Uttalandet som ekar i globala klimatstrejker idag följdes dock upp av fortsatt fokus på ekonomisk tillväxt och arbetslöshet. "Business as usual", som Greta Thunberg skulle säga.
President Chirac var vän med miljöaktivisten Nicolas Hulot och förste president att försöka övertyga honom att bli miljöminister. Hulot vägrade av politiska skäl – fram till 2017 då han accepterade samma erbjudande från president Emmanuel Macron bara för att ett år senare avgå i protest mot en otillräcklig miljöpolitik.
Men Jacques Chirac går till historien som förste franske president att sätta ord på klimatkrisen – och erkänna den som ett vetenskapligt faktum.
Mittenpolitikens fanbärare
Jacques Chirac var en politisk naturbegåvning. Paris borgmästare i decennier, premiärminister i två omgångar och Frankrikes president mellan år 1995 och 2007. Han ses som statsman, en mittenpolitikens fanbärare – expert på att fånga in röster från höger till vänster.
Hans politiska karriär började långt till vänster, hos ungkommunisterna. Han lockades av deras pacifistiska rättvisebudskap, enligt hans självbiografi, men lämnade efter en tid på grund av "stalinistisk sekterism". I stället lockades han till arbetarpartiet – som han dock tyckte var för konservativa och "inte tillräckligt vänster".
Men efter att ha tagit värvning i Algerietkriget kom han tillbaka som gaullist, det vill säga moderat högerman, och det är som sådan han fortskred i sin politiska karriär. Kritiker till höger menar att vänsterns ränder aldrig gick ur honom. Samma kritik lockade dock väljare från vänster när de ställdes i valsituationer mellan Chirac och andra kandidater.
Motståndare till Irak-kriget
Internationellt är Jacques Chirac känd för att ha lett motståndet mot USA:s invasion av Irak. Han varnade för det skulle få förödande konsekvenser för regionen och hela världen – ett ställningstagande som åldrades väl.
Kärnvapentesterna han beordrade i Stilla havet var mindre populära – men inte så att han förlorade förtroende i långa loppet.
Jacques Chirac hyllas också för ett tydligt gränsdragande mot högerextremism och populism. Extremhögern växte så starkt i Frankrike att han ställdes mot Jean-Marie Le Pen i presidentvalet 2002. Chirac vann med över 80 procent av rösterna. Han blev förste president att erkänna Frankrikes roll under andra världskriget – samarbetet med nazisterna och deporteringen av 75 000 judar till förintelseläger och var positiv till invandring.
Tydligheten gällde dock inte alla folkgrupper. 1991, när Nationella fronten började utmana, höll Chirac själv ett populistiskt tal: Han målade upp en ekonomiskt utsatt arbetare som "tvingades bo granne med invandrare med fyra fruar som tjänar 50 000 franc utan att jobba. För att inte tala om lukten och oljudet".
När han fick kritik för att anamma en högerextrem diskurs menade Jacques Chirac att "Le Pen inte har monopol på att tala om verkliga problem”.
Rasism och korruption
Statsvetare som Thomas Guenulé kallar uttalandet en "rasistiskt parentes" som handlade om opportunism. Sådana exempel och de många korruptionsskandalerna – varav en han dömdes för 2011 – lyckades aldrig rucka hans status som landsfader. Att han sänkte presidentens mandatperiod från sju till fem år ses som bevis för att han satte demokratin framför sin egen maktposition.
Hos Republikanerna (tidigare UMP), det högerparti Jacques Chirac grundade, är det numera mer regel än undantag att använda muslimska invandrare som politiskt slagträ. Om Jacques Chirac var positiv till partiets utveckling är oklart.
Stöttade Hollande
Hans sista offentliga ställningstagande var att stötta socialisten François Hollande och inte efterträdaren Nicolas Sarkozy i presidentvalet 2012. Det viftades undan som "ett skämt" – men Jacques Chirac tog aldrig tillbaka det.
Nu är Jacques Chirac död och måndag den 30 september är landssorg utlyst i Frankrike. Fransmän med olika politiska uppfattningar sörjer en statsman och en politisk epok.
