Läs också: 13 helgalna citat från Donald Trump
New Jerseys guvernör Chris Christie lufsar fram genom rummet på University of Manchester, flankerad av två livvakter med rakade huvuden och svarta kostymer. Han kindpussar kvinnor i sommarklänningar, ställer upp på selfies, skakar händer och småpratar med äldre män i publiken. Innan han kliver upp på scenen lägger han och de andra mötesdeltagarna högerhanden mot hjärtat och läser den amerikanska trohetseden högt: ”Jag svär trohet till Amerikas Förenta Staters flagga och till republiken som den står för, en odelbar nation under Gud, med frihet och rättvisa åt alla.”
Här i New Hampshire på USA:s nordöstra kust finns människorna som Chris Christie måste övertyga för att ha en chans att bli president. Landets första primärval, där medborgarna i de olika delstaterna avgör vilka kandidater de vill skicka till presidentvalet, hålls i New Hampshire i februari 2016. Eftersom New Hampshire är först ut får resultaten mycket stor uppmärksamhet och påverkan på resten av valrörelsen.
Sågar Iranavtal
Mötet den här varma tisdagen i juli är på temat säkerhetspolitik och arrangeras av Americans for Peace, Prosperity and Security, en lobbygrupp initierad av bland andra representanter för den amerikanska vapenindustrin, som arbetar för en mer hökaktig amerikansk utrikespolitik. Chris Christie går ut hårt och tar upp USA:s historiska kärnvapenavtal med Iran:
– Att Iran får 24 dagar på sig att förbereda sig inför en inspektion är som att berätta för en brottsling 24 dagar i förväg att du ska söka igenom hans hus. Till och med de mest korkade brottslingarna i New Jersey – och vi har några av de dummaste i USA – skulle komma på ett sätt att gömma bevismaterial om de fick 24 dagar på sig. Men iranierna är långt från korkade. Det finns inga förnuftiga skäl till att de ska få ha kärnkraft, säger Chris Christie, som ger ett avslappnat intryck där han sitter tillbakalutad i en fåtölj och vippar med foten medan han pratar.
Små chanser
Med 17 kandidater så här långt är det fler republikaner än någonsin tidigare som vill bli president. Mätningarna hittills ger den moderata republikanen Chris Christie minimala chanser att lyckas. De flesta experter menar att det bara är den Wall Street-uppbackade Jeb Bush, den fackfientlige Wisconsin-guvernören Scott Walker och den unga Florida-senatorn Marco Rubio som på allvar är med i leken. Donald Trump, som leder mätningarna nu, antas tappa mark när valrörelsen går in i ett skede där det krävs en mer ordentlig redogörelse av den tänkta politiken och inte bara snärtiga oneliners.
Att kandidera inför presidentvalet innebär hårt arbete, noggrann granskning från medierna och risken för en förnedrande förlust. Vad driver då de chanslösa kandidaterna att ställa upp?
En av förklaringarna är möjligheten att stärka det personliga varumärket. Att synas i sammanhang som den första stora debatten mellan de tio republikanska kandidaterna med högst popularitetssiffror, som Fox News sänder på torsdagskvällen från Cleveland, höjer stjärnstatusen ytterligare för uppmärksamhetslystna kändisar som Donald Trump.
I republikanernas fält saknas det en given storfavorit motsvarande Hillary Clinton hos Demokraterna, vilket har gjort att många väljer att pröva lyckan som kandidat. Exponering i en presidentvalskampanj kan också ge lukrativa jobb i framtiden. Ett exempel är Mike Huckabee, som efter sitt misslyckade försök att bli Republikanernas kandidat 2008 fick ett eget program på Fox News. I potten ligger också möjligheten till en post som vicepresident eller minister i valvinnarens regering.
Den enda kvinnliga republikanska kandidaten, Carly Fiorina, har låga siffror i mätningarna, men pekas av flera ut som en tänkbar vicepresident. Att kandidera är också ett sätt för politiker att få upp sina kärnfrågor på den nationella agendan.
I Demokraternas betydligt mindre kandidatfält har vänsterprofilen Bernie Sanders i slutänden små chanser mot Hillary Clinton. Men genom sin kampanj kan han föra upp frågor om ojämlikhet och klimatet och pressa Clinton vänsterut.
I Trumps skugga
Drivkraften för den 52-årige Chris Christie är troligen att han så sent som förra året sågs som en av favoriterna till att vinna nomineringen. Men sedan dess har det gått utför, inte minst på grund av att ekonomin i New Jersey, där han varit guvernör sedan 2010, har blivit allt sämre.
Dessutom har han skakats av ”Bridgegate-skandalen”: Läckta mailkonversationer avslöjade att några av Christies närmaste medarbetare stängt av motorvägleder under en vecka i syfte att ställa till med trafikproblem i Fort Lee för att straffa stadens borgmästare som opponerat sig mot Christie. En domstol fann Chris Christie oskyldig, men han drabbades ändå av en massiv pr-förlust. Christies tänkta roll som den bufflige sanningssägaren i valkampanjen (hans slogan är ”Telling it like it is”) har drunknat i fastighetsmogulen Donald Trumps rasistiska utspel om mexikanska immigranter.
”Alla gillar en kändis”
Caroline Holden från Amhurst i New Hampshire fick ett gott intryck av Chris Christie under mötet i Manchester, men kommer inte att rösta på honom i primärvalet.
– Jag stödjer Carly Fiorina, hon har den erfarenhet som behövs av nationell säkerhet, efter att ha arbetat för CIA. Det är den viktigaste frågan för mig nu med tanke på alla hot som USA står inför, säger Carol Holden.
Hon skrattar till när Donald Trump kommer på tal.
– Alla gillar en kändis och han säger saker som folk vill höra om immigrationen. Men han har inget ordentligt politiskt program. Han kommer försvinna på sikt.
