– Vårt svar blev bara repression, säger polisbefälet Jeff Nolte självkritiskt. Vi gick in i gängområdena med full kraft. Vi tryckte ned alla människor där, även de hederliga. Våra insatser drabbade alla.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Nu har vi tvingats till en helomvändning. Det står klart att vi inte kan arrestera oss ur den här situationen.

Jeff Nolte tar emot Dagens ETC tillsammans med Ramparts biträdande chef Daniel L Randolph i sitt tjänsterum på 6:e gatan i Los Angeles. Han är mycket intresserad av den svenska situationen med de kriminella nätverken i utsatta områden:

– Det är viktigt att förstå att ökad polisnärvaro och enbart repression inte löser problemen. Vi arbetar nu mycket mer med prevention och försöker bygga upp relationer och förtroenden med gängmedlemmar och människorna i de områden de kom från för att få dem att lämna gängen.

– Vi jobbar mycket med avhoppare. Ett projekt kallas coexist och det drivs av folk som kommer från områdena. Deras uppgift är att prata med gängmedlemmar, vi kallar dem ganginterventionists – tillsammans med vanligt polisarbete är det effektivt.

Blir förhörd av gängpolis

I Jeff Noltes strategi ingår också att så fort en gängmedlem grips för ett mindre brott som inte gängrelaterat så blir han eller hon ändå förhörd av en gängpolis. Syftet är att lära sig så mycket som möjligt om gängen, tongivande medlemmar, planer, aktivitet med mera.

En del av Rampart-polisens strategi är att man organiserat om sitt arbete och slagit ihop gängpolisen och narkotikapolisen.

– Narkotika och gäng går hand i hand så det underlättar arbetet när vi utreder de bägge brotten tillsammans.

En viktig del i Jeff Noltes strategi är att när ett gängrelaterat brott inträffar så delas utredningen upp i tre lika viktiga områden: förövare, offer och geografisk plats.

– Är det till exempel en skjutning så tittar vi mycket noggrant på offret, tidigare har vi i spaningen koncentrerat oss alltför mycket på skytten. Nu tittar vi också på varför offret blev skjuten på just den plats det hände. Det är sällan en tillfällighet var skjutningen äger rum, utan det säger oss mycket om både förövare och offer.

– När vi kontrollerar offret ser vi också vilka hans vänner är och kan se vilka som skulle kunna hämnas skjutningen. De vet då att de blir kollade och automatiskt misstänkta om de försöker hämnas. Vi har också flyttat ut våra roll-calls, samlingar, till gatan. Hela området ser oss och vi får tillfällen till nya kontakter.

I hans strategi ingår också att ha kontinuerliga kontakter med gängen, att lära känna dem och kunna förutse vad som kommer att hända. Situationen har också blivit bättre; tidigare inträffade ungefär 120 mord om året i Rampart, som har drygt 160 000 invånare. Under det senaste året har drygt 20 människor mördats i distriktet. Jeff Nolte:

– Vi räknar med att över 70 procent av morden är gängrelaterade och sker på en mycket begränsad yta.

En anledning till att morden sjunkit kraftigt är att det inte har varit några större gängkrig under några år, delvis beroende på polisens nya sätt att arbete.

I Rampart finns bara ”hispanic-gäng”, alltså gäng som består av spanskättlingar. De flesta har en mexikansk bakgrund, men att av de största, Mara Salvatrucha (MS-13), bildades av flyktingar från El Salvador under inbördeskriget där. Trots stora tillslag mot MS-13 har det utvecklats till att bli ett av Latinamerikas största och blodigaste gäng.

Efter polisens aktioner mot bland andra MS-13 utvisades uppemot 20 000 gängmedlemmar till Mellanamerika i allmänhet och El Salvador i synnerhet. Följden har blivit att de byggt upp en struktur i Mellanamerika och en i Mexiko där de samarbetar med mexikanska drogkarteller. Idag är de en av världens mäktigaste kriminella organisationer.

Ett av de äldsta och största gängen i Rampart är 18th street gang, som alltid stått i konflikt med MS-13. Andra viktiga gäng är Temple street gang, som på sistone varit mycket aktivt, Crazy riders, Crazy ass riders och Diamond street gang. Men mäktigast av alla är det kallas the Mexican Mafia, som är en fängelseorganisation med medlemmar från de flesta gängen.

