– Vi visste att det var dålig stämning men vi hade verkligen inte väntat oss att det var så illa att de valde att avgå samma dag och i samband med valkampanjen.

Det säger Marek Świerczyński, säkerhetsanalytiker på tankesmedjan Polityka Insight.

– Varje yrkesmilitär har rätt att vid valfritt ögonblick avsluta sin tjänst. Men tidpunkten de valde var förstås väldigt ogynnsam och det är på sin plats att Försvarsdepartementet förklarar för polska medborgare vad som föranledde denna starka reaktion. 

Han fortsätter: 

– Jag tror själv att det missgynnade Lag och rättvisa i valet.

Varnar för Ryssland

Samtidigt anser Marek Świerczyński, liksom de flesta i Polen oavsett partifärg, att landet behöver rusta. Lag och rättvisa har sedan årtionden varnat för att Ryssland kan starta krig mot Polen, vilket framstod som paranoia (partiet hävdar också att den flygplanskrasch 2010 som bragte nästan hundra polska politiker om livet, inklusive president Lech Kaczynski och hans fru, i själva verket var ett ryskt attentat, vilket många utredningar motbevisat).

Men efter den fullständiga invasionen av Ukraina och i takt med olika ryska hot mot Polen – inklusive en kryssningsrobot som i december 2022 hittades i skogen i västra Polen utan att den hade blivit nedskjuten av det polska luftvärnet – har hållningen spridit sig till fler läger. Nyligen gick RadosławSikorski, den nygamle utrikesministern (han hade samma post sist Donald Tusk var premiärminister) och uppmanade EU-länderna till att ställa om till en krigsekonomi, eftersom den ryska redan har gjort det. Den tyske försvarsministern, Boris Pistorius, har gått ännu längre och varnat flera gånger för att Ryssland kan anfalla Nato inom tre till fem år om inte Nato-länderna har utvecklat en mycket hög försvarsförmåga och som avskräcker Kreml från krig.

Lag och rättvisa ville svälla armén till 300 000 soldater, vilket skulle göra den till EU:s största. Försvarsbudgeten utgjorde över 3 procent av BNP år 2023. Det är långt över Nato-kravet på 2 procent, som de flesta medlemsländerna dessutom inte når upp till, och hade Jarosław Kaczyński fått fortsätta leda landet skulle andelen öka ytterligare till 5 procent under de kommande åren. Polen har också snabbt ingått vapenkontrakt till astronomiska summor, framför allt med Sydkorea, Tyskland och USA.

Tredje största armén

Den nytillträdde försvarsministern Władysław Kosiniak-Kamysz har suttit i drygt en månad och har inte hunnit med särskilt mycket ännu. Men i ett linjetal sa han att den nya regeringen värdesätter sina föregångares åstadkommanden och ämnar fortsätta i dess fotspår.

Enligt Marek Świerczyński är det inte orealistiskt att målen kan nås.

– Polen har redan en av de största arméerna i Europa, det är bara Frankrike och Tyskland som har större. 

Den största utmaningen i detta avseende är enligt honom att Polen liksom som många andra länder en demografisk kris som gör det svårt att få tillräckligt många unga att ta värvning, men det kan lösas genom mer flexibla krav på rekryterna, anser Marek Świerczyński. 

Vidare har Polen redan ordentligt med mycket materiel. Bland annat har landet flest pansarvagnar i EU och är på god väg att bli störst på såväl eldrörs- som raketartilleri.

– Militär styrka mäts dock inte bara i siffror. Soldater behöver tränas, det behöver en idé för hur försvaret ska organiseras, inklusive sett till infrastruktur och logistik, säger säkerhetsanalytikern och tillägger att den högre stridsförmågan inte bara är bra för Polen, utan också för Nato. Polen vill axla ansvaret inte bara för sina egna gränser utan också de baltiska länderna.

Möjliga felsatsningar

Lag och rättvisa avskyr inte bara Ryssland, utan även Tyskland och såg att Polen genom att bli en militär stormakt skulle kunna minska Berlins makt i omvärlden. Men även partier som inte har något emot Tyskland tycker att det inte går att förlita sig på Bundeswehr, den tyska försvarsmakten, som är i väldigt dåligt skick till och med om man frågar tyskar. Kritiska röster säger dock att Polen kan bygga sitt eget försvar på ett bättre sätt än genom spendera sin enorma försvarsbudget på att köpa in dyra vapensystem från andra länder. Förutom ekonomi – fortfarande undrar många i Polen om landet verkligen har råd att betala för allt det har beställt – är det en praktisk fråga. Om något till exempel händer F-35-flygplanen som Polen har köpt 32 stycken av behöver de enligt kontraktet fraktas till USA för service. Det ifrågasätts också varför Polen har köpt in tre olika typer av helikoptrar, vilket kräver olika slags utbildningar och skötsel. Vidare har journalister kunnat visa att medan Polen storsatsar på moderna vapensystem så får polska soldater ordna sin egen utrustning, eftersom den som de får av försvaret är i så dåligt skick. 

En annan stötesten handlar om Ukraina. Polens östliga granne larmar om vapenbrist, samtidigt som att Donald Trumps ledning i republikanernas primärval tvingar Ukrainas allierade att ta fram en plan för hur de ska agera ifall USA kapar sitt stöd till Kiev.

– Många EU-länder fruktar just nu för sin säkerhet och här är Polen ett bra exempel. Att investera i sitt eget försvar är fullständigt legitimt, men man prioriterar detta framför att skicka vapen till Ukraina. I den nuvarande situationen borde stödet till Ukraina utan tvekan vara en prioritet och att bygga upp nationellt försvar borde vara sekundärt. Det är i alla fall min synpunkt, säger Marie Dumoulin. Hon är chefsanalytiker på European Council on Foreign Relations, ECFR, en europeisk tankesmedja.

Hon citerar Timothy Snyder, den amerikanske författaren:

– När grannens hus brinner är det mer ekonomiskt att släcka branden innan den sprider sig till ens eget hus.