruktansvärd mänsklig brutalitet marginaliserades genom reglering och censur. Idag är det allt vanligare att skräckscenarier kommer upp i det allmänna medvetandet.
Finns det plattformar som spelar en särskild roll i detta?
– Telegram är en game changer. Meddelandetjänsten är unik. Grafiska och brutala bilder från slagfältet strömmar in där med begränsad moderering. Det handlar inte i första hand om likes och automatiska delningar. Kanalerna används också för att samla in donationer till kriget. Det är inte algoritmerna som har makten här, utan användarna. Telegram skulle kunna vara en återgång till de "öppna" värdena, men istället konfronteras vi med mänsklighetens avgrunder. Det är det perfekta vapnet för alla aktörer som ägnar sig åt psykologisk krigföring.
Påverkade Telegram Hamas attacker mot Israel?
– Hamas filmade massakern på Israel den 7 oktober. De laddade upp innehållet till Telegram. Detta spreds sedan till X (tidigare Twitter), Instagram och andra plattformar. Våldsamma videor hittar sin väg in i det globala medielandskapet via den svagaste länken. När innehållet har trängt in på en plattform med tillräckligt många användare sprids det vidare. Och Telegram är den svagaste länken i dagens krigsekologi.
Visst innehåll kan tas bort på plattformar som Facebook eller X, men inte på Telegram.
– Plattformarna använder olika modereringsstrategier, beroende på från vilket land de verkar. Ingen plattform har dock en ofelbar metod för att förhindra spridning av desinformation och extremism.
Vilken roll spelar avtrubbning för konsumenter av medieinnehåll?
– Problemet med ”compassion fatigue” (medkänsoutmattning) är att det förutsätter att människor som ser brutala bilder och nyheter ens bryr sig. Jag säger inte att de som sitter framför skärmarna inte bryr sig om krig. Men de vet inte hur de ska reagera på det närmast oändliga antalet skildringar av mänskligt lidande. Tidigare antog man att rapportering om statistiken för tusentals människor som lider i ett flyktingläger inte skulle motivera läsarna att donera pengar eftersom problemet som skildras är för komplext. Ett foto av en enskild familj i nöd skulle däremot kunna framkalla en starkare reaktion, eftersom det är tänkbart att en liten donation kan bidra till att göra skillnad. Jag är dock inte säker på om denna formel med bild-reaktion-handling fortfarande är giltig med tanke på bildfloden.
Det finns fler bilder av krig och konflikter i omlopp än någonsin tidigare.
– De digitala krigen under 2000-talet verkar vara olösta. Konflikter som upplevs via smartphones är öppna för oändlig rekontextualisering. I det pågående kriget mellan Israel och Hamas cirkulerar bilder från tidigare krig och till och med videospel som används i propagandasyfte. Människor konfronteras med en blandning av innehåll från det förflutna och nuet. Detta försvagar förtroendet. Vi lever i postförtroendets tid där vi inte kan tro våra ögon.
Hur ser framtiden ut när det gäller AI och bilder av krig?
– AI förstärker problemet med tillit. 1900-talets krig är förankrade i historien. Det finns ett visst samförstånd om vad som hände, om förövarna, orsakerna och effekterna. Naturligtvis dyker det ibland upp nya fakta. Idag är det dock mer av ett bildkrig, med förfalskningar och, i vissa fall, AI-genererade visioner av världen. Idén om att slutet på ett krig ger någon form av säkerhet håller på att försvinna.