Det finns inte längre några svarta gäng i Rampart, de klassiska Crips och Blood har sin verksamhet längre söderut i South Los Angeles.

Los Angeles-polisen har länge haft ett dåligt rykte som segregerad och med många anklagelser om korruption, men på senare år har man genomfört ett stort förändringsarbete.

– Vi har tidigare skapat en kultur hos oss själva, som består av att vi kommer, slår ned och arresterar. Punkt. Nu försöker vi ändra attityder, vi försöker motivera poliser till att göra något positivt. Vi måste träffa och lära känna folk i vårt område, först då kan vi göra verklig, långsiktig nytta.

– Att tala om kulturer låter inte bra för poliser, men vi måste berätta om hur vi ska ändra vår roll. En polis måste ha en stark medkänsla, vi måste lära oss att tala med alla och lyssna på alla, tidigare har alltför många bara lyssnat på dem inom poliskåren. Detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna medverka till förändringar, till exempel i gängområdena.

Lieutenant Ryan Rabbet är insatsansvarig hos polisen i Rampart:

– Inom vårt område ligger ökända MacArthur Park som alltid varit en stor brottsplats. Vi har på senare tid försökt rusta upp parken, men med begränsad framgång. Parken är dessutom delad mellan flera gäng vilket leder till risk för gängkrig.

– MacArthur Park är dessutom ett tillhåll för vad vi kallar de kroniska kriminella, grova återfallsförbrytare. Det är en grupp som vi försöker punktmarkera och följer efter hela tiden.

"Alltid intresserade av vad vi gör"

Lieutenent Craig Heredia tar tag i mig och vi går ut till hans civila Dodge Charger för att åka en sväng i gängens Rampart. Heredia är chef för gängpolisen och har under sig tre serganter, 18 polismän, sju speciella utredare och sju narkotikautredare.

Första anhalten blir just MacArthur Park, under den korta resan dit känner jag att många ögon följer vår Charger – att den inte är polismålad lurar ingen. Heredia:

– De är alltid intresserade av vad vi gör och försöker utläsa om det är början till någon aktion. Här runt MacArthur Park är intresset ännu större.

Bakgrunden är att parken är delat territorium. Fyra gäng, MS-13, 18th street, Crazy riders och Wanderes gör anspråk på olika delar av parken. Det handlar inte bara om drogtrafiken, allt är reglerat. De olika parkbänkarna kontrolleras av gängen och hyrs ut till olika aktiviteter, att sätta upp ett brädspel kostar pengar och ska betalas till något av gängen – inget som kan ge pengar glöms bort.

Vi rullar sakta runt parken och ser ett antal kraftigt tatuerade unga män stå på strategiska ställen. Deras uppgifter är dels att hålla uppsikt och dels tillhandahålla droger till de som vill köpa.

Fortfarande finns systemet med försäljare i olika gathörn kvar, men det får allt mindre betydelse. Craig Heredia:

– Konkurrensen om drogförsäljning har blivit allt hårdare. Många kunder föredrar att göra upp affärerna via telefon eller internet och inte åka till langare som står i ett gathörn.

– Tidigare såldes till och med platserna på gatan, ju mer attraktiv plats, ju högre pris. Under 90-talet och crack-epidemin omsattes fantastiska summor och gängen blev mycket rika.

Dessutom har dagens marknad ändrats, idag är metaamfetamin – meth –den mest populära drogen och har passerat kokain i försäljning. Eftersom metaamfetamin kan produceras i lokala fabriker till små kostnader så behöver försäljarna inte längre ha kontakter med kartellerna och de som smugglar in kokainet. Detta har kraftigt försvagat gängens ställning – tidigare var de i praktiken de enda återförsäljarna. Den som utmanade dem på gatan blev skjuten

Tillsammans med teknikskiftet har detta skadat gängens inkomster allvarligt och knarket är inte längre det enda viktiga sättet att tjäna pengar.

