Läs också: Vänstern dubblade sitt stöd i Portugal
När vänstern i Portugal vann parlamentsvalen i oktober försökte den konservativa presidenten Anibal Cavaco Silva med alla medel hindra dem från att bilda regering. Han gav regeringsuppdraget till den gamla högerministären, samma parti som han själv tillhör. Men när vänstermajoriteten i parlamentet fällde deras åtstramningsbudget blev situationen ohållbar och socialistpartiets António Luís Santos da Costa fick till slut bilda regering.
Cavaco Silva ställde dock som krav att den nya regeringen inte skulle begära utträde ur EU eller Nato samt respektera ingångna avtal – hårda krav som hade stöd från såväl EU som den så kallade trojkan: EBC, IMF och EU-kommissionen.
Om inte Costa gick med på kraven skriftligt hotade Cavaco Silva att utnämna en expeditionsministär som skulle kunna styra landet i åtta månader innan vänstern kunde ta över och som under tiden skulle kunnat föra en hård åtstramningspolitik samt fortsätta privatiseringarna.
Historiskt samarbete
Bakom vänstermajoriteten i valet låg förutom socialistpartiet också Vänsterblocket och UDC. Vänsterblocket, BE, som fick drygt 10 procent består av ett kommunistparti, ett trotskistiskt parti och Politics XX1, som är demokratiska socialister. UDC är en koalition mellan det gamla kommunistpartiet och De gröna.
Aldrig någonsin tidigare har dessa partier kunnat enas om ett handlingsprogram. Flera av partierna har också med i sina program att Portugal ska lämna EU och Nato, och samtliga har krävt omförhandlingar av de tuffa lånevillkor som införts.
Men Costa lyckades med det omöjliga och fick efter förhandlingar både BE:s och UDC:s stöd för att bilda regering – trots löftena om att inte lämna EU, Nato eller att kräva omförhandlingar av skulden.
Kan inspirera Podemos
Istället utfäste sig regeringen att driva en offensiv linje mot nedskärningarna. Man har redan upphävt sänkningarna av minimilönen och förbereder nu en höjning. Pensioner ska också höjas och man har satt stopp för fortsatta privatiseringar.
Från EU har man inte ställt några nya krav på regeringen utan avvaktar för att se vad dess politik får för betydelse för den portugisiska ekonomin, en betydligt mjukare linje än de angrepp som Syriza och Grekland utsattes för. Snarast har EU-kommissionen fällt syrliga kommentarer när det gäller Cavaco Silvas sätt att ställa sig över valresultatet.
Att på detta sätt utmana EU:s krav på åtstramningsbudgetar och istället förlita sig på att stimulans till vanliga människor ska kunna vända ekonomin är en lösning som socialistpartiet och Podemos i Spanien nu intresserat studerar.
Inte minst exemplet Grekland har visat på svårigheterna att vända en ekonomi och samtidigt bedriva krig mot trojkan, vilket gör att Portugals strategi kan vara intressant för både Spanien och Italien.
Men då gäller det att vänstern kan enas och samarbeta.
Förutom minimilönerna och pensionerna har vänstern bland annat använt sin majoritet i parlamentet till att införa lagar som ger samkönade par rätt att adoptera och garanterar lesbiska rätten till konstgjord befruktning, kontroversiella frågor i ett mycket katolskt land.