I våras blev hon sjuk och ringde sin läkare efter hjälp. Istället dök poliser upp i hennes hem och körde henne till ett sjukhus. De bildade en ring runt henne, tog hennes telefon och dator, och tvingade henne att klä av sig naken, sitta på huk och hosta. Anledningen? När läkaren frågade om hon tog några mediciner berättade Joanna att hon hade gjort medicinsk abort en vecka tidigare. Informationen skickades vidare till polisen. 

Till skillnad från många andra hade Joanna alternativ. En syster bor i Stockholm och erbjöd henne att hälsa på. Men det kändes väl onödigt. Abort är ju lagligt i Polen, det är bara medhjälp som kan få en i fängelse. Istället kontaktade hon Women Help Women, en organisation med säte i Nederländerna, som vet hur man packar abortpiller så att den polska posten inte ska sortera bort dem.

Dagens ETC skriver till Joanna och frågar om vi kan prata. Hur är det möjligt att den polska befolkningen skräms så av abortfrågan? Och vad gör att vissa vågar bryta tabut? Joanna ses gärna på sin favoritbar men väl där säger hon ganska snabbt att hon inte kan svara på frågan.

– Nej, jag förstår inte varför kvinnor inte pratar om det. Jag förstår inte heller varför folk gratulerar mig för mitt mod. Jag ser inte det jag gjorde som något särskilt. Jag gjorde abort, vilket är lagligt i Polen. Och sedan berättade jag om hur polisen behandlade mig. Det var jobbigt att berätta om det men det hade varit hundra gånger värre att sitta hemma, tyst och rädd, och gråta.

Gråter gör hon ibland ändå, men inte för att hon är ett offer, poängterar hon. Men det hon har varit med om var förfärande. Det är heller inte över: en åklagare har inlett en förundersökning mot henne som fortfarande pågår. 

– Jag misstänker att de letar efter något att åtala mig för. Problemet för dem är att jag har inte gjort något olagligt. Jag bad ingen om hjälp. Jag tog tabletterna själv. Men vissa tar inte in att en kvinna kan fatta sina egna beslut. Så de fortsätter att söka igenom min dator, som de tog från mig för sex månader sedan.

Det påverkar henne, säger hon.

– I mina drömmar antänder jag polisstationer med blicken.

Mer meme än människa

Polisen i Kraków har flera gånger ändrat sin version av händelserna. De har publicerat uppgifter från Joannas patientjournal, vilket hon vill ställa dem inför rätta för vid Europadomstolen i Strasbourg. Justitieministern Zbigniew Ziobro – han som är chef för den åklagare som utreder Joanna sedan Polen avskaffade rättsväsendets oboeroende – har sagt att hon försökte ta sitt liv efter aborten och att polisen omringade henne för att rädda henne. Statlig tv har kallat henne för alkoholist och psykfall. Fanatiska katoliker anklagar henne för att ha iscensatt en performance, medan troll spekulerar i att hon inte finns, att hon är AI-genererad. Joanna himlar med ögonen.

– Den varelse som är känd som ”fru Joanna från Kraków” är mer en meme som medierna skapat än en människa. Jag är Joanna, helt enkelt! Jag är museichef, syster, älskarinna... en ganska god sådan om jag får säga det själv!

Den varelse som är känd som ”fru Joanna från Kraków” är mer en meme som medierna skapat än en människa.

Men det är läskigt att vara rikskänd, säger hon. Att se sitt ansikte i tv är traumatiskt. 

– De klipper bort kontexten och inslagen har en förskräcklig räckvidd. Sen retas mina kompisar med mig och beskriver allt jag gör i tidningsrubriker. Kolla, fru Joanna plockade inte upp efter sin hund! Härom dagen fick jag yrsel på Lidl, det blir så ibland när jag har mensvärk. Det enda jag kunde tänka på var att det inte får stå i tidningen att fru Joanna svimmade på Lidl.

Vänsterns mansproblem 

Bara dagar återstår till det polska parlamentsvalet. Joanna må hata kändisskapet men hundratusentals kvinnor verkar spegla sig i hennes öde, se sin egen sorg och vrede i hennes ansikte, vilket har gett henne en framskjuten plats i oppositionens valkampanjer. I juli hölls demonstrationer till stöd för Joanna i städer över hela Polen. Den partiöverskridande kraftsamling som hölls i början av oktober i Warszawa under namnet ”En miljon hjärtans marsch” sades vara i solidaritet med Joanna. Men hon blev inte inbjuden till att planera eller tala på marschen, och gick inte ens dit.

Samtidigt publicerade opinionsmätningsinstitutet Ipsos i slutet av september en undersökning som fick oppositionen att våndas. Varannan ung kvinna uppgav att hon inte var säker på att hon skulle rösta i söndagens val, det som sägs vara så viktigt och ödesdigert. Unga kvinnor är den grupp i Polen som har mest progressiva åsikter. Med tanke på hur jämnt det är mellan blocken anses deras valdeltagande kunna avgöra Polens framtid. Varför vill då kvinnor inte rösta, särskilt efter alla strejker och andra kvinnodominerade protester som har fyllt Polens gator de senaste åren? 

Forskaren Elżbieta Korolczuk, som är knuten till Södertörns högskola, förklarar att unga kvinnor ”pacificerades” i samband med protesterna och efter dem. 

– Polisen släpade bort demonstranter, bröt armarna på dem och satte dem i förvar. Senare öppnade åklagare en mängd förundersökningar mot de kvinnor som organiserade demonstrationerna och de behöver fortfarande försvara sig inför domstolar. Jag skulle säga att det var dramatiska erfarenheter för många, särskilt eftersom de här protesterna inte förändrade något. Snarare har det blivit värre. Så känslan av rättvisa, som vanligtvis är en grund för politisk identifikation och engagemang, är liten.

Medeltiden, fast med Instagram

Vidare är det ett problem att oppositionen har endast manliga ledare, säger hon.

– Donald Tusk har äntligen upptäckt kvinnors rättigheter, men på miljonmarschen häromdagen var det han och andra manliga partiledare som talade. Kvinnor litar inte på att de inte förhandlar bort aborträtten efter valet. Donald Tusk har till exempel lovat att inte ha abortmotståndare på sina valsedlar men nu finns de där ändå.

Donald Tusk har lovat att inte ha abortmotståndare på sina valsedlar men nu finns de där ändå.

Joannas sociala medier är fulla av uppmaningar om att gå och rösta, även om hon själv erkänner att hon inte har den minsta lust att gå till vallokalen i helgen. 

– Men jag kommer att tvinga mig dit, av ett enda skäl. För att PiS inte ska vinna igen.

Hon är rädd för vad som kan hända om regeringspartiet får fortsätta att styra. Idag delas kvinnor upp i två förminskande kategorier, säger hon: abortörer, eller fosterfördrivare, samt Moder Polen, kvinnor vars enda syfte är att föda barn och ägna hela sitt liv åt familjen.

– Jag vägrar den uppdelningen. Jag är en troende person, bara det att jag tar inte med min tro till jobbet. Jag vill också väldigt gärna ha barn, men när tiden är rätt.