Craig Heredia:

– Detta tvingar gängen att satsa mer på andra kriminella aktiviteter som id-stölder, bedrägerier, utpressning, rån och inbrott. De flesta av dessa brott ger dessutom kortare straff än narkotikabrott.

Taggar och graffiti på väggarna är det viktigt sätt för polisen att hålla sig uppdaterade på vad som händer med gängen. Om plötsligt MS-13 skriver ett meddelande med en taggad medlems underskrift på ett ställe där de normalt inte finns kan det betyda att gänget utökar sitt territorium.

Om sedan ett annat gäng stryker över MS-13:s graffiti så finns det risk för ett begynnande gängkrig.

När vi korsar Wilshire kommer Heredia att tänka på ett gängmord för en kort tid sedan:

– Vi larmades om ett gängmord, en ung man blev nedskjuten inne i parken. Det fanns inga ögonvittnen till skjutningen, men det fanns bilder från en CCTV-kamera från gatan lite längre ned som bland annat visade ett par som kom gående med en barnvagn. Paret var omöjligt att identifiera på bilderna, men på barnvagnen fanns en filt med ett mycket speciellt mönster.

– Vi ville komma i kontakt med paret som tänkbara vittnen. Efter någon dag ser några gängpoliser en kvinna dra en barnvagn med samma filt. De stannar kvinnan och ber henne identifiera sig. Det visade sig att hon var inblandad i ett av gängen. När sedan poliserna undersöker barnvagnen hittar de mordvapnet liggande under babyn och madrassen. Sedan blev det en enkel sak att nysta upp vem som var hennes partner och lagföra honom för mord.

I norra delen av Rampart härskar gänget Temple street, ett av de gäng som vuxit mest på senaste tiden och är inne i en mycket aktiv fas:

– Det är det gäng vi är mest bekymrade över just nu, säger Craig Heredia. De är aggressiva, har mycket vapen och utmanar andra gäng. De är också svåra att komma åt.

Området talar till deras fördel. Det är många kullar och trappor och mycket svårt för polisen att följa en gängmedlem på flykt.

Heredia är också bekymrad över de påbörjade frigivningarna från Kaliforniens fängelser. Av ekonomiska skäl har politikerna tagit beslut om att minska antalet som sitter i fängelse, vilket sedan tidigare är rekordhögt. USA är det land som har flest människor i fängelse i förhållande till sin befolkning.

I riktlinjerna för frisläppandena sägs att det bara är fångar som är dömda för icke-våldsbrott som kan komma ifråga för benådning. Craig Heredia menar dock att detta inte efterföljs i praktiken:

– I sin iver att minska de intagna på fängelserna görs en rad misstag. Folk som är dömda för våldsbrott kan släppas därför att de också har domar för icke våldsamma brott.

– När gängmedlemmar kommer ut från fängelse leder det också till konflikter inom gängen. Om en medlem suttit länge så har andra i gänget intagit de positioner som den fängslade tidigare hade. När han kommer ut kräver den frigivne att återta sin position, vilket kan leda till våldsamma strider inom gruppen.

Den mäktigaste gängorganisationen syns dock inte på gatorna. Medlemmarna i Mexican Mafia sitter redan i fängelse och styr mycket av gängens verksamhet från insidan av murarna. Deras ord är lag på gatan. Craig Heredia:

– Tidigare hade vi stora problem med drive-by-shootings, gängmedlemmar kör upp vid offrets hem eller tillhåll och sprejar kulor över huset. Många oskyldiga drabbades och det skapade stor oro i kvarteren.

– Plötsligt upphörde dessa skjutningar. Senare fick vi höra att the Mexican Mafia hade utfärdat ett förbud mot drive-by-shootings, inte för att det kunde drabba oskyldiga utan för att det var ineffektivt. De stadgade istället att skytten skulle söka upp sitt offer och gå nära honom för att verkligen se till att han blev avrättad. Gängen lydde order och drive-by-shootings upphörde.

– Men i stort sett har vi bra koll på gängen i Rampart, säger Craig Heredia. Mina poliser känner igen de flesta gängmedlemmarna och vet i hög grad vad de håller på med. När vi samarbetar med andra så kan vi också få till stånd förändringar av situationen.

Samarbetar med andra myndigheter

En del av det nya arbetet med gängen i Los Angeles är ett nära samarbete med andra myndigheter. Ett av verktygen är GRYD, som är förkortning av Gang Reduction and Youth Development som bildats av Los Angeles borgmästare.

Jag sitter på ett möte mellan GRYD och Rampart-polisen. Jasmine Desenclos från borgmästarämbetet leder mötet tillsammans med Craig Heredia. Jasmine Desenclos:

– Vi går in och stöder unga människor i svåra miljöer. Dels arbetar vi med barn mellan 10 och 15 år som löper stor risk att komma in i gängen. De har kanske redan börjat utföra små ”tjänster” som att hålla utkik och liknande.

– Vi har satt upp nio riskfaktorer och de ungdomar som uppfyller minst fyra av dem kan komma in i programmen som pågår under sex månader. Under den tiden arbetar vi aktivt med barnets hela tillvaro, familjen, droger, skola, hemmet och närhet till gängmiljön.

Den andra gruppen som GRYD arbetar med är ungdomar upp till 24 år som kommit in i gängmiljön. Jasmine Desenclos:

– Vi fokuserar på hur nära gängen ungdomarna befinner sig. Våra medarbetare går in och försöker stabilisera deras familjesituation, ofta handlar det om icke-fungerande familjer, vi försöker ge ungdomarna chansen att komma tillbaks till skolan – skolan är central, både för att skapa möjligheter för framtiden men är också ett alternativ för stunden till gatan.

Men GRYD arbetar också med att gå in aktivt vid olika brottsfall. Vid skjutningar skickas t till exempel ett GRYD-team till platsen. Jasmine Desenclos:

– Där får våra medarbetare ta hand om den ofta uppretade situationen, ofta är offer och dess familj traumatiserade och behöver omedelbar hjälp. Vi försöker också stödja familjen och förhindra hämndaktioner. Vårt team består av en kvinna och en man och de talar med alla inblandade för att försöka ge hjälp och stöd.

– Teamet bedömer också risken för att situationen ska eskalera ytterligare och om någon dör av sina skador är vi med hela vägen till begravningen. De svåraste situationer är när ett barn eller till och med en bebis skadats vid skjutningen, då är risken för hämnd uppenbar.

Svåra situationer är också när det varit en eldstrid mellan polis och gängmedlemmar.

– Då exploderar kvarteren av rykten, det ena vildare än det andra. Vår uppgift blir då att föröka skapa reda i vad som hänt och vara någon form av förbindelselänk mellan kvarteret och ungdomarna och polisen.

Ofta känner sig människorna i kvarteret trakasserade av polisen och upplever att de hela tiden stoppas och tvingas legitimera sig för att de ser ut som de gör. Craig Heredia:

– Jag förstår den upprördheten, men vad ska vi göra när vi får ett signalement på en förövare som säger: ung latino av medellängd med tatueringar. Naturligtvis kommer poliser då att stoppa unga latinos av medellängd med tatueringar.

Strax söder om Rampart ligger ökända Southeast och South Los Angeles. Det var här de största gängen bildades under 80-talet och fick en explosiv utveckling genom crack-epidemin. Här härskar de svarta gängen Crips och Bloods.

Hodari Sababu, en före detta medlem i Bloods som tillbringat tio år i fängelse för väpnat rån, försörjer sig idag genom att guida intresserade i de utsatta områdena. Jag följer med honom.

Eftersom jag har röda skor på mig får jag en varning direkt:

– Se till så att du inte går i närheten av några från Crips med de skorna.

Bloods färg är alltså röd, medan Crips är blå.

Vi åker Crenshaw Boulevard genom Watts, vi stannar till i gathörnet där Rodney King misshandlades av ett antal poliser och vi kommer till den korsning där en vit lastbilschaufför nästan slogs ihjäl efter att poliserna som misshandlat King hade friats.

Vi kommer till Watts där de landsomfattande kravallerna 1992 startade. Området stod i brand, affärer tömdes på sina varor och en total laglöshet rådde.

Hela området präglas av dramatiska händelser i amerikansk nutidshistoria.

Hodari Sababu är en utmärkt guide, han vet det mesta om vad som händer under ytan i området. Förutom sin egen historia är han också styvpappa till den kände rapparen The Game. För några år sedan väckte han mycket stor uppståndelse när han berättade att The Game hade uppträtt på den stripklubb med unga män som han och hans fru hade startat.

– Vi startade den för att ge unga, svarta män som kommit ut från fängelset en chans att tjäna pengar. De var arbetslösa, de var vältränade från fängelsegården och de ville tjäna pengar.

Tonen förändras i Compton

När vi närmar oss Compton, en stad på ungefär 90 000 invånare i södra Los Angeles, ändras tonen och det blir fokus på gängen. Compton var centrum för crackhandeln och dessutom vaggan till västkustens hip hop och platsen för en rad blodiga gängkrig mellan Crips och Bloods.

Tidigare hade Comton 120 mord om året och cirka 30 000 medlemmar i gängen. Idag handlar det om ”bara” ett 20-tal mord och gängen är nere i 10 000 medlemmar.

I Compton bildades den första gangster-rapgruppen NWA, Niggaz With Attitude, ur och runt gruppen slog sedan artister som Dr Dre och Ice Cube igenom.

Tidigare var Compton en vit, välmående förort, men genom ekonomiska kriser och en exploderande kriminalitet flyttade de vita invånarna ut och staden blev nästan helt svart. Tidigare hade till exempel USA:s tidigare president George W Bush bott några år av sin barndom i Compton.

Vi stannar till vid lokala minnemärken som den ledande drive-in-begravningsbyrån:

– Efter crackförsäljarna var det han som ägde denna begravningsbyrå som tjänade mest i Compton, berättar Hodari Sababu.

I en anspråkslös enplansvilla växte Dr Dre upp, vi får se alla de viktiga platserna, inklusive var olika gangster- och hip hop-filmer spelats in och var kända artister bott, skjutits och spelat.

Hodari Sababu är inte imponerad av många av rapparna:

– De var låtsasgangsters, när de gjorde karriär ville de framstå som riktiga värstingar och hävdade att de var medlemmar ur de tuffaste gängen. I själva verket var det så att gängen tillät dem låtsas om de betalade en del av sina inkomster till dem. Men vissa kom lite för nära och när de inte längre ville betala råkade de illa ut.

Men Compton är fortfarande ett socioekonomiskt mycket efterblivet område, många av skolorna fungerar inte och arbetslösheten och kriminaliteten är mycket hög.

Bakom en spritbutik finns också en stor muralmålning av ikonen Tupac. Tupac mördades i september 1996 vid en drive-by-shooting i Las Vegas och mordet har aldrig klarats upp.

Mycket tyder också på att gängen var inblandade. Tupac reste med ett entourage som bestod av Blood-medlemmar och många menar att mördarna var missnöjda Crips.

Men trots att situationen i Compton blivit lugnare befarar många att nya gängkrig kommer att blossa upp, men denna gång inte mellan Bloods och Crips. Hodari Sababu:

– Compton håller idag på att bli dominerat av mexikanska och spanskättade invandrare. Idag är det säkert majoriteten av befolkningen och snart kommer hispanic-gängen att etablera sig på allvar. Då blir det krig mellan dem och de svarta gängen.

Hittills har inte Compton sett mycket av gängpoliser och nya sätt att förhindra uppbyggnaden av kriminella nätverk. Mycket tyder på att det snart kommer att behövas.

Det är dock tveksamt om några satsningar kommer att göras. USA i allmänhet och Los Angeles i synnerhet blir allt mer polariserat och ojämlikheten breder ut sig.

Mitt i Downtown Los Angeles finns ett helt område där över 17 000 hemlösa bor på gatorna. De spänner plastskynken över trottoarerna som tak och använder gatan och rännstenarna som toaletter.

Denna stadsdel i staden har funnits i många år och det finns inga planer på att försöka lösa problemen. Ett försök från myndigheterna att städa upp gatorna och området stoppades av lokala människorättsorganisationer efter att domstolar dömt till deras fördel. Argumentet var att det skulle innebära ett ingrepp i de hemlösas konstitutionella rättigheter om man med tvång städade gatorna och därigenom skadade deras egendom